Kan inte ens beskriva hur smärtsamt det är att se Denise ha så ont! Hon vrider sig panikslaget och ibland ser det ut som om hon ska krypa iväg! Hon kan inte få morfin heller eftersom tarmarna måste fungera som dom ska, nu när hon fått kontrast och dom ska röntga ikväll. Så nu försöker vi med känguruvård!
Jag har haft en jobbig dag och känt mig ledsen och frustrerad hela dagen och var inte alls förberedd så jag sprang ner på rummet, fick panikångest och började gråta.. Jag VILL ju kunna hjälpa min dotter när hon behöver mig! Jag vill så gärna slippa den här jävla skit paniken jag får.. Känner mig egoistisk och får skitdåligt samvete, men Fredrik tog över. Så nu sitter han med henne istället.. Hon verkar må bra av det, så det blir nog så att jag får ta över när inte han orkar sitta längre.. Hoppas verkligen att ångesten släppt då.. Mina tabletter hjälper inte alltid tyvärr! Fan att det ska vara så här? Varför? Igårkväll gick det ju så bra! Vad är skillnaden? Varför kan jag inte slappna av nu för? Det måste ju va nåt allvarligt fel på mig! Men jag MÅSTE sätta mig med henne. Det är nu hon behöver det mer är någonsin förr!
FRUGAN
17 december 2011 16:02
Skänker er tre en tanke och styrkekramar!
Denise är en stark kämpe <3<3<3
Kram
FRUGAN
http://www.frugan.nu
empas
17 december 2011 16:14
Du gör det så bra! Styrker kramar till er <3
Lisa
17 december 2011 18:33
Tack
Michelle Wenström
17 december 2011 16:18
Hej! Har följt er ett par veckor nu. Skänker alla mina starkaste peppkramar till er. Hoppas allt lugnar sig snart och blir stabilare. Lilla Denise..Hon är en riktig hjälte. Tänk vad hon kämpar! Och tänk vilken stark mamma hon har..Men hur stark man än är måste man få bryta ihop och inte alltid orka. Denise förstår om du är ledsen eller måste avskärma dej ibland. Många kramar från mej och min 2-åring Ellen (som också brukar titta på Lilla Denise här på datorn.)
Lisa
17 december 2011 18:33
Tack! Ja ibland vill man spela stark, men man måste som sagt få bryta ihop lite också!
Emma
17 december 2011 17:35
Hej! Hittade din blogg på fb och kan inte sluta läsa, tänka på hur det går för er! Kan säga att jag förstår precis hur jobbigt det är att ha ångest... Har själv levt med konstant panikångest i 3 år och nu får jag bara lite återfall ibland.. Hoppas så mycket för din skull att det ska lätta. Jag har själv förlorat två barn i femte mån och det är så fruktansvärt. Så håller både tumma å tår för att Denise ska klara sig igenom den här jobbiga tiden. Har iaf hört många som klarat sig helt utan men och det känns ju bra.. Ha det så bra och många kramar till familjen!! //Emma
Lisa
17 december 2011 18:30
Ja, det är en pina med denna ångest. Och den här situationen har ju inte gjort saken lättare heller.. Måste försöka träna min egen hjärna på nåt vis, för man ska inte behöva ta tabletter! Men ibland så måste jag!!
Förlorade du tvillingar? eller har du varit med om det här två gånger?
Kram
lantliga livet
17 december 2011 17:36
hej.
långvarig stress sätter sina spår Lisa!
förstår verkligen att du/ni vill vara med henne så mycket som möjligt,men ni måste ta hand om er relation oxå,det hoppas jag att ni inte glömmer mitt uppe i allt detta? det är viktigt åxå!
många många kramar till er alla 3.
http://www.lantligalivet.blogspot.com
Lisa
17 december 2011 18:32
Ja, relationen sätts verkligen på prov, men jag tror att vi tar oss igenom det här tillsammans! Självklart går det upp och ner och ibland vill man strypa varann nästan. Men vi stöttar varann och känner varann väl, så det ska nog gå bra!!!
Emma
17 december 2011 20:14
Ja det går utan tabletter, jag vägrade äta en enda trots min ständiga plåga att det känns som man ska dö varenda sekund.. nej jag var med om det två gånger efter varann:-( först förlorade jag en pojke som dog i magen(okänd anledning) sen en flicka jag fick avbryta grav då hon saknade storhjärna.. det värsta jag gjort.:-( men nu är jag lyckligt gift med en annanoch har tre friska barn. En son på 4 år och ett tvillingpar en pojke och en flicka som är 1 år. Fick tipsen att man ska försöka andas genom ångesten och tänka i en fyrkant, andas in ena änden andas ut nästa osv. Det fungerar faktiskt ibland. Men när det är som värst vill man ju bara krypa ur kroppen. Förstår precis hur jobbigt du har det med det. Ska säja till om jag kommer på något som kan hjälpa!. Mysigt att du fick ha lite kroppskontakt med din dotter det är ju det bästa för båda er! Kramar emma
Lisa
17 december 2011 22:17
Usch va hemskt, vad du har gått igenom!! Men då är du ett levande bevis på att det finns liv även efter en stor sorg!
Måste testa det där ångest tipset! Det värsta är bara att jag vet ju i vilka situationer jag brukar få ångest.. och då får jag ångest INNAN situationen, för att jag vet att jag kommer att få det.. ja du fattar.. det blir en ond cirkel och jag avstår från mycket bara för det.
Annika
17 december 2011 22:59
Åh jag förstår hur du känner! hade samma ångest som du, var en dag jag skulle sitta med min dotter, och hon var så lugn där hon låg, så fort hon kom till mig började det pipa hejvilt i aparaterna och hon var inte alls nöjd, kunde inte hjälpa annat än å lägga tillbaka hon igen, då blev hon lugn. kom ihåg hur jag nästan sprang därifrån och grät som bara den för jag kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde lugna mitt eget barn! man kunde ju inte direkt ställa sig upp ha hon på axeln och klappa hon i rumpan och pussa och krama henne. att känslorna svajar upp och ner och att du får ångest är nog helt normalt i den situationen, men såklart jätte jobbigt förstås! jag skrev också mycket om hur jag kände när jag låg inne, jag tror de hjälper! KRAM på dig!!
Lisa
18 december 2011 08:27
Ja, det är bra att skriva. JAg skriver ju mycket här, men jag skriver även i andra dokument som ingen annan läser.. Vissa saker kan och vill man liksom inte skriva så här öppet, även om jag skriver ganska självutlämnande här..
Louise
18 december 2011 22:43
PTS post-traumatisk-stress syndrom är vad man kan få av att bli förälder till ett eller flera prematurbebisar! Vi fick tvillingflickor för tidigt, men de var inte extremprematura som din lilla tjej utan är födda 32+0 och friska och starka. Det hjälpte ändå inte då jag ändå fick diagnosen PPD (Postpartum depression, förlossningsdepression) när jag kraschade sedan jag blev ensam hemma med tjejerna på dagarna!
Kram
Louise
Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...
Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...
Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.
Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...
Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...
