Johanna

1 december 2011 20:10

Hoppas morfinet kan hjälpa henne och vila lite.... :)

Karin Fröroth

1 december 2011 20:57

Hej, jag följer din blogg här och blir så berörd av det du skriver. Jag har en hund från din mammas uppfödning så på det viset har jag hittat hit. Du ska veta att jag känner med dig även om jag inte kan känna som du gör. jag fick mitt barn i vecka 32 och låg 9 veckor kvar med han, inget i jämfört med dig, men jag känner igen allt du berättar, jag har också gått igenom denna oro innan allt till slut ordnade sig. jag känner så med dig, och kommer följa er här. Sköt om er så gott det går och hälsa gärna till din mamma från Karin och Charlie!

Love

1 december 2011 23:14

Låt tårarna rinna men låt inte hoppet försvinna. Hon är en stark liten tös som kämpar och er kärlek till henne ger kraft.
Jag är 70 år men kommer fortfarande ihåg den rädsla och ångest över att mitt barn kanske inte heller skulle klara sig vilket hon gjorde och nu är 40 år. Ta hand om er nu i helgen och lilla Mi-Rakel hon kommer att ha det lugnt och må bättre även om du tycker att det är hemskt att hon får morfin. Jag känner med er och tycker du gör alldeles rätt som skriver när du orkar.
Varm styrkekram och lycka till.

Johanna

2 december 2011 00:10

Hej på er! Vill bara skriva några rader och sända massor med kramar och bli-bättre-tankar till både dig och lilla Denise. Hoppas så att allt går vägen och att det stabiliserar sig snart!
Ni förtjänar allt gott!
Hälsn. Johanna och Frippe i Bispgården (Fredrik vet vilka vi är ;)

http://bekkas.bloggplatsen.se/

2 december 2011 02:20

Gud vad du är stark som mamma som verkligen kämpar. Vilken fin dotter ni har som verkligen kämpar dessutom. Har själv en dotter som föddes med ett allvarligt hjärtfel, vilket vi inte visste under graviditeten. Så hon fick flyga med helikopter ner till Göteborg och efter fick vi åka med taxi. Så efter de har hon varit med om 3st hjärtoperationer dels för komplicationer och operationerna inte har lyckas. Så totalt har hon genomgått 4st operationer för hon fick en komplication på diafragman. Det var förra året vid början av november som hon var riktigt dålig och då höll vi på förlora vår dotter när hon var 4månader. De va riktigt hemskt, dels att man verkligen kände sig maktlös. Men nu är hon snart 17månader och mår väldigt bra efter alla omständigheter. Men i dags läget så åker vi mycket på kontroller på hemsjukhuset(västerås) och även ner till Göteborg för där finns de riktigt bra hjärtläkare. Så de med sjukhusmiljön förstår jag dig riktigt mycket väl att de är påfrestande. Är verkligen intressant dessutom och få läsa om hur de går för er och eran starka dotter som kämpar! Lycka till!
Läs gärna min blogg om vår resa.