Ja då har man hoppat upp på hästen igen, efter det brutala fallet i torsdags! Jag bestämde mig för att göra ett försök i kängurustolen när nattpersonalen gått på sitt skift. 

Inte helt ångestfri gick jag upp till avdelningen, men fast besluten att prova iaf! Jag känner mig ju så jobbig och besvärande. Jag är liksom rädd att personalen tycker att jag är jobbig och att det är en massa onödigt arbete att lyfta ut henne ur kuvösen och sen lyfta in henne igen..

Men jag fick jättebra stöd från sköterskan som hjälpte oss, och hon gjorde mig övertygad om att jag inte är ensam om att känna så här och att vi lyfter tillbaka henne på en gång om det känns jobbigt!

Jag klarade en timme! Inte helt utan tårar, inte helt utan ångest, men jag gjorde det iaf! Denise mådde jättebra, och jag kunde faktiskt slappna av och mysa mesta delen av tiden jag också. Så jag måste nog säga att det var ett lyckat försök den här gången!!

Fick förslaget av sköterskan att när jag sitter hos henne på dagarna så kan jag faktiskt öppna kuvöstaket eller ena väggen. Då får man liksom lite mer närhet än man får när man bara stoppar in handen genom en lucka! Denise börjar bli så pass många veckor nu också, så hon behöver inte den där höga luftfuktigheten, så hon klarar faktiskt av att man har öppet! Så det ska jag nog börja med, då kanske jag inte har lika dåligt samvete över att jag inte klarar av att sitta känguru så mycket som jag egentligen hade velat.

Så ikväll går jag och lägger mig med ett lite bättre samvete!!

Imorgon blir det ut på Powerwalk 07.30 igen!! Rutiner är bra för den fete ;)

Då var dagens bad avklarat! Nu är lillan ren och fin och hon klarade det galant även idag! Själv kände jag mig lite skakig och nervös, men det gick bra! Hon är så duktig! Vi vägde henne.. Och.. Ta daaaa: 700 grams strecket är passerat. Nu minns jag ju såklart inte den exakta siffran längre, men runt 750 tror jag! Om det stämmer så har hon ökat REJÄLT i vikt bara på några dagar! Mammas duktiga lilla tjej!

Nu sitter jag, mamma och syster här och surrar och dricker kaffe.. Imorgon ska jag köpa mig ett nytt objektiv till kameran!!! wihoo! Då kan jag ta lite bättre bilder här på Denise, även fast det är mörkt jämt och ständigt! Tur man har en svåger som kan kameror, för jag har inte en aning om nånting. Jag kan bara trycka på avtryckaren haha!

Nu sitter syrran och babblar så högt här inne så jag kan inte koncentrera mig på vad jag skriver.. Björk-syndromet!!!  Återkommer senare...

Måndag.. ja, det känns som Måndag! Men det är det ju inte! Hur ska jag komma ihåg det hela dan då?

Klev upp tidigt imorse och tog en 40 minuters Powerwalk! Skönt att ha det avklarat före frukost och allt! Hade till och med nattlinnet på mig under jackan, haha! 

Har även tagit PK och blodtryck. Trycket låg bra idag, så det verkar som att jag behöver mina blodtrycks tabletter ett tag till.

Nu har jag suttit hos Denise i nästan två timmar! Allt är okej. Doktorn tyckte att magen såg jättefin ut, och hon bajsar som aldrig förr! Så fort man petar i henne så kommer det bajs! Men hon har haft ganska många apneér inatt. Hon slutar andas och dom får "puffa" igång henne. (man ger extra puffar med syrgas) Konstigt nog så klarar hon allt så bra när man tvättar henne och ofta när man klämmer och trycker på magen också. Men näsr hon ligger och sover och mår bra, då glömmer hon liksom bort det viktigaste av allt!

Orolig.. Ja det är jag ju hela tiden! Men just det där med andningen är ju så läskigt. Det är ju A och O för att kunna leva!! Men bara tiden går och hon mognar på sig, så blir det nog lättare med det också!

Håller på att läsa en bok om för tidigt födda! "När barnet föds för tidigt" heter den, och där förklaras mycket om vården och komplikationer som kan uppstå osv.. Nu har jag kommit till den delen som handlar om sorg, och vad som händer om barnet dör. Jag rös genom hela kapitlet och det kändes plötsligt så verkligt igen, att hon faktiskt kan dö! Jag försöker ju att inte tänka på det så ofta, jag orkar liksom inte.. Men det är ju faktiskt så att faran är inte över. Mycket kan fortfarande hända, även om Denise har kämpat sig fram en lång bit nu! 

Positiva tankar, här och nu.. Men ändå vara medveten om verkligheten.. Hur ska man få ihop det??