Det här är den bästa dagen sen vi kom hit! Allt har kännts sååå bra idag! Denise har gjort stora framsteg och jag kan känna en gnutta hopp! Jag vet att det KAN bli så att hon behöver vila, och ligga i respirator igen, men hon har iaf klarat sig i över fem timmar nu! När dom tog bort den så trodde alla att hon skulle klara några minuter bara, så hon har redan uppfyllt alla förväntningar och lite till,, eller,, MYCKET till!   STOLT MAMMA! STOLT PAPPA!

Hon har nu legat på Fredriks bröst i 2 timmar! Gissa vem som lyfte henne ur kuvösen alldeles själv? Jo, kanske världens nervösaste mamma! Men det gick så bra! Lyfte henne när hon skulle tillbaka till kuvösen igen också. Självklart är alltid en sköterska närvarande, och håller reda på slangarna och hjälper oss och ser till att vi klarar våra "uppgifter". Det känns tryggt! Man behöver aldrig känna sig tvingad att göra nåt, och aldrig heller känna sig dum att fråga hur man ska göra och vad man ska göra! Man kan helt enkelt ta allt i sin egen takt.. Det är ju en extremt konstig och onaturlig situation vi är i och jag kan tänka mig att alla människor reagerar olika och hanterar saker på helt olika sätt.. Men, det känns som att både jag och Fredrik har kommit en bit på vägen! Allt känns ju fortfarande jobbigt och framtiden är osäker, men jag tycker att vi hanterar det ganska bra.. Även fast man bryter ihop vissa dagar, mår skit vissa timmar, blir irriterad på varann osv.. Så är ju livet, och det är helt normalt!

Nu ska jag skicka iväg min gubbe och välkomna systeryster istället!

Har sett HELA min dotters ansikte för allra första gången! Min lilla skrutt! Näsan upptryckt och uttöjd, men ändå världens sötaste lilla flicka!

Det var lite otäckt första sekunderna utan respirator.. Hon blev liksom lite blek.. gråaktig och såg ut som att hon skulle dö nästan. Men efter en halv minut så var hon igång.

Nu har hon snart legat med sitt nya andningsstöd CPAP i en timme!! Vi hoppas att den timmen blir till dagar, veckor, månader!!! 

Oj, vad glad jag blev när jag kom upp! Denise mår bättre och har sovit och varit lugn hela natten! Nattpersonalen hade sagt att hon verkar vara en annan person på natten än på dagen, för dom hade inte sett nånting av hennes "temperament" som hon haft under dagen! Det måste ju betyda att hon mår bättre!

Doktorn kom förbi och klämde lite på magen och tyckte att det såg fint ut! Han vill prova att extubera efter lunch!!!! Undrar hur det går? HOPPAS HOPPAS HOPPAS HOPPAS!!!!!

Här kommer lite mysbilder från gårdagen!

Min lilla plutt som mår så bra av att få ligga på bröstet! Oj, va jag ska sitta mycket med henne när hon fått bort respiratorn. Det MÅSTE jag ju! Då slipper jag kanske klaustrofobi-skit-paniken, och kan få njuta av mysstunden istället för att gruva inför det!!!  

God Morgon... Kaffe, Julkalendern och en less mamma! Har drömt konstiga drömmar och är kvar i den känslan fortfarande...

Just nu känner jag bara att jag INTE vill gå upp på Barn 4 idag. Jag vill INTE se min dotter ha ont, jag vill INTE se hennes ihoprynkade panna! Nej, jag vill inte!

Jag vill komma upp dit och se en bebis som ligger stilla och sover, respiratorn är borta och hon ligger lugnt och stilla i sin kuvös och väntar på att mamma ska komma och lyfta ut henne. Så vill jag att det ska vara! Hon ska inte behöva ha sådär ont.. Jag orkar inte! Nu lät jag sådär egoistisk igen.. Det är HON som ligger och har ont, och jag säger att JAG inte orkar.. 

Jag vet inte vad som är rätt och vad som är fel. Vad som är normalt och vad som förväntas, men man är ju bara människa. Jag gör så gott jag kan och jag vill att allt ska bli bra!

