Man glömmer verkligen bort att ta hand om sig själv, när man är på ett sånt här ställe, i en sån här situation. Men idag känns det som att jag lyckats med det! Tog mig en välbehövlig långpromenad, med bra musik i lurarna. Smet även in på Ica och köpte mig en hårfärg, sen köpte jag en doftljus som blir en massageolja när det blir varmt.. Luktar supergott! Man måste göra lite småsaker för sig själv för att bli lite piggare och gladare!

Var uppe hos lill pluttan nyss, men jag gick därifrån ganska snabbt. Dom skulle tejpa och grejja med en kateter som hon har på huvudet, och dom var jättemånga som skulle hjälpas åt.. Vet inte riktigt varför dom var så många, men jag antar att några var studenter som skulle observera och lära sig.. Man känner sig lite ivägen ibland, så jag gick "hem" istället..

Idag är hon (som sagt) 3 veckor gammal! Tre veckor och 2 timmar.. När jag låg där och såg när dom sprang iväg med min lilla bebis så kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro att hon skulle bli tre veckor.. Jag trodde att hon skulle leva i några minuter, kanske en timme. Men här är vi nu, tre veckor senare, och hon har en starkare kämparglöd än någonsin! 

Inga beslut blir tagna idag! Känns som att jag kan andas ut! Dom kommer att avvakta några dagar och se hur det går med hennes mage innan det tas några beslut på om det blir medicinering eller operation! Skööööönt! Det hade kännts väldigt jobbigt om dom hade beslutat nånting drastiskt just idag, när det bara är jag här! Nu kan jag slappna av idag iaf, för hon kändes lugn och stabil och jag har sjungit lite för henne!  

                                                                                                     Nu ska jag gå och kolla hur det står till med min hälsa: Blodtryck och blodprov!  

God Morgon! Kunde inte somna igår, precis som väntat. Jag låg och vred och vände, både på mig själv och på alla tankar i huvet. Jag är ju en sån som ofta ligger och grubblar och löser små problem på kvällarna i vanliga fall.. Men det här är liksom nånting som inte riktigt går att lösa, så jag kan grubbla och grubbla tills hjärnan går sönder.. Det blir inte bättre, det gör ingen skillnad  

Jag måste nog försöka få träffa en läkare och få sömntabletter utskrivna om jag ska klara av den här tiden. Jag kommer ju att bli helt utbränd om jag bara ska få sova varannan eller var tredje natt!

Blir lite glad när jag kikar ut genom fönstret för jag ser SNÖ! Första snön här i Umeå. Den är efterlängtad. Nu kanske det känns lite ljusare, om den stannar kvar! Ljuset gör mig lite gladare och lite piggare..

Är jättenervös för att gå upp till Denise idag! Tänk om dom tagit ett beslut! Tänk om det blir jättejobbigt! Och jag är helt ensam här idag..  Nä, det ska gå bra! Jag måste ju tänka på att allt som beslutas, allt som görs, det är för Denises bästa!! Hur jobbigt det än är, så är det förmodligen livsnödvändiga åtgärder!

Nu ska jag ta mig en lång varm dusch, lite kaffe och lite mer kaffe!

Nu har jag lagt till en ny funktion här på bloggen! Bläddra ner lite så finns en Frågeruta i vänsterspalten. Där kan du skriva in en fråga till mig om det är något du undrar. Svaret kommer sedan att finnas under din fråga!

Precis varit uppe och träffat kardiologen. Han hade nu gjort ultraljud på Denises hjärta.. Precis som han misstänkte så har Ductus kärlet öppnat upp sig igen. Vanligtvis brukar man då ge samma behandling en gång till, men eftersom hennes mage är så svullen nu och jättekänslig så är det inte ett alternativ, eftersom medicinen brukar påverka magen. Då finns nästa alternativ: OPERATION! Problemet med det är ju då att dom inte utför den operationen här i Umeå, då måste man ut och flyga.. ända till Göteborg! 

Oj, va mycket som snurrar i mitt huvud nu! Hur ska det bli? Hur ska det gå? Kan hon överleva?

Förmodligen kommer dom att ta nåt beslut imorgon. Läkaren sa att i vissa fall görs bedömningen att bebisen inte är så pass stabil att man vågar förflytta den, och då kan man begära upp ett team hit från Göteborg istället. Jag hoppas verkligen att det blir så, om hon ska opereras! Känns inte bra att en sån liten plutt, som ligger i respirator och är så liten och bräcklig ska behöva transporteras så långt!

Man vet inte riktigt hur mycket man ska oroa sig heller. Alla dom här problemen är ju farliga, och ingreppen är riskabla, men samtidigt väldigt vanliga! Dom flesta prematurerna drabbas av just dom här problemen.. Vissa går det bra för. Många går det bra för! Men man kan ju inte sluta tänka på den procenten som det INTE går bra för. Tänk om min Denise är en av dom? Tänk om hon inte klarar av det? 

Dom här tankarna går jag och lägger mig med ikväll...

Åååååå, hade just skrivit ett långt inlägg, och så försvann allt, för datorn blev mupp!!

