Goder afton! Då var man ensam på bygget igen då. Har haft besök av Denises farfar och plastfarmor idag och dom tog med sig Fredde när dom åkte.

Denise har haft en hyfsad dag iaf.. Hon dippar ibland och glömmer bort att andas, men det är ingen i personalen som tycker att det är något konstigt med det.. Fast som förälder så blir man ju lika förskräckt varje gång hon sjunker under 70.. Och det enda jag ser framför mig är respiratorn! Jag vet ju att det inte är ovanligt att sånna här småttingar kan behöva respiratorn igen, men jag har ändå fått nån slags respirator-skräck! Man vill ju inte se sitt barn så, och vad dom än säger så skulle det ändå kännas som tio stora kliv bakåt.

Det har hänt en del på den medicinska fronten iaf. Antibiotikan är utsatt och kortison behandlingen är klar. Och nu får hon så mycket som 3 ml mat i timmen. Om det fortsätter att funka bra med maten så vill dom försöka öka lite varje dag, så nu borde hon ju öka i vikt ganska snabbt!

Nu ska jag strax upp och tvätta henne lite... Kanske, kanske ska jag våga mig på att sitta med henne igen.. Fast det hade nog kännts bättre om Fredrik eller mamma var med då. Det har liksom blivit en stor grej nu, bara för att det gick åt helvete sist, och jag vill ju inte att Denise ska behöva lyftas fram och tillbaka i onödan! Sätter jag mig så SKA jag sitta kvar! Det enda som skulle kunna få bort panik känslorna helt och hållet, skulle vara om jag kunde lufta ur henne, och lägga tillbaka henne helt själv. Men den dagen kommer nog. Jag har egentligen ingen anledning att känna mig stressad, men ändå så tänker jag på det där HELA TIDEN!!! Bara för att det är nånting som jag inte riktigt klarar av så är det de enda jag kan fokusera på, slå på mig själv lite.. Istället för att tänka på alla andra saker som jag faktiskt klarar av. Saker som kanske egentligen är svårare och jobbigare, men för mig är det "mys stunden" som är jobbigast. Hur sjukt är inte det då?

 

Jessica

26 december 2011 19:01

Hej och god fortsättning! Jag är jätteimponerad av dig Lisa! Hur du "vågar" lyfta, fixa och greja med Denise! Jag var livrädd för att lyfta på Jonathan. Det tog drygt en månad innan jag vågade lyfta på hans huvud vid vändningar. Jag var förskräckt! ;)Jag minns också hur svårt det var att lyfta på den lilla lilla rumpan vid blöjbyte, jag kan le åt det nu, men då tyckte jag att det var jobbigt! När jag satt hud mot hud med Jonte kunde jag också uppleva en inre stress samtidigt som jag tyckte det var mysigt, så kan kan till viss del förstå din känsla där! <3 Som jag skrivit tidigare så kan jag känna igen mig i så mkt som du skriver. Jag kände också efter hur jag mådde stup i kvarten. Jag gick och köpte mig en febertermometer på apoteket som jag tempade mig med 100 ggr innan jag vågade gå till avdelningen ;)! Stor kram till er och jag hejar stort på lilla Denise! :)

http://jessicaholmberg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...