Nu blev jag sådär glad igen när jag loggade in! Hade fått 10 nya, fina kommentarer från olika delar av landet, och även andra länder! Uppmuntrande ord, och helt underbart att läsa igenom till morgonkaffet! 
Jag försöker hitta lite rutin i vardagen! Så jag ställer väckarklockan på morgonen för att ta mig ut på en prommis. Det blir inga jättelånga promenader, men 3km räcker för att väcka kroppen och få igång förbränningen! Man behöver ju frisk luft, och jag är beroende av att få flåsa och röra på mig lite för att må bra både psykiskt och fysiskt! SNART SNART är jag redo för gymmet, bara ett par veckor kvar! Så skönt! Har ju IKSU bara en km bort!
Idag ska Denise få sitta med mormor om allt är bra med henne! Och så får hon sitta med mig på kvällen! Vi har även ett planerat läkarsamtal idag. Känner att vi är ganska väl informerade om allt som händer och har hänt, men läkaren som jobbar nu, hon tyckte ändå att det känders viktigt att man sätter sig ner och sammafattar och pratar lite i lugn och ro.. Det kan hon nog ha rätt i. Jag blev ju så avigt inställd till läkarsamtalen när jag haft det för första gången..Blev liksom lite rädd! Det var ju bara en vecka efter Denise föddes. Jag var helt förstörd, och doktorn (han som jag kallade Dr Robot efter det samtalet) pratade och berättade så mycket om statistik och vad som kan hända, så jag bröt ihop totalt! Men vi har ju haft flera samtal efter det, och då har det gått bra. Jag är väl inte lika överkänslig längre, man har lite mer hopp, och doktorn har faktiskt blivit lite lättare att prata med. Så nu är jag inte rädd för läkarsamtal längre!
Beatrice
20 december 2011 09:49
Låter (mysigt ) med sitta även med mormor <3
Hoppas det är ok men jag har redan lagt ut din bloggplats på min facebook för jag vill så gärna att flera håller sina tummar för er
många kramar
http://beatrice-minadagarilivet.blogspot.com
Lisa
20 december 2011 10:04
Det är helt okej! :) Tack
Sofie Müller
20 december 2011 10:13
Min mage knyter sig och tårarna börjar rulla sakta ner för mina kinder när jag läser din blogg.
Den 14e april 2010 föddes min Elias... Allt börjar verkligen spelas upp för mig i repris och jag tänker "hur vet hon hur jag kände då...?" det du känner har jag en gång känt, ångesten, skuldkänslorna och lyckan över att få sänka syrgasen ett snäpp.
Jag hoppas verkligen att du har hittat andra neonatalföräldrar att prata med för det var det tråkigaste för mig... Att inte ha någon att reflektera med som suttit i samma båt.
Jag sänder all min styrka till Denise