Nu är allt "som vanligt" igen! Äntligen så har vi bara dom gamla vanliga slangarna: Syrgasen och saturationsmätaren! Droppet plockades precis bort, för det började larma oftare och oftare, så det var lika bra att plocka bort det. Så nu är det mat som gäller! Planen är att hon ska vara uppe i full matmängd imorgonbitti

Jag har legat vaken halva natten med ryggvärk! Hade såååå ont så jag drömde att jag blev misshandlad och vaknade och grät.. Preparerade mig med tre olika värktabletter. (inte bra, jag vet), och efter några timmars vila så kändes det så pass bra så att jag orkade med en löptur i spöregnet. 

Fick lite mer energi efter det. Hade nämligen inte varit utanför dörren sedan i Torsdags, så det gjorde inte så mycket att det regnade, det var mest bara skönt. Men nu är det sängläge igen som gäller. Mest för att jag är såååå trött.. men även för att det är lite mysigt att bara ligga i sängen med pyamas på och lillan i famnen!

  Hipp Hipp Hurra!!!! Snart droppfri och hemmet känns inte så långt borta nu!

Ja det blev en sån där jobbig dag igen.. Vi som bara skulle bada och lägga om CVKn..  Precis innan badet så upptäckte jag att lillan kändes varm, och mycket riktigt så hade hon 38.1,, Hon brukar ligga runt 36.7-37.0 så det är feber på henne! Men hon fick sitt varma oljebad och det tyckte hon var mysigt.. Men sen när det var dax att byta omläggningen så skulle det visa sig att cvkn hade glidit ur så långt så att det sipprade ut droppvätska på sidan om, så det var bara att dra den.  Så kom då den stora frågan: Vad gör vi nu??? En ny CVK? Fredag eftermiddag.. Helg.. Dåligt med folk.. Sövning igen? Feber? ja ni förstår tankarna. Men nu belv det precis bestämt att hon får en vanlig PVK så länge och så hoppas vi att magen sköter sig och att vi kanske kan öka maten..  Det känns som att vi klarar oss från fler bakslag nu! Men jag är lite orolig över var febern kommer ifrån.. Hoppas bara inte att hon blir jättesjuk. Nä, positiva tankar nu. 

Jag hann iaf njuta av att vara fri från droppställningen en stund och drog henne ut i köket i vagnen och drack kaffe...

Världens bästa unge! Idag blir det ett bad och omläggning av alla sår och grejjer som hon har på lill kroppen sin. 

Nu har vi en slang mindre iaf.. Eller, nja.. Den är ju kvar, men nu hänger den fritt och sitter inte fast i nån droppställning. SONDEN! Matdroppet är borta och Denise får äta med nappflaskan var tredje timme igen, precis som förut, fast i betydligt mindre mängder. Hoppas att det fungerar bra nu!

Fick nyss veta att vi blir kvar här tills hon inte behöver sin CVK längre.. Gud så skönt!! Inte för att jag njuter av att vara här, men annars hade vi fått åka till övik, ligga där ett tag, och sen åka tillbaka hit när CVKn skulle dras.. Kändes omständigt och jobbigt att åka fram och tillbaka hela tiden. Känns bättre att stanna här tills allt är okej med maten och bajseriet.  Cirka en vecka till här då ungefär, om allt går som det ska.. oj oj oj.. Jag som hade packat med mig på tok för lite kläder. Känns skitkul att skifta mellan tre par byxor och två t-shirts i tre veckors tid... hmm.. jaja, man är ju inte här för att vara snygg precis, men det blir mycket tid i tvättstugan för min del om jag vill hålla mig fräsch.. 

Sovit som en kratta inatt! Kunde inte somna igår och låg och vände och vred och funderade på livets stora frågor. Gick igenom senaste halvåret i mitt huvud och det dyker upp nya minnen och nya känslor varje gång jag tänker på allt som hänt..

