Har haft en  jävligt tung dag idag! Mörka moln har cirkulerat kring mitt huvud och jag har gråtit oavbrutet i flera timmar.. Lyckades med en kraftansträngning göra ett litet gråt uppehåll när jag skulle knäcka ryggen, men sen var det samma visa igen.

Det har inte hänt något speciellt men jag är bara så fruktansvärt trött. Jag vill så mycket men orkar så lite. Jag VILL ha min dotter hemma, men jag känner mig så fruktansvärt stressad och kan inte slappna av en enda sekund.. Operationen känns låååångt borta och jag vill bara kräkas på allt som har med stomi att göra!! Det är jobbigt för Denise, och det är jobbigt för mig.

Nu när allt har lugnat ner sig och Denise mår bra, då brakar jag ihop. Precis så som jag blivit varnad för, och som jag själv har varit rädd för.

Nä, just idag känns INGENTING bra. Önskar att jag kunde få byta liv med någon för ett par dagar, bara för att få känna hur det känns att må bra och vara glad. På riktigt!

Jag går på tomgång, sparlåga, reservtank.. Kalla det vad du vill, men mina krafter var egentligen slut för länge länge sedan, men jag är ganska duktig på att hålla skenet uppe.

Kanske känns det bättre imorgon??

Idag har vi en 3201 grams bebis att tampas med! En riktig tungviktare..

Ja, som ni såg i förra inlägget så är jag numera blåhårig och kan klassas som punkare! hihi. Nä, men jag la i en silver-toning imorse när jag tvättade håret, och det fastnar ganska mycket pigment där håret är poröst och slitet, så jag har några blå/lila partier.. Men men, det brukar försvinna rätt så snabbt.. Fast just idag känner jag mig som en smurf.

När jag klev utanför porten till vårt hus imorse så se jag att det ligger en plånbok på marken. Helt dyngsur. Det var Fredriks! Herre gud vilken tur att ingen tagit den. Han jobbade till sena natten så han var nog trött när han kom hem. 

Idag stannar vi här på sjukan tills i eftermiddag. Ska knäcka ryggen klockan tre och sen hämtar jag hem min lilla tjej för en övernattning. There´s no place like home! Och jag börjar ha det lite mer "Denise-vänligt" hemma nu. Har flyttat in skötbordet till vårt sovrum, köpt lampa till det, fixat lite speciella ställen för hennes matgrejjer och mediciner och sånt där. Spjälsängen har fått en given plats tätt intill min sovplats. Men en sak ska jag göra! Köpa en till sån där uppblåsbar skötbordsmadrass. Jag vill ha en i badrummet också som jag kan lägga på tvättmaskinen.. Våtservetter i all ära, men ibland beöver man faktiskt ha tillgång till vatten när det blir riktigt MESSY!!!   

Goder Afton! Då var snart ännu en dag till ända. Jag tror Denise får sova här på sjukan inatt också Jag kanske är fit 4 fight igen imorgon efter jag knäckt till ryggen IGEN.. 

Var på vårdcentralen idag iaf och kollade upp vad det är för åkommor jag går omkring med.. Har ju lite smått ont i halsen också och man tänker ju på halsfluss och allt snusk man kan bära på, och hur Denise skulle reagera på det. Halsen såg okej ut, bara lite rodnad i svalget, men det är inget konstigt när man är förkyld. Samma sak i örat. Ingen öroninflammation, men det var väldigt rött där inne. Fick iaf Rinexin för örat och bihålorna, så nu hoppas jag att svullnaden i slemhinnorna ger sig!!!

Denise har varit lite kinkig idag.. Kan inte riktigt komma till ro. Men det är klart man måste få ha sånna daar också när man är bebis. Hon slet ut sonden imorse, och hon har inte fått någon ny. Vi tänkte väl att vi provar att vara utan och se om den verkligen behövs. Hon äter ju så pass bra. Men jag provade att ge henne Natrium i munnen.. Hon har ju det morgon och kväll.. haha. Hon tyckte inte att det var så gott, så hon sparade det i munnen ända tills hon satte det i halsen och se kom det lite kräk.. Inte alltför lyckat alltså.

Jag är trött och less!!! Förbannat trött och less. Funderar mycket på hur livet har blivit och undrar hur framtiden kommer att bli.. Kommer det nånsin att bli bra igen? Kommer man att hålla hela vägen?

