Aj Aj Aj.. VIlken huvudvärk jag fick nu! Vi komupp till Denise och en hel arme´med folk står runt hennes kuvös.. Bara det gör ju att man blir nervös.. Det visar sig att doktorn gjort en ny inställning på respiratorn, som verkar funka ganska bra, men han misstänker att ductus-kärlet på hennes lilla hjärta har öppnat sig igen, och att det är därför hon varit svajig senaste dagarna. Magen har blivit större igen, och nu testade dom om hon hade blod i avföringen, och det hade hon... Så nu ska hon snart röntgas. Bukröntgen och hjärtröntgen på samma gång.. 

Dom säger att det här med magen och tarmen tyvärr är ett av de vanligaste problemen hos prematurerna.. Men som vanligt så vågar jag inte fråga hur vanligt det är att dom dör av det! Nä, jag törs inte..  Så nu är et bara att invänta röntgensvar och sitta här nere och bita sönder naglarna...

God morgon lördag! Svin kallt i rummet idag! Här inväntar vi julkalendern och Fredde fixar kaffe! Hoppas att Denise haft en lugn natt precis som sin mamma. Jag har sovit super gott!!! Såååå skönt!

Har haft en mysig kväll hos syster med familj. Skönt att vara i ett vanligt hem i några timmar och tänka på nåt helt annat än den bistra verkligheten!

Har nu rundat av kvällen med ett litet besök hos lillan, där jag lämnade En vakande ängel på hyllan bredvid kuvösen! Den tackar vi fina Carina för  

Denise såg ut att må ganska gott i sin lilla bädd så vi beslutade oss för att gå ner till rummet ganska snabbt. Känns skönt att lämna henne när hon är lugn, trött och stabil i saturationen! Då känner jag lugnet i min kropp, och förhoppningsvis kanske man kan sova gott inatt! Jag är ju så fruktansvärt trött...

Nu blir det ett glas rött för min del, och börja kika på en ny serie som jag hittat. Terra Nova.. Får väl se om det är nåt att hänga i julgranen, eller kanske något att somna gott till   

Sov Gott Mina Vänner!

Känns lite lugnare nu faktiskt. Efter ett par promenader och en liten powernap känns livet liiiite lättare! Har nyss varit upp och stoppat om lillagumman igen, och hon mådde så gott. Saturationen var bra hela tiden vi satt där, och det blev inte ens sämre när vi vände henne på sida. Annars brukar det vara som bäst när hon ligger på mage, och lite sämre när hon ligger på sida..

Vi upptäckte en konstig grej sist vi var upp.. Varje gång jag hostade, så gick saturationen upp på henne. Trodde först att det bara var en tillfällighet, men nu när vi var uppe så blev det samma sak. Lite lustigt. Hon verkar gilla när jag hostar.. Kanske ett välbekant ljud för henne!  

Magen såg lite bättre ut nu också. Den är fortfarande stor, men inte sådär blå som den var imorse.. Och nu pratade jag lite med sköterskan och hon sa att om magen är hård, då bör man vara mer orolig. Men hennes mage är iaf mjuk och fin, så jag behöver inte vara allt för orolig!! Pjuh!

Nu ska vi snart iväg till min syster! Käka middag, kolla på Idol och bara vara i ett vanligt hem, med vanligt folk och vanligt fredagsmys Bort från sjukhusets torra luft och färglösa väggar! Skönt!

En nyfödd liten Denise.. Första bilden jag nånsin såg på henne, innan jag kunnat se henne på riktigt!

