Skräck, panik, oro och förtvivlan! Var uppe hos Denise imorse och syresättningen svajade mer än nånsin. Det funkade inte alls att ligga på mage idag. Helt plötsligt började hon rycka, ungefär som om hon hade värsta hostan eller nåt. Syresättningen sjönk och sjönk och var till slut nere på 30%. Denise blev blå och slapp i hela kroppen och jag såg till min stora förskräckelse att pulsen var nere på 54. (hon brukar ha en puls på c:a 160) Ungefär då bad sköterskan mig att trycka på larmknappen. För en liten stund så trodde jag faktiskt att det var kört. Nu dör hon! Nu får jag packa mina väskor och åka hem.. Men efter vi vänt henne på sidan och sugit lite slem ur tuben så steg både pulsen och syresättningen sakta men säkert. Det blir aldrig riktigt bra någon längre stund, men man är glad för dom korta stunder som allt ser bra ut!
Oro oro oro oro! Men så länge personalen inte är oroliga så kan man kanske vara lite lugn.. Just nu ligger hon och myser på Mormors bröst! Så jag har fotat en massa och städat kuvösen medans.. Nu ska jag kila upp och kolla om dom har somnat där uppe!
Bilder kommer sen!
Lisa
8 december 2011 15:50
Ja hon kan verkligen konsten att skrämma slag på en!
K
8 december 2011 14:03
blir alltid så orolig när jag kikar in på bloggen att det ska ha hänt något... jag är visserligen en främling, men jag tänker på er.
http://iskugganavlivet.bloggplatsen.se
Lisa
8 december 2011 15:50
Tack! Ja, oro är en del av vardagen här, men vi hankar oss fram!
Malin b
8 december 2011 14:40
Tror verkligen att en op av ductus hjälper henne. Har dom testat att sätta en större tub?
Lisa
8 december 2011 15:48
Ja, hon har fått en större tub.. Nu justerade dom den. Den hade hamnat c:a 1 mm fel. TÄnk att så lite kan göra så stor skillnad!
Hon kommer snart att få en ny behandling för ductus tror jag.. Det verkar som om dom är mer inställda på det än på en OP..
madeleine
8 december 2011 15:01
hej...gled in på din blogg och har fastnat här vilken kämpe du är! vilken mamma! men jag undrar finns denises pappa med i bilden,kanske ganska ovesentlig fråga för du har ju din mamma dig nära så att du inte kämpar själv menar jag, heja du!/madeleine
Lisa
8 december 2011 15:47
Välkommen hit! Jodå, hennes Pappa finns med i bilden! Han kommer hit ikväll eller imorgon. Vi har löst det så att min mamma är här på veckorna, då han jobbar, och sen byter dom av varann på helgerna!
Jessica
8 december 2011 15:10
Det tär verkligen på en att se sitt barn kämpa så! Skönt att läget är lugnt nu och att hon kan mysa lite med mormor <3 ! En läkare som vi hade på neo sa en gång att dagarna man som förälder tillbringar på neo är som att jobba dubbla arbetspass! Så det är inte konstigt att man kan känna sig som en trasa vissa dagar! Stor kram till dig Lisa och lilla Denise
http://jessicaholmberg.blogspot.com
Lisa
8 december 2011 15:45
Ja huvva! Det hände samma sak igen efter ett tag och dom fick avbryta kängurusittningen. Men nu är allt bättre, efter en justering av tuben. Usch så jobbigt det är att se allt!
Lisa
8 december 2011 16:10
Tack! Ja hon kämpar på bra min lilla tös!