Denise har träffat kusinerna idag! Fick spontan besök av syrran och hennes familj. Så vi har umgåtts och varit ute på stan lite.. Nu har alla åkt.. Mammzen åkte nyss också och nu känns det alldeles tomt här hemma! Bara jag, Fredrik och lilla Denise.

Har verkligen förstått nu vilket behov av avlastning jag egentligen har! Mamma har ju tagit hand om Denise väldigt mycket, och suttit med henne i famnen mest hela helgen så att jag har kunnat göra annat.. Jag är helt slut ändå, eftersom jag sover väldigt dåligt på nätterna så jag kan ju bara tänka mig hur det varit om jag hade haft Denise helt själv hela dagarna också... Jag har ju fortfarande sjukhuset att luta mig mot i nödfall. Om jag verkligen inte orkar så kan jag alltid gå upp dit och få hjälp. Vi är ju trots allt fortfarande inskrivna, även om jag helst är hemma. På helgerna är ju Fredrik hemma, men på vardagarna är det tungt.

Det kommer bli liiiite lättare om ett par veckor! Då stomin är borta så försvinner ju en massa praktiskt jobb iaf.. Men det kommer självklart inte bli guld och gröna skogar men ett STORT stressmoment försvinner och jag tror att jag kommer kunna slappna av mer, och sova bättre på nätterna. Som det är just nu så tömmer jag påsen varje gång hon ätit, och ibland gör jag till och med en överföring på natten, bara för att slippa göra alla under dagen sen.. JA, det blir lite för mycket för mig ibland med allt, och ibland undrar jag hur man ska orka.. Men jag kommer att orka, jag kommer att fixa det!! VI kommer att fixa det!

Dålig sömn=trött mamma! 

Så fick vår Lördagkväll bli! Denise har skrikit och skrikit oavbrutet hela dagen, förutom då vi åkte bil. Då somnade hon så gott.. Så jag är ganska övertygad om att hon har ont i magen.. Men det värsta är att hon inte vill äta. Hon har ätit dåligt ända sen inatt, och hon behöver ju verkligen all näring hon ska ha i sin lilla kropp.

Jag ringde upp till Barnavdelningen och rådfrågade dom och dom tyckte vi skulle komma upp en sväng. 

Efter en undersökning, en sväng ner på röntgen och sondsättning så begav vi oss hem igen. Det känns bäst att vara hemma trots allt.

Tarmarna rörde sig fint och allt såg bra ut på bukröntgen. Men hon hade en  jädra massa luft i magen. Hon har ju varit utan sonden i några dagar och jag brukar ju alltid tömma hennes mage på luft genom sonden, så nu när den varit borta så har hon väl inte riktigt lyckats göra sig av med luften på egen hand. Uppblåst och proppmätt känner hon sig garanterat. Stackars stackars lillan!!

Mormor har kämpat hårt med henne ikväll och sitter med henne i famnen jus nu också.. Snart är det dax för nattpasset och jag ber till gudarna (som jag inte tror på) att hon sover lite inatt, för jag (mitt dumma spån) har inte vilat nånting idag, efter att ha varit vaken rätt mycket även igårnatt..  Jaja, det ska nog gå bra.

Det vore väl själva fan om det skulle bli nåt nu när vi fått operationstid och allt!! Nä, det vill vi inte veta av!