Jag saknar mina vänner och min familj i Sollefteå. Jag har liksom ingen här. Ingen att prata med.. Det blir ofta ganska ensamt och jag drunknar lite i mina egna tankar och funderingar.. men men.. det blir väl bättre nån gång. Så här kommer det ju inte att vara för evigt i alla fall.. Det är ju inte så här det ska vara att skaffa barn. Visst, det är säkert en påfrestning att få barn på "normalt sätt" också. Nyfödda bebisar är krävande, så är det bara.. Men vi glömmer liksom bort att Denise är "nyfödd". För oss är ju hon snart fem månader, men i "verkligheten" är hon ju bara ett litet spädbarn på en månad.. Det blev en låååååång spädbarnstid för oss. Det är bara att hoppas och be att hon inte får en massa kompikationer och problem i framtiden. Att hon utvecklas som en fullgången bebis och inte har en massa skador.. Man vet ju ingenting, och ska jag vara ärlig så har jag inte läst så mycket om det heller. Det är bättre att inte veta. Vi får ta en dag i taget. Denise är unik, och kan inte jämföras med något annat barn.. 

God morgon! Nu för tiden så väger jag över 3100 gram, sådeså! Jag mår bra, men mamma är krasslig.. Ont i bi hålorna, örat och kanske lite feber också.. Och då ska vi inte tala om ryggen, så imorgon ska hon till farbror Stanleys Chiropraktik igen!!! // Denise 

Egen tid... Ja, då har man varit på sjukhuset och brytit ihop en stund då..  En del människor ser bara rakt igenom min fasad och då blir jag plötsligt så medveten om vad som egentligen hänt, hur jag egentligen hanterar det här och var det kommer leda mig om jag fortsätter så här.

Tänk att en människa som jag träffat tre-fyra gånger ser precis vad det är som händer med mig.. Att ja går på nån slags sparlåga.. Jag ler, fast jag gråter inombords. Jag försöker se fräsch ut fast jag känner mig som ett ras. Jag är glad och trevlig fast jag egentligen bara vill skrika rakt ut. Jag klarar allt själv och jag ber inte om hjälp.. Jag försöker vara superkvinnan. Jag vill liksom vara som jag tycker att alla andra mammor verkar vara.. Duktiga på allt, orkar allt, kan allt utan att fråga nån.. Jag ser ingen annan mamma som lämnar sin dotter på sjukhuset och går hem själv och sover.. Alla andra mammor verkar klara av stressen och pressen och allt som hör till.. men jag glömmer en viktig sak: JAG är inte "alla andra mammor".. Alla andra mammor har inte spenderat 5 månader på sjukhus med en dotter vars liv hängt på en skör tråd. Alla andra mammor har inte blivit så sjuka att dom nästan dött av sin graviditet.. 

Jag vet inte vad jag förväntar mig av mig själv. Men när till och med utomstående människor ser att jag ställer så orimliga krav på mig själv så att jag håller på att rasa samman, så är det nåt som inte stämmer..

Många saker jag gör är för att andra inte ska tycka att jag är dålig på nåt vis. Jag vill bevisa för mig själv och alla andra att jag klarar det här! I mitt huvud så står folk på sidan om och väntar på att jag ska misslyckas. Dom visste hela tiden att jag inte skulle klara det, men jag ska bevisa motsatsen!! 

Självklart så är det inte så!! Men jag beter mig som om det vore så. Vem är det jag vill bevisa nåt för??? Nä, dags att börja tänka logiskt, känna efter vad jag behöver och sluta bry mig så mycket om vad andra tror och tycker.. Ingen som inte gått i mina skor kan veta vad det innebär..

Inatt sover Denise på sjukhuset, jag tar en paus. En paus från ALLT!

Är det inte märkligt? Varför är det alltid så? Att om man är lite trött, lite på dåligt humör.. Då jävlas ALLT! ALLT går fel. Man tappar saker, fastnar i saker, slår sig, glömmer saker och allt går bara heeeelt fel! Så är det iaf för mig. Särskilt just precis idag! Vt inte hur många gånger jag fastnat med syrgasslangen idag. Tror att jag lyckades bryta tån nyss också... nä inte riktigt, men nästan..

