Det blir inte alltid som man tänkt sig.. Nej, det blev ingen kängurusittning för Mormor ikväll. Doktorn tyckte att Denise behöver vila. Visserligen så mår hon ju väldigt bra när hon väl landat på bröstet, men förflyttningen är jobbig, och hon har varit med om en hel del idag.. Min lilla stackare. Dom har väl stuckit henne, säkert vägt henne.. Och så vet jag att hon blivit röntgad idag, och det är ingen lätt grej. För det första så måste man sträcka ut hela hennes kropp, hon är helt naken, utan sina mysiga filtar och allt ser bara väldigt obekvämt ut. Vi får låta henne vila och kanske ta en sittning imorgon istället. Stackars lilla gumman. Nu ser jag skräckbilder framför mig hur dom har hållit på med henne när jag har varit borta, och så kommer det där dåliga samvetet smygande..  Jag som har varit borta nästan hela dagen, och så får jag höra nu att hon haft en sån jobbig dag att det inte är lämpligt med en kängurusittning... Jag hade ju kunnat vara här och hålla om henne!!

Nä, jag vet att allt dom gör med henne är för att hålla henne vid liv, och jag vet att jag inte kan göra mycket mer än att bara finnas... Men ändå gnager det lite i huvet hela tiden. Man vill liksom göra mer!!

Nu har jag ägnat kvällen åt att "pimpa" hennes hörna! Har klippt till lite nya snuttisar och ett nytt skynke till kuvösen, satt upp lite lyckönsknings-kort och sånt. Fick en liten städnoja och spritade allt som fanns att sprita. Så nu är det rent, fint och lite mysigare än innan!

Sådär nånting.. Kan man inte hjälpa till på det ena viset, så får man försöka på nåt annat vis.. Det kanske inte gör sån stor skillnad för Denise, men det känns bra för mig på nåt vis...  

Känner mig helt slut idag! Är ju inte van vid en massa folk och höga ljud längre. På barn 4 är det ju så tyst och lugnt som det bara kan bli. Nu har jag precis varit på Nellies skola. Massor av livliga, glada barn och föräldrar. Snacka om två skilda världar. Alla ljud blev som en enda gröt i skallen till slut.Dom hade uppträdande och det bjöds på fika. Skönt att komma bort från sjukhuset faktiskt, men det enda jag kunde tänka på var alla baciller och förkylningar man riskerar att dra på sig när man är bland så många barn! Men, man måste ju kunna leva! Handspriten är min bästa vän!

Nu är vi hos syster ett tag innan vi åker tillbaka till sjukan.. Och när vi kommer tillbaka, då är det dax för mormor att prova på att sitta känguru!! Då blir det jag som får vara fotograf för en gångs skull!

Jag har fobi för fötter, men dom här småttingarna skulle jag kunna äta upp!

Kusin Nellie har ritat av Denise i sin kuvös, och en sköterska bredvid! Hon har till och med ritat siffrorna på skärmen som visar hennes saturation.. 72 låg den på, så vi får nog öka på syrgasen lite