Igår kom moster hit och satt med Denise! Hon mådde så bra och låg oh myste på mosters bröst en lång stund. Så igår fick hon komma ut tre gånger sammanlagt! Jag knäppte ju lite kort både på Pappa&Denise och på Moster&Denise, men jag har inte hunnit lägga in dom på datorn än!

Är det fjärde advent idag? Ja det är det fan i mig.. Idag är denise 28 veckor.. 28+0...

Jag lyckades sitta 1.5 timme jag också! Och när jag väl satt mig i stolen så blev jag lugn som en filbunke och Denise mådde så bra hela tiden!

Runt nio ikväll är det dags igen! Hon behöver så mycket närhet hon kan få! Och den här gången så är det mosters tur att sitta och mysa!!'

Nu skulle dom hjälpa henne lite mer med magen så vi passade på att köpa oss lite mat och ska ta en promenad och tänka på annat en stund! Orkar inte se det där nåt mer idag.....

Kängurubilder kommer sen, jag lovar!   

Kan inte ens beskriva hur smärtsamt det är att se Denise ha så ont! Hon vrider sig panikslaget och ibland ser det ut som om hon ska krypa iväg! Hon kan inte få morfin heller eftersom tarmarna måste fungera som dom ska, nu när hon fått kontrast och dom ska röntga ikväll. Så nu försöker vi med känguruvård!

Jag har haft en jobbig dag och känt mig ledsen och frustrerad hela dagen och var inte alls förberedd så jag sprang ner på rummet, fick panikångest och började gråta.. Jag VILL ju kunna hjälpa min dotter när hon behöver mig! Jag vill så gärna slippa den här jävla skit paniken jag får.. Känner mig egoistisk och får skitdåligt samvete, men Fredrik tog över. Så nu sitter han med henne istället.. Hon verkar må bra av det, så det blir nog så att jag får ta över när inte han orkar sitta längre.. Hoppas verkligen att ångesten släppt då.. Mina tabletter hjälper inte alltid tyvärr! Fan att det ska vara så här? Varför? Igårkväll gick det ju så bra! Vad är skillnaden? Varför kan jag inte slappna av nu för? Det måste ju va nåt allvarligt fel på mig! Men jag MÅSTE sätta mig med henne. Det är nu hon behöver det mer är någonsin förr!

Kommer upp på avdelningen och ser att det är full rulle vid kuvösen.. Stark belysning, doktor och två sköterskor. Då tar man alltid ett djupt andetag innan man kliver in.

Denise hade fått lavemang och doktorn höll på att stimulera så att hon skulle få bajsa. Jag kan ju säga att det jag såg som låg i blöjan, det var så mycket så jag fattar inte hur det hade fått plats i henne. Och då hade dom redan plockat bort den jättestora stenhårda klumpen som var tjockare än hennes tarm! Förmodligen så finns det fler sånna klumpar, och dom måste ut!!! Är det så konstigt att magen är stor och att hon varit orolig så länge??

Det är så jobbigt att se henne ha ont, för hon vrider sig verkligen i smärta, och man ser att hon gråter och försöker skrika, sen går det över en stund, och sen börjar hon vrida sig igen. Precis så som man vet att det känns när man ha kramper i magen!

Men jag tror att hon lyckades komma till ro! När jag gick ner så låg hon iaf stilla. 

Snart är det väl dax för röntgen igen. Man vet ju fortfarande inte om det "bara" är det här som är problemet med hennes mage, eller om det är NEC.. Så vi vet fortfarande inte om det blir operation eller inte.. Men det kanske vi får veta under dagen.

Jag har också ont i magen idag! Vet inte om det är oro eller om jag helt enkelt sympatiserar med Denise.

Håll nu era tummar hårt för min lilla skrutt!   Det har ju hjälpt förut   

Måste bara slänga in ett snabbt inlägg innan ja somnar! Klockan är halv två och jag har precis kommit ner till rummet efter ett par efterlängtade och välbehövliga timmar tillsammans med min dotter! Känguru sittning sent på kvällen är nåt jag kommer göra fler gånger! Har aldrig känt mig så lugn i kroppen. Ingen oro alls! Bara mys!!!! Nu ska jag sova gott :)