Ännu en dag till ända.. En missnöjd bebis som helt plötsligt blev ganska nöjd på kvällskvisten. Efter ett par bajsningar, lite magmassage och en massa rapar så blev Denise en helt ny bebis.. Hungern är som bortblåst och nu har jag precis lämnat in henne på M salen så natt tjejerna får titta till henne inatt..

Imorgon är det Fredag och veckan har flutit förbi ganska snabbt kan jag tycka. Funderar på hur länge vi kommer att stanna och vad som kommer hända sen.. Framtiden känns lite oviss just nu, men man får ta en dag i taget så löser sig nog allt till det bästa..

Nu ska jag SOOOOOOOVA!!! Synd bara att jag får så ont i höften och nacken av den här sängen.. Men men.. Jag sover lika gott ändå!

Titta så fin jag är i mina tofflor som jag fick av min fina rumskompis Emil :)

Och vet ni vad?? JAG HAR BAJSAT!!!!!!!

Så var det Torsdag då.. Jag tror inte att vi kommer hem tills på Måndag om jag ska vara ärlig. Men man vet aldrig. Det blir ingen mat idag heller för lillan. Magen är stor som en ballong och stenhård och jag kan inte låta bli att bli orolig och dras tillbaka några månader till den dagen då det beslutades att hon skulle opereras... Men dom säger att det är helt normalt. Tarmarna har ju stått stilla några dagar och det samlas luft och det är inte alls konstigt att magen blir stor.. Men ändå!!!  

Tarmarna rör sig iaf litegrann där inne. Doktorn lyssnade länge och noga och han tyckte att det bubblade och lät. Han stimulerade även lite med en kateter där bak och det kom liiiite liiite bajs..

Ja, nu är det i stort sett bara att vänta. Som vanligt.. Vänta på att hon ska bli redo. Vänta på att hon ska bli mogen.

Hon behöver lite mer syrgas nu.. Men det är inte konstigt. När magen är sådär stor så blir det nog ganska svårt att andas ordentligt, så vi får bjussa på lite extra syrgas idag..

Själv så känner jag mig ganska less på allt idag. Har sovit gott inatt. Vaknade runt åtta imorse och kände mig utvilad. Men jag kan ändå inte riktigt komma upp ur det där lilla svarta hålet som jag ramlar ner i ibland. 

Får plötsliga infall då jag får sån stor lust att bara sparka på saker eller skrika folk rakt i ansiktet.. Det vore väl en vacker syn? haha. Lisa goes crazy. Sparkar på kuvöser och håller fast folk i håret och skriker.. Nä, nu tror jag att jag behöver en kopp kaffe här.

Det är inte lätt att vara nyopererad! Mammas lilla hjärta...

Just idag känner jag mig lite bitter på livet.. Man tittar på Facebook och läser bloggar och ser hur alla andra kommer med sina glada uppdateringar, hittar på roliga saker med familj och vänner, har roliga framtidsplaner och lever livet! Det känns som att jag inte har levt på ett halvår. Hela livet står på standby och man har inte vågat tänka längre fram än imorgon. Men nu måste man börja planera för framtiden och tänka framåt.. Det blir en omställning bara det. Helt plötsligt ska jag försöka planera framtiden.. Framtiden som har varit ett förbjudet ord, en förbjuden tanke under en så lång tid. Hur gör man??? Ja, det är många bitar som ska falla på plats nu, men det allra viktigaste är att jag kommer ihåg att hela tiden tänka på vad som blir bäst för Denise, och hur jag behöver göra för att må bra och orka ta hand om henne. Allt annat kan vänta. Allt annat spelar lite mindre roll just nu. 