Har iaf precis skickat hem gubben för den här gången. Nu har jag istället syster här hos mig så jag slipper sova ensam inatt. 

Uppe hos Denise var det ganska lugnt. Inga nyheter.. Men jag är sååå orolig för vad som ska hända nu när hon får mat igen. Tänk om hennes mage inte klarar det? Men jag får helt enkelt försöka släppa kontrollen och lita på att dom vet vad dom gör!

Dagens vikt: 579 gram   Idag är Denise 26 veckor.. Imorgon blir hon 3 veckor.  Lät det konstigt? Ja, 26 veckor i magen, och tre veckor utanför.. 

Undrar hur tjock jag hade varit idag, om jag fortfarande varit gravid? Hittade lite bilder på Iphonen.. Sista bilderna på mig själv innan allt hände.. Dom två första bilderna är tagna på Fredagen. Dom två sista är tagen på Lördagen, bara några timmar innan jag åkte in!

Tänk vad mycket som kan hända på ett dygn!!!

Ja, nu har jag varit med på röntgen också. Fick ta på mig ett sånt där fint förkläde och assistera lite. Lägga plåtar under henne, hålla henne osv.. Har även hunnit få svar!

Det vat inte hål på tarmen, och det var inte heller NEC... Inte nu iaf. Känns skönt att det inte var det, men vi får ändå vara beredd på att det kan komma lite längre fram, eftersom hon ändå har problem med magen nu. Så nu har vi fått lite info om vad som händer då, så man är beredd på vad som kan hända..

Då opererar man, och tar bort en bit av tarmen, och sen får bebisen ha stomi-påse på magen i några månader, tills tarmen har fått vila och mognat tillräckligt.

Nu ska hon iaf få börja äta igen, efter ett dygns fasta. Det blir lite mindre mat än hon fick innan fastan, och jag hoppas, hoppas, hoppas att det funkar och att magen inte sväller ännu mer!!

Nu väntar vi på hjärt-ultraljudet. Läkaren som har jour idag är hjärt specialist, så det känns ganska bra att det är han som ska göra det!

Idag har verkligen varit en dålig dag! En låååååång och smärtsam dag! Det känns som att hon har alla fel man kan ha just idag.. Tarmen, lungorna, hjärtat, och nu även ett blodsocker på 19.. Jag blir alldeles matt bara jag tänker på det!

Ibland känns det lite som att hon är en labb-råtta! Jag får för mig att dom testar nya grejjer och metoder och använder barnen som försökskaniner. Som labb-råttor i sina burar.. "Nähäpp, det här funkade inte, den dog.. Då destar vi nåt annat på den här råttan," Hälften dör och hälften överlever..

Jag vet ju att det inte är så! Dom vet ju garanterat vad dom gör, och dom gör allt för att rädda min lilla flicka.. Det är bara så fruktansvärt jobbigt att se allt dom måste göra med henne.. Nu har dom stuckit henne så mycket idag så hon är blå överallt.. Dom har tagit så mycket blod från den lilla kroppen så nu måste hon få en blodtransfusion inatt, för blodvärdet hade sjunkit så mycket..

Känner mig verkligen riktigt pessimistisk, less, trött och lite arg faktiskt. Arg på hela den här jävla situationen. Irriterad på alla som går med sina barnvagnar och inte ser ut att ha ett bekymmer i världen, alla som har bebisar här som faktiskt kan skrika!! Jag skulle ge vad som helst för att få höra Denise skrika!

Hoppas på ett bättre humör och en starkare Lisa imorgon, för idag är jag knäckt!

Jag trodde jag skulle hålla ihop, men det gjorde jag inte.. Har stått och hållit om min dotter medans dom stuckit henne i handen.. 3 gånger, med en blå nål. En blå!!! Den är ju så grov! Usch, jag vet ju själv hur ont det gör att bli stucken i händerna..

Fick även ett tråkigt och oroande besked.. Röntgen visade en liten indikation på att det kan vara en inflammation i tarmen.. Det är inte 100% säkert att det är det. Men om det är det, så är det ett allvarligt tillstånd som måste opereras. OPERERAS? Kan man verkligen operera en sån liten månniska? Ja, jag vet att det går, men det är en fruktansvärd tanke! En så liten människa! Jag bröt ihop en liten stund...

Dom tog en del nya prover och sen blir det ny röntgen imorgon för att få veta om det är det här felet eller inte....

Förut klarade jag inte ens av att vara i samma rum när dom stack henne.. Senast imorse lämnade jag rummet när dom skulle ta blodprov på henne, för det gör så ont i hjärtat!  Nu råkade jag komma upp precis mitt i provtagningen och blev tungen att assistera, hålla om och hålla rör osv.. medans lillan låg och vred sig och blev alldeles blå om armen.. Och sen det där beskedet direkt efter.. Det känns som att det blev lite för mycket på en gång. Nu har jag en sprängande huvudvärk och känner mig helt dimmig..

Hoppas, hoppas, hoppas och ber att det INTE är inflammation i tarmen!