Det känns tungt.. Har precis varit uppe och vänt och bytt på Denise.. Knockad av morfin och med ännu större mage än igår.. Den är stor och lite blåaktig. Men hon har iaf ingen infektion i kroppen och dom har sänkt ner på maten och nu fick vi lov att hjälpa henne lite med bajsningen. Hon har förmodligen både luft och bajs i den där svullna lilla magen, som bara vill ut! Jag blir helt slut varje gång jag varit upp dit.. Jag vet ju liksom inte riktigt hur orolig jag ska vara.. Och jag vågar inte fråga heller, för jag är rädd för vad jag får för svar. Det går heller inte att läsa av sköterskorna och läkarna, för dom är lika lugna och metodiska i alla situationer, krislägen eller inte. Man ser ingen skillnad.. Vet inte om jag ska tycka att det är bra eller dåligt, fast mest är det nog bra. Tänk vilken panik det skulle kunna bli annars..

Nu måste jag ta en tripp till apoteket (igen) Hade precis varit där och handlat lite "bra å ha grejjer", och på vägen tillbaka så gick jag in på Waran mottagningen och fick mitt waran-schema för helgen.. Då visade det sig att doktorn vill att jag ska ta Fragmin sprutor i helgen, så nu måste jag hämta sprutor... suck...

God Morgon?? Kunde INTE somna igår, även fast jag var helt slut och knäckt av all oro under dagen.. Nej jag låg och vred och vände tills klockan var fyra.. Och klockan sju ringde väckarklockan. Sweet! 

Men nu har jag hunnit med både blodprov, kaffe, frukost och dusch.. Det blir en lång dag idag!

Hoppas att Denise mage krympt ihop lite! Jag är så rädd att hon ska få fel på tarmen.. Den är ju så skör och omogen i den här åldern. Hon är ju faktiskt bara lite mer än 25 veckor.. Tarmen kan spricka hur lätt som helst! Usch, hemska tanke!!! Positiva tankar! Positiva tankar!

Ha en trevlig Fredag! Det ska vi försöka ha, trots allt..

Morfin, morfin, morfin.. Tänk om jag också kunde få lite morfin, så jag håller mig lugn! Doktorn har bestämt att Denise ska få morfin i helgen så hon inte är så orolig. Hennes kropp får inte så mycket vila som den behöver när hon är så här. Hon behöver vila mycket mycket mer än vad hon gjort idag! Så nu ska hon bara få vara ifred så mycket som möjligt i ett par dagar, få morfin och bara vila. Självklart måste dom ta blodgas och hon måste vändas och så, som vanligt. Men det blir inget annat.. Inga kängurusittningar, ingen cpap.. inga ändringar. 

Dom vet ju vad dom gör, så jag antar att det är det enda rätta just nu, för hennes egen skull. Fast man tycker ju att det låter hemskt att knocka en liten bebis med morfin, men det är nog skönt för henne!

Nu har mamma åkt hem.. Och Fredrik kommer om några timmar.. Jag är helt slutkörd av all oro jag haft idag så jag kommer nog somna som en klubbad säl ikväll.. 

Hoppas hoppas hoppas att min hosta går över snart, och att det inte utvecklas till nån riktigt elak förkylning.. Har liksom inte tid med sånt! Jag behöver sitta och stötta min dotter, inte ligga och vara sjuk!!

Sitter fast i katastroftankarna! Sitter bara och förbereder mig för det värsta.. Jag vågar knappt gå upp till henne, för jag är så rädd för vad jag ska få se, eller höra. Men ingen har ringt mig, och dom har ju lovat att ringa om det blir så allvarligt att dom blir oroliga för hennes liv.

Undrar hur många gånger, hur många dagar man ska måsta gå igenom dom här känslorna? Snälla, spola fram tiden, jag orkar inte med det här!!!

Pratade nyss med Fredrik och han är snart på väg! Skönt. Jag trodde han skulle komma imorgon, men han kommer redan ikväll. Kan verkligen behöva en dos av hans "icke-oro". Han är inte lika orolig som jag, och han har förmågan att se det som är bra istället för att förvänta sig det värsta hela tiden! Tänk om man kunder vara så, va mycket lättare allt skulle kännas..

älskade lilla skrövvel! Fortsätt kämpa!