Har haft en jävligt tung dag idag! Mörka moln har cirkulerat kring mitt huvud och jag har gråtit oavbrutet i flera timmar.. Lyckades med en kraftansträngning göra ett litet gråt uppehåll när jag skulle knäcka ryggen, men sen var det samma visa igen.
Det har inte hänt något speciellt men jag är bara så fruktansvärt trött. Jag vill så mycket men orkar så lite. Jag VILL ha min dotter hemma, men jag känner mig så fruktansvärt stressad och kan inte slappna av en enda sekund.. Operationen känns låååångt borta och jag vill bara kräkas på allt som har med stomi att göra!! Det är jobbigt för Denise, och det är jobbigt för mig.
Nu när allt har lugnat ner sig och Denise mår bra, då brakar jag ihop. Precis så som jag blivit varnad för, och som jag själv har varit rädd för.
Nä, just idag känns INGENTING bra. Önskar att jag kunde få byta liv med någon för ett par dagar, bara för att få känna hur det känns att må bra och vara glad. På riktigt!
Jag går på tomgång, sparlåga, reservtank.. Kalla det vad du vill, men mina krafter var egentligen slut för länge länge sedan, men jag är ganska duktig på att hålla skenet uppe.
Kanske känns det bättre imorgon??
kominken
11 april 2012 19:35
Hur delaktig är din kille i allt? Det låter som att du drar ett tungt lass alldeles själv. Det är ju inte meningen. När min son föddes blev både jag och min man beviljade tillfällig föräldrapenning, vilket gjorde att vi kunde dela på "arbetet" med att vårda vår son och ta hand om varandra. Ta hand om dig!
http://kominken.wordpress.com
Linda
11 april 2012 19:59
Vilken kämpaglöd du har! Måste bara säga det, såg din blogg genom bloggerfy och ville titta in. Kan inget annat än beundra dig och din familj som har det svårt med eran dotter. Skickar en styrkekram! //Linda
http://momentsbylinda.blogg.se
anna fridman
11 april 2012 20:05
Ja du min vän, det blir säkert en tuff tid. Du behöver få återhämta dig. Men det ljusnar så småningom jag lovar.
Tänk vad ni fått kämpa för er lilla guldklimp. Ta emot all hjälp du kan få det behöver ni. 5 månader har ni levat i en berg o dalbana så det är väl helt ok att få braka igenom. Efter regn kommer sol. Kram på er och hälsa till mormor
Systeryster!
11 april 2012 20:11
I love u!
Ta en dag bara för dej själv...Gå på stan, ta en fika, sitt ner och läs en tidning på fiket i lugn och ro. Shoppa lite och då BARA till dej själv!!!
Sen tycker jag att du ska prata med kuratorn på sjukan, kan kännas skönt.
PUSS
Stina
11 april 2012 20:46
Skall börja med att citera dig, och så kommenterar jag på det nedan:
"Nä, just idag känns INGENTING bra. Önskar att jag kunde få byta liv med någon för ett par dagar, bara för att få känna hur det känns att må bra och vara glad. På riktigt!
Jag går på tomgång, sparlåga, reservtank.. Kalla det vad du vill, men mina krafter var egentligen slut för länge länge sedan, men jag är ganska duktig på att hålla skenet uppe."
Det där låter som jag, de senaste 4 åren... Så ska du byta liv med nån, se till att inte byta med mej. ;)
Sensmoral: Alla andra mår inte bra och är lyckliga. Alla har vi våra mörka moln, små som stora! Försök se det du har istället för att grämas över det du saknar! Det är HELT OK att bryta ihop, det är en del av en sund läkeprocess, men tappa inte hoppet!
Stor kram!
tessan
11 april 2012 20:53
vill bara säga att du är grym, det är ni alla 3 o jag skryter om din o freddes lilla bäbis nästan varje dag här nere på behandlingshemmet i kalmar! kram på er!
sanna
11 april 2012 21:03
Hej! Jag känner inte dig men har läst din blogg länge. jag vill bara säga att du är helt fantastisk och att du får bryta ihop, du får vara trött!
Vill också tillägga att jag tycker du är otrolig lik sångerskan Pink :)
Maria
11 april 2012 22:04
Imorgon är en ny dag! Här läst här sedan Denise föddes och det är en lång och tuff resa ni har varit med om, det vore konstigt om du inte kände dig slut! Ingen klarar hur mycket som helst och du har varit stark, väldigt stark. Du ska få se att snart känns det bättre igen!
http://olila.bloggplatsen.se
Elin
11 april 2012 23:05
tänka sig att det alltid är så att när Denise mår bra då brakar du ihop, inte alls ovanligt. Man måste få landa någon gång och det är okey att bryta ihop. Tänk vad ni har fått gå igenom!Så klart blir det bättre. Prata med en kurator som en annan skrev här, kanske det känns bättre? kramen om er alla!
http://livtaget.blogspot.com
caroline
12 april 2012 01:27
Inte konstigt alls att du mår som du gör, ni har varit med om en otroligt tuff resa och när allt lugnar sig lite kommer det lätt efter. Har du någon psykolog eller liknande du får prata av dig med regelbundet och bearbeta allt som hänt och som fortfrande händer?
Var inte rädd att be om den hjälp och avlastning du behöver, för du är inte en sämre mamma för att du just nu kanske inte orkar med precis allt. Skickar styrkekramar i massor.
http://www.carolinesblogg.blogg.se
cicci
12 april 2012 19:10
Man måste få bryta ihop för att orka med. Du är inte mer än en människa du med. Fast du har varit starkare än många andra den här tiden. Många styrke kramar till dig!