Maria

3 maj 2012 12:55

Åh så himla roligt att läsa dina tankar och se att du är på rätt väg. När jag följt din blogg har jag faktiskt haft känslan av att upplevt det precis som du beskrivit, att det varit sjukhusets bäbis. Du fick tyvärr inte chansen eller vågade inte lära känna ditt eget barn, rädd för att göra henne illa, rädd för att något skulle gå fel så det känns helt underbart att läsa att du nu vet att du känner henne bättre än någon annan å nu är hon din och även Fredriks älskade prinsessa :-)
Jag blir varm i hjärtat av dina ord. Hoppas du får en helt underbar fortsättning på dagen å varmaste kramen :-)

Zarah - mamma och gravid med nr 2

3 maj 2012 13:56

Vad roligt att vi är beräknad på din födelsedag och bröllopsdag! Tack så mycket. Jag längtar som en toka! :) Hoppas ni får en bra dag. Kramar!

Elisabeth

3 maj 2012 15:28

Så skönt att läsa dina rader idag. Kram till er!

Malin K

3 maj 2012 15:49

Ville bara säga att jag tänker på er! Håller tummarna för att lilla Denise blir bra snart o att ni får åka hem. Vart nu hem blir nånstans. Bra att du lyssnar till ditt hjärta o gör det du känner passar dig o Denise bäst!
Jag kan inte läsa din sida längre i mobilen. Inte sedan du bytte header o sånt. Stänger ner nästan lika fort som den öppnat tyvärr.
Kram till er!

Lisa

3 maj 2012 17:52

jasså? det var konstigt.måste höra mig för ifall det är så för andra också. Isf få jag nog ta och vidta åtgärder ;)
Ja, man mår så mycket bättre när man lyssnar till sitt hjärta, även om det är jobbiga beslut man måste ta

Frida

4 maj 2012 12:26

Hej Lisa!
Jag heter Frida och är mamma till Ester, som föddes i Östersund svårt sjuk i v 29+1. Vi låg på Barn 4 samtidigt som er 1-19 januari och nu har jag av en händelse hittat din fantastiska blogg! Vi hejade säkert och jag och min man pratade med din mamma vid ett par tillfällen. Jag kan såklart inte känna eller förstå vad du går igenom men jag vill bara säga att jag känner igen så oerhört mycket av det du skriver. Precis det du beskriver här, en känsla av en bubbla, att vara med i en film, och att det är sjukhusets bebis känner jag också. Min bubbla har också börjat spricka och nu ser jag saker klarare än i början på året. Personligen känner jag dock att det finns mycket tankar och minnen kvar att bearbeta (trots att omgivningen ofta tycker att "men nu mår hon ju bra" och bara tror att det är att köra på som vanligt.) Tack för att du delar med dig av vad ni går igenom och all lycka i framtiden! Denise är SÅ fin! Kram från Frida och Ester i Malmö

Lisa

4 maj 2012 12:39

Hej! Jo jag minns dig! Det var nog inte så många andra än ni som var från Malmö här. Hur går allt för er? Är hon pigg och frisk?
Ja, det är verkligen svårt för andra att förstå allt man gått igenom, och sen att allt bara ska vara bra helt plötsligt när barnet bröjar bli piggare och starkare.. Det är ju nu man har tid att känna efter hur man själv mår egentligen. Ju piggare Denise har blivit, desto sämre har jag mått. Låter skitkonstigt, men så är det.
Kul att du lämnade ett litet avtryck!! Kram från oss!

Frida

8 maj 2012 14:40

Vad kul att du svarade! Kan tänka mig att det var lite exotiskt med skåningar på nus, hehe, blir ju inte alltid riktigt som man tänkt sig. Snarare blir det aldrig som man tänkt sig... Det går bra för oss tack, du vet hur det är...ett litet steg i taget... Ester mår bra och de har inte hittat någon orsak till att hon var så sjuk när hon föddes. Resten får tiden utvisa. Hon väger 4 kg och har börjat le i dagarna. Känns fantastiskt men fortfarande så overkligt... Nu börjar jag känna mig mer som mamma, i början var det en konstig blandning av att vara mamma, vårdare och att hon var sjukhusets barn. Börjar också få ett större behov av att prata om och bearbeta allt som har hänt. Känner mig lite ensam dock, eftersom ingen förutom min man riktigt förstår hur vi har haft det. Jag såg att Denise hade 0,02 på syrgasen, det låter ju jättebra. Hoppas att du också får en trådlös bebis snart och att hon ska fortsätta att pigga på sig. Hon är så fin på bilderna. Ta hand om dig själv också, TÄNK vad du har klarat av under den här resan. Styrkekram från Frida och Ester

Lisa

8 maj 2012 17:25

Skönt att hon mår bra, men det måste väl ändå kännas konstigt att inte veta vad som hände riktigt? Ja, förstår precis vad du menar. Vissa dagar känns det som att det här är mitt jobb och jag är nästan mer fokuserad på allt det medicinska och alla slangar och apparater. Glömmer nästan bort att det faktiskt är mitt barn!! Vore sååå skönt att slippa alla slangar för dom kan vara VÄLDIGT frustrerande ibland!
Man bryer ihop då och då. Vissa dar känns det inte alls så farligt och andra dagar känns det som att jag bara vill lägga mig ner och dö!!!!