Idag publiceras artikeln om Denise i Västerbottens kuriren! Blev lite förvånad att det blev första sidan men det var roligt, och det är en fin artikel    Vill ni läsa artikeln på nätet så kika in på vår Facebook fan-page, där har ja skrivit hur man går till väga!

..så känns det! Hur ska jag kunna hålla reda på allt? Jag har blivit glömsk! Hur ska jag komma ihåg allt som ska ordnas och alla möten och allt som måste göras?? Min dotter kräver ganska mycket kan jag lova..

När vi kom till sjukhuset så fick jag reda på att dom hade tänkt skriva ut oss! Jippie! Fast jag var inte riktigt beredd.. Men nu har det roddats i en massa olika saker. Doktorn har undersökt henne, prover har tagits, recept har skrvits.. flera gånger. Vi måste ju ha egna prylar nu om vi ska vara hemma på heltid. Inhalations-grejjer, syrgas.. osv osv osv.. Det är så mycket man ska tänka på! Och det här med maten! Hennes mat är ju lite speciell, men det är tänk att hon ska få byta till nåt man kan köpa på affären.. ojojoj.. Nu blev det mycket här för min lilla hjärna. Men allt ordnar sig! Vi fick en tid hos dietisten på Onsdag, och så ska vi fortsätta utskrivningen från Barnavdelningen, för det blev inte riktigt klart..

Har även hört mig för om det här med tillfällig föräldrapenning, och jag har rätt till det även om vi är hemma. Har dels frågat andra prematurmammor, men även ringt F-kassan för att kolla vad dom sa. Hon läste upp reglerna och där fanns speciella regler för barn som är för tidigt födda, lungsjuka med syrgas, barn som måste sondmatas, eller är handikappade på annat vis, så hon tyckte verkligen att vi stämde in på det, så nu måste jag bara fixa ett nytt intyg..  Det känns ju verkligen inte som att man är hemma och är mammaledig när det är så här, så självklart ska jag ha TFP!!!

För övrigt så höll jag på att frysa ihjäl och blåsa bort på vägen till och från sjukhuset! Fick inte fast regnskyddet på vagnen ordentligt heller så det blåste och for åt alla håll och kanter. Herre gud, jag fick ju nästan psykbryt, haha!

Nu måste jag nog försöka vila lite. Skit i att det behövs en städning här hemma, skit i tvätten, skit i allt jag tror att jag borde göra! SOV; SOV SOV!!!  NUUUU!

Ja, jag drabbades av en plötslig och total frustration idag. Eller plötslig var den ju inte egentligen. Jag har gått omkring och varit riktigt jävla sur hela dan idag. Sur, irriterad och nästan lite förbannad. På??? ALLT!!!! Har velat sparka och slå på döda ting, kasta saker omkring mig och krossa glas.. Självklart så märks det ju utåt hur jag mår, för jag har väl aldrig varit känd för att kunna dölja när jag är på dåligt humör.. Och det slutade ju såklart med att jag bröt ihop ikväll istället.. Kände mig som världens hemskaste människa som har gått omkring och varit sådär sur hela dan. Stackars Fredrik och stackars Denise.. Hon behöver inte en surpuppa till mamma!! Men nu känns det bättre när jag fått ur mig lite av det iaf. 

Vissa dagar (idag tex) så blir jag så FRUKTANSVÄRT frustrerad över att Denise sitter fast i slangar.. Var jag än vänder mig och var jag än ska lyfta henne så tar det stopp någonstans och man måste trassla med kablar och slangar. Saturationsmätaren piper och piper och jag har varit nära att slänga ut den genom fönstret flera gånger idag..

En syrgasgrimma är ju INGENTING mot för hur det har sett ut förut!! Men.. då låg hon på sin plats på sjukhuset med alla slangar och apparater.. Nu ska man försöka leva ett normalt liv uppkopplad till tuber och manicker.. Då blir det en helt annan sak..

Imorgon blir Denise 6 månader   

Jag har kaos i mitt huvud! Det är så svårt att förklara, men det är såååå mycket som blir upp och nervänt i livet av att leva i kappsäck i sex månader. Att man mått dåligt och varit med om en hel del sorgligheter, det är en sak. Men  hela livet blir ju kaos av det här. Jag får till och med kaos i hjärnan när jag går in i garderoben och ska försöka ta på mig kläder. Vad har jag för kläder?? Vad har jag för stil? VEM ÄR JAG??? Jag vet inte var nånting finns här hemma, jag vet knappt vad jag äger längre. Det har liksom inte funnits tankar på kläder, smycken, prylar och annat på ett bra tag. Jag har BARA tänkt på Denise och hennes hälsa.. Nä, jag förstår om ni inte fattar vad jag menar, det låter lite konstigt men allt är ett enda virr varr och jag känner mig som om jag vore 10 år och inte vet något om livet...

Skönt att vi tog oss en liten spontanresa igår! Denise fick komma till Sollefteå för första gången och jag fick träffa min familj och några av mina vänner. Kändes riktigt bra, även fast jag hade ont i magen hela dagen och vi var lite stressade för att hinna träffa alla vi ville träffa.

Denise har fått legat i sin egen säng inatt. Jag måste försöka lägga henne där om jag ska få någon sömn själv. När hon ligger bredvid mig så vaknar jag så fort hon knorrar lite. Och hon knorrar HELA TIDEN! Prematur knorr, som det kallas! Men när hon ligger i sin säng så störs jag inte lika mkt av det märkte jag inatt. Skriker hon så vaknar jag ju direkt, men det är ju skönt om jag kan ignorera knorrandet som oftast inte betyder nånting alls.. Jaja. Är inte helt utvilad, men jag överlever nog dagen iaf! Nu ska vi snart bege oss ut en sväng. Ska fixa iordning lilla Nisen och sen blir det en sväng med vagnen ner på stan, i SOLEN!

Så var man i hemmets trygga vrå, efter en dag som varit både stressig, svettig, frustrerande och bra.. Allt i ett. Skönt att få åka, skönt att få lämna Umeå imorse. Det kändes som att vi blev fria på nåt vis och konstigt nog så kändes det bättre den här gången än förra gången vi blev skickade till övik. Kanske för att jag då visste att vi skulle tillbaka efter ett tag, eller kanske för att Denise var så liten och skör.. Kanske en blandning av båda.

Vi blev iaf inskrivna på Barn 21 här i övik igen. Doktorn gjorde en liten undersökning och skickade hem oss på permis över helgen. Har ordinerade lite prover tills på Måndag så vi fortsätter på det viset ett tag till som det verkar. Men det gör mig ingenting faktiskt. Känns ganska tryggt att veta att hon hålls under uppsikt ett tag efter operationen innan vi börjar gå på BVC som vanliga familjer gör med sina barn.

Denise har haft en skrik-dag idag så ni kan ju föreställa er mitt sinnestillstånd inne på Ica Kvantum bland alla människor.. Försöka hitta på en möjlig middag, hitta varor och samtidigt trösta en hysterisk bebis ör inte riktigt min starka sida. Men vi överlevde och nu jäser vi efter en god middag! Fredrik fixade Fläskfile, Potatisgratäng och nån god tomatsås.. Ett glas vin till mig, en öl till han och sen somnade jag en stund med Denise på golvet.

Nu blir det film och godis och jag tänker inte gå utanför dörren mer idag! Och kanske inte imorgon heller. Home Sweet home.. (fast det luktade jävligt surt här hemma när jag steg innanför dörren.. gamla sopor och en smutsig disktrasa kan lukta jäääävligt illa)

yes yes yes! Vi får åka imorgon!! Och som det verkar så vill dom bara att vi ska mellanlanda på sjukhuset i övik innan vi blir utskrivna.. Så vi kanske får va där nån dag, eller kanske åka hem på permis och bli utskriven lite senare. Vi får se, men jag tror inte att vi kommer att behöva ligga där och uggla!

Så skönt, men samtidigt får jag en klump i magen och blir påmind om vad jag har bestämt mig för att göra och vilket stort arbete jag har framför mig.. Men, det blir bra i slutändan. Det är ingen brådska med saker och ting. Det behöver inte göras imorgon. Såå nu är det packning som gäller, sen får vi se om jag överlever natten.. Det blir bara värre och värre i magen och nu har jag lite feber också. Inte mycket, men lite varmare än vanligt.  Antingen är det väl blåskatarr eller nåt med njurarna kanske, eftersom jag har ont både fram och bak... Har inte riktigt tid med sånt här just nu, men jag ska ringa vårdcentralen imorgon.. i värsta fall får man väl gå till akuten inatt om jag skulle bli dunder sjuk, men det tror jag inte.

Förresten! Jag har ju glömt att berätta att Denise nu har börjat ge riktiga svars-leenden sen nån vecka tillbaka. Hon stirrar ut en ordentligt och när man ler så får man världens gladaste leende tillbaka. överläppen liksom krusar ihop sig och man bara väntar på att hon ska ge ifrån sig värsta asgarvet!  Fast hon gör det oftare mot andra än mot mig... hmmm..

Här kommer ännu en klagosång till min klagomur! Vi kommer ALDRIG härifrån.  Jag är helt slutkörd. Min mage blir aldrig bra och jag känner mig helt tom (både bildligt och bokstavligt talat) Huvet dunkar och alla ljud känns som en kniv i tinningen.. Jag har inte varit ute på tre dagar.

Denise är gnällig och kinkig men när jag tog fram dammsugaren (som jag bävade för) så blev hon tyst.. Sen börja hon skrika igen, ända tills jag drog igång hårfönen.. Tok-unge! Jag tror att hon har tråkigt..

Nu luktar det bajs här faktiskt.. Duty calls

Ni får titta noga för att se oss i mörkret! Vaknar och känner mig lycklig! Pussar min dotter på pannan och talar om att hon är världens bästa unge! Vi har haft en kanonbra natt! Denise har verkligen haft NATT, och det uppskattas verkligen! Hon var ju såååå ledsen igårkväll så jag var helt övertygad om att det skulle bli en tuff natt. Men jag släckte ner alla lampor och alla ljud, bäddade åt henne med en amningskudde bredvid mig i sängen och så la vi oss och hon somnade efter tio minuter. 

Hon har inte ens skrikit när hon varit hungrig, Jag har ju märkt när det varit på gång och hon börjat knorra och skruva på sig och då har jag fixat en halv måltid åt henne varje gång, som hon ätit halvsovande och det funkade kanon. Hon sov där emellan och blev inte sådär proppmätt så hon fick ont i magen och jag lyckades med att inte överskrida dygns-mängden trots att hon åt varannan timme under dagen.

Idag hoppas jag på att vi får åka till övik! Jag är redo, och jag tror att Denise är redo också!