Underbar natt! Har sovit HELA natten utan att vakna en endaste gång! Så otroligt skönt. Sprangin till Denise en sväng och tittade till henne. Hon sov så gott. Hon hade haft ont inatt och fått morfin, men dom försöker ju vara lite försiktig med morfinet eftersom det kan påverka både tarmen och andningen.. Det vore ju inte så bra att starta med en förstoppning nu efter operationen, men hon kan ju heller inte ligga och ha ont. Så det gäller att välja mellan pest och kolera.. Som vanligt inom den här vården..

Idag ska hon få börja äta lite försiktigt.. Så vi får se hur det går. 

Så skönt att kunna pusta ut! Jag ser ljuset i tunneln skulle man kunna säga. Operationen gick SÅ bra. Alla små grejjer som dom hade varit lite oroliga för innan, blev bra och orsakade inga problem. Så nu är både ljumskbråcket och stomin ett minne blott.

 När operationen var klar så ringde dom och vi gick ner tillsammans med sköterskor och en läkare och en kuvös för att hämta min lilla skrutt. Dom gick in och hämtade henne och vi fick vänta utanför.. En lååååång väntan, men till slut kom dom. Vi hann bara komma till hissarna så började Denise att sprattla där inne i kuvösen. Armarna och benen åkte runt som propellrar, precis som vanligt och hon blev extuberad direkt när vi kom upp på avdelningen.. 

Nu ligger hon i cpap bara för säkerhets skull, men den åker nog av snart. Hon somnade för en stund sedan efter att ha varit vaken ända sen hon vaknade där i hisshallen. Hon är ju helt otrolig den där ungen!

Jag firade alla goda nyheter med en slaskig löptur, så nu är jag härligt mör i benen och känner mig halvnöjd med min insats!

Imorgon får hon börja äta igen, lite försiktigt. Så hon är ju ganska hungrig idag. Jag har matat henne med socker-vatten i nappflaskan och så får hon näringsdropp. 

Nu har vi några dagars kämpande framför oss. Det lär nog inte vara helt smärtfritt att få igång magen igen. Kirurgen sa att tarmen blir ju lite mindra och lite trång precis där dom har sytt ihop, så det kan göra lite ont från början och gå lite trögt.  Magknip får man räkna med. Men hellre det än ett liv som styrs av en stomi!!

Nu ska det bli intressant att se vad som händer framöver.. Vi måste ju nästan bli utskrivna snart. Kommer hon behöva syrgas?? eller kan vi snart plocka bort den? det vore såååå skönt att slippa den, men man ska inte hoppas för mycket!

Hungrig och lyckligt ovetandes liten tjej på väg till operation! Håll alla tummar ni har!

Nervositeten börjar smyga sig på.. Denise har nyss fått en PVK på handen och prover är tagna.. Det börjar kännas mer och mer verkligt nu. Hon kommer att ligga på operationsbordet imorgon!  Min tappra lilla tjej! Tänker på allt som skulle kunna hända, men till vilken nytta?? Vi fick iaf ett gott besked nyss! Hon behöver inte fasta från klockan 02.00 inatt. Det räcker med 4 timmar. Så klockan 4 får hon äta sitt sista mål innan operationen, och då är det ju ingen fara alls! 

Sitter här och funderar på vad det här kommer att innebära.. Tänk så mycket som kommer att förändras efter den här operatonen. Det är inte bara en påse på magen, det är så mycket annat också. Vätskeförluster, ständig hunger, matning OFTA, ont i magen, klippa och klistra, överföringar, tömma påsen, och en ständig oro för att den ska lossna vid fel tillfälle. Jag tror att jag kommer känna en stor lättnad när allt det här är klart. Jag kommer kunna SOVA mer på nätterna.. Tänk att inte behöva kliva upp och böka med en stomi flera gånger varje natt!! Vilken dröm!! Självklart finns det andra problem, men det här är ändå en sån grej som egentligen är helt onaturlig att hålla på med. Ni skulle se mitt sovrum där hemma. Det ser ut som ett sjukhus!! 

Tror ni jag har vilat nåt då??? Nä, såklart inte..