Morgonen var ju som jag skrev: KAOS! Tänk att påsen alltid ska lossna just på morgonen, och just när Denise är riktigt elak! Fast det kanske är just därför hon är elak. Det är nog inte så skönt att ha bajs runt hela magen...

Känner mig liiiite irriterad på att vi alltid lyckas få med oss grejjer som inte funkar!! Bytte ju saturationsmätare igår eftersom det stod ERROR hela tiden på den vi hade.. Och den vi fick med oss istället  var ju ännu värre!! Om jag skulle lita på den så skulle Denise vara kliniskt DÖD. Flera gånger har den pipit och visat att hon har 7 i syresättning. Sen kan den hoppa upp till 20.. Första gången flög jag upp ur sängen och tände alla lampor. Men Denise såg lika rosig och fin ut som vanligt.. Så till slut så bestämde jag mig för att lita på mig själv och blöj larmet istället. Så nu har vi varit utan mätare hela natten. Kan såklart inte riktigt slappna av, så jag har varit vaken mest hela natten..men jag tar på henne den nån gång då och då bara för att kolla läget och då står den oftast på 95% så jag behöver nog inte oroa mig...

Ikväll tar jag nog med mig Denise till sjukan och sover där.. Vi lär väl ska vara där på ronden imorgon ändå, så det är lika bra att sova där så man slipper stressa upp på morgonen. Nu ska jag försöka få lillan att slumra, så jag kan vila mig en stund jag också.. Skulle gärna ta en promenad sen. Har ju typ inte varit utanför dörren på hela helgen.. Men jag MÅSTE sova först!!

Mitt hem ser ut som ett slagfält!!! JAG ser ut som ett ras! Heeeeelt slut är jag, men jag vänjer mig nog precis som alla andra. Det känns verkligen precis som mitt andra dygn som mamma.. Som om jag precis kommit hem från BB.

Har sovit väldigt väldigt dåligt inatt, men det är inte Denises fel. Saturationsmätaren vi hade med oss hem fick nå fnatt igårkväll och pep ERROR ERROR hela tiden.. Fungerade nån timme i taget och sen var det bara att starta om den.. Sååå det ledde ju såklart till att jag INTE litade på den för fem öre. Så Denise fick ha både den och andningslarmet på blöjan. Men jag kunde ändå inte riktigt slappna av. Tog upp henne i sängen och hade henne bredvid mig nån timme, och då kunde jag sova en liten stund iaf..

Imorse tog Fredrik över.. Jag gick och tog en dusch och hörde hur Denise började gallskrika  och var riktigt riktigt förbannad.. Hungrig, såklart, OCH så hade stomipåsen lossnat.. Behöver jag förklara hur svårt det är att byta stomipåse på en hungrig bebis?? Och jag stod där med droppande hår, utan kläder och totalt sönderstressad. Jag är verkligen vek när det kommer till stress, och är det nånting som stressar mig så är det den där jäkla stomin!!! Men som någon skrev i en kommentar så är jag nog mer less på den nu än jag nånsin varit förut bara för att jag vet att den snart är borta! WORD!

Tog en sväng upp till sjukan och hämtade lite mera mediciner och annat smått och gott. Vi tar en natt till hemma.. och en till, och en till, och en till.. Ja ni vet.. Det är jobbigt att vara vaken på nätterna, men det gör ingenting! Jag har min dotter hemma, och det är det enda som spelar någon roll! Det får bli stökigt, det behöver inte vara perfekt. JAG behöver inte vara perfekt! Måste bara banka in det i min egen skalle!

Får väl se om jag får tid över att lägga in några bilder lite senare!  

Sådärja. Då har man varit på sjukan i några timmar. Vägt lillan, träffat doktorn, vilat lite och hämtat en massa nödvändigheter inför vårt nästa dygn här hemma.

Denise har haft ont i magen idag. Hon grät och grät och grät i flera timmar i sträck så då packade jag ner henne i vagnen och gick ut, och då somnade hon..

Jag blir fortfarande lika löjligt maktlös varje gång hon gråter sådär hysteriskt! Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen och känner mig som en värdelös människa som inte kan ta bort det onda..

Nu ska vi bara försöka ha en lugn och skön kväll! Fast jag har svårt att slappna av när jag vet att jag måste göra dom där j***a överföringarna! Har bara lyckats göra EN idag.. Tre kvar.. Bara att inse att jag inte kommer hinna det.

Dagens vikt: 3071