Det blir inte alltid som man tänkt sig.. Nej, det blev ingen kängurusittning för Mormor ikväll. Doktorn tyckte att Denise behöver vila. Visserligen så mår hon ju väldigt bra när hon väl landat på bröstet, men förflyttningen är jobbig, och hon har varit med om en hel del idag.. Min lilla stackare. Dom har väl stuckit henne, säkert vägt henne.. Och så vet jag att hon blivit röntgad idag, och det är ingen lätt grej. För det första så måste man sträcka ut hela hennes kropp, hon är helt naken, utan sina mysiga filtar och allt ser bara väldigt obekvämt ut. Vi får låta henne vila och kanske ta en sittning imorgon istället. Stackars lilla gumman. Nu ser jag skräckbilder framför mig hur dom har hållit på med henne när jag har varit borta, och så kommer det där dåliga samvetet smygande.. Jag som har varit borta nästan hela dagen, och så får jag höra nu att hon haft en sån jobbig dag att det inte är lämpligt med en kängurusittning... Jag hade ju kunnat vara här och hålla om henne!!
Nä, jag vet att allt dom gör med henne är för att hålla henne vid liv, och jag vet att jag inte kan göra mycket mer än att bara finnas... Men ändå gnager det lite i huvet hela tiden. Man vill liksom göra mer!!
Nu har jag ägnat kvällen åt att "pimpa" hennes hörna! Har klippt till lite nya snuttisar och ett nytt skynke till kuvösen, satt upp lite lyckönsknings-kort och sånt. Fick en liten städnoja och spritade allt som fanns att sprita. Så nu är det rent, fint och lite mysigare än innan!

Sådär nånting.. Kan man inte hjälpa till på det ena viset, så får man försöka på nåt annat vis.. Det kanske inte gör sån stor skillnad för Denise, men det känns bra för mig på nåt vis...
Lisa
7 december 2011 21:48
Ja, det blir lite mysigare när det är lite mer personligt!
Lisa
7 december 2011 23:41
Ja nu är det myspys!

Nienna
7 december 2011 23:42
Hej Lisa!
Jag träffade din syster när jag handlade av henne för några dagar sedan. Hon fick se min lille son som var lite missnöjd så han fick sitta uppe på disken och gunga i sin bilstol. Vi började prata lite och hon tyckte att han var så stor och jag tyckte inte alls det. Då sa hon att hennes syster hade fått barn alldeles för tidigt och då berättade jag att den lille parvel hon just nu stod och tittade på hade bråttom i livet och är född 8,5 vecka för tidigt. Jag blev kvar där länge och vi pratade om hur det är att vara på neonatalen och vilken tuff tid det är. Min lille skrutt är född i vecka 31+3 och Vi spenderade juni och juli på Barn4 och fick komma hem i början av augusti.
Av en händelse berättar en nyfunnen mammavän till mig idag att hon surfat in på en blogg med en liten flicka som är så tidigt född och på den vägen har jag hittat hit. Jag förstod ju väldigt snabbt att bloggen tillhör systern till den tjej jag träffade i butiken. Jag har tänkt på er flera gånger sedan jag träffade din syster och nu ikväll har jag försökt läsa lite här på din blogg. Jag ville bara säga några ord om att jag vet hur tufft det är, och förstår ju självklart att det är ännu tuffare för er som har en liten dotter som är så mycket mer tidigt född.
Jag hoppas så otroligt mycket att det ska gå bra för er och att lilla miraklet kommer kry ur hela den här resan. Jag kommer fortsätta titta in, för jag kan inte släppa tanken på er.
http://www.niennas.se
Lisa
8 december 2011 09:53
Hejoch välkommen hit! Ja, min syster berättade faktiskt häromdagen att hon stått och pratat med en kund som hade en bebis som var för tidigt född, så det var nog du!
Ja, det är verkligen tufft! Vissa dagar går det bra, och andra dagar känns allt bara helt hopplöst! Man lever i en bubbla, en helt annan värld och vågar liksom inte tänka på framtiden över huvud taget!
Jessica
8 december 2011 00:27
Å vad fint du gjort! Håller tummarna för att mormor får en mysstund med den lilla imorgon! :) Hon är verkligen jättefin lilla Denise <3. Är själv mamma till en liten kille som är född vecka 26+5! Han är 2 år och 9 månader snart. Jag känner igen mig i så mycket som du skriver! Jag bloggade också hela neotiden, vilket jag är jätteglad för idag. Det är en fantstisk ventilationskälla! Massa kramar till dig och din lilla kämpe <3
http://jessicaholmberg.blogspot.com
Lisa
8 december 2011 09:50
Tack! Ja, visst är det kanonbra med bloggen. Va härligt att allt gick bra med din son! Nu måste jag sätta mig och kika igenom din blogg! Ha enbra dag!
GunBritt
8 december 2011 07:59
Haha...ja, skrövvliga är dom, men där slutar likheten....för hans fötter vill man INTE pussa på....:) Hoppas ni får en bra dag! Kram
Lisa
8 december 2011 09:47
Hihi.. Sådan far, sådan son.
Kram på er!
Mariana
8 december 2011 09:03
Hej Lisa! följer din blogg flera ggr om dagen! vilka kämpar ni är! vad fint du gör för er! håller alla tummar o tår för att de kommer att bli bra! o även om du inte kan göra så mycket just nu så känner denise att du finns där för henne iallafall! en stor kram till er <3!
Lisa
8 december 2011 09:46
Tack så mycket! Ja, det är viktigt att man försöker göra lite fint och ha lite mysigt även om allt bara är skitjobbigt!
Carola
8 december 2011 14:10
Följer er "resa" och håller tummar och tår för att er lilla prinsessa.
Jag har själv erfarenhet av oro och sjuka barn, den ena sonen fick en förlossningsskada och den andra föddes för tidigt, så jag lider med er då jag vet vilket elände ni går igenom. Skönt att Susanne kan vara hos er när pappsen jobbar. och skönt att ni har Emma nära.
Kram Carola
http://familjemahlberg.bloggplatsen.se
Lisa
8 december 2011 15:49
Tack! Ja man behöver verkligen allt stöd man kan få just nu, så det är skönt att ha familjen nära!