Nu när jag är tillbaka i Umeå, på Barn 4 efter att ha varit borta härifrån i ca två månader så inser jag vilken bubbla jag var i när allt det här hände. Det enda som existerade i min värld under de tre månaderna av intensivvård var Denise och vår lilla hörna på M-salen. Jag var helt omedveten om allt annat som hände runt omkring.. Barn 4 kändes som någon slags overklig låssasvärld, en film som jag var med i, nånting som inte hände på riktigt. Nu känns det helt annorlunda att vara här. Det här är ju faktiskt en helt vanlig avdelning på ett helt vanligt sjukhus. Nu kan jag lägga märke till saker. Vad personalen har för rutiner, hur dom jobbar och lägger upp arbetet. Jag ser alla andra familjer som kommer och går, och det känns inte lika farligt att ta kontakt och prata med andra föräldrar.

Svårt att förklara, men nu känns det som att jag "vaknat upp", "bubblan har spräckts". Nu är jag en mamma på sjukhus med min lilla bebis.. MIN bebis! Förut kändes det mer som att det var sjukhusets bebis och jag stod på sidan om och tittade på när dom försökte rädda livet på henne. Nu är det jag som känner henne bäst av alla. Jag har ju haft henne hemma så pass mycket och haft helt eget ansvar. Det känns bra!! Men samtidigt känns det tryggt att alltid ha läkare och sköterskor nära. Hemma är det helt annat.. Där finns ingen klocka att ringa på när jag känner mig osäker eller orolig..

Jaja, det var dagens tankar. Nu ska jag mata bebis!

En missnöjd liten plutta med mycket gas i magen! Just nu får hon 6ml/timmen i matdropp och var fjärde timme får vi ge henne 5ml i flaskan... Wohoo vilka mängder va? Men man ska inte pressa en nyopererad mage, så det är bara att bita ihop. Visst, det är inte kul att tampas med en hungrig bebis. Men stundvis så är hon nöjd och verkar inte alls särskilt hungrig. 

Idag har vi haft vägning och mätnings dag! Längd: 49,5cm Huvudomfång: 34cm Vikt: 3889gram.

Hon växer och frodas trots den lilla matmängden. Men hon får ju såklart näringsdropp som kompensation, så det går ingen nöd på henne!

Jag har varit ute på en löptur på morgonkvisten. Ca 5km som vanligt.. Lyckas aldrig komma längre än så av någon konstig anledning.. Kan ju bero på att min kondis är lika med kattpiss och flåset inte alls är vad det borde vara. haha. MEN, jag springer iaf, så bättre kommer det att bli!

Har fått en massa frågor på mitt lilla "samla-frågor-inlägg" men hörni... Av ren lathet! Jag gör det lite bekvämt för mig och svarar på kommentarerna istället för att göra ett helt inlägg! Så för att hitta frågorna och svaren så klicka på inlägget Dax för er  och bläddra ner till kommentarerna så finns allt där!  Så lat är jag   

Funderar på hur länge vi blir kvar här?! Antar att så fort hon är "tillräckligt stabil" eller hur man ska uttrycka det, så blir vi skickade till övik igen.. Men då blir det ju utan vekan minst en Umeåresa till, eftersom hon har sin CVK, och den tar dom nog inte bort i övik.. jaja.. Kommer ingen vart med mina spekulationer, det är bara att vänta och se..  Som vanligt!

Min dag började BRA! En löptur i solskenet och en bra ljudbok i öronen! ca 5 km tog mig mina gamla ben idag, sen en varm dusch och göra sig redo för att möta min monsterbebis! En hungrig bebis...

Nu har jag mest bara ont i magen och önskar att vi var någon helt annanstans än just här.. Jag hade till och md glömt bort att det är första maj idag.. Här är alla dagar lika, förutom att ronden är lite senare när det är helgdag.. Men snart...snart är vi hemma igen! Snart funkar Denises mage, och snart är hon redo att möta världen! Snart ska jag ta itu med livet, flytten, allt praktiskt som måste ordnas, alla samtal som måste ringas, alla papper som måste skrivas.. Snart är jag redo för det.. snart..  Men allt får ta sin tid.

Märks det att jag har lite att göra?? Det blir mycket bloggande då! Det kommer att bli kul i framtiden både för mig men framförallt för Denise tror jag. Om nu inte hela internetvärlden har kraschat då, och vi har blivit invaderade av aliens.. Det känns ungefär som så långt fram i tiden innan Denise är så stor så att hon sitter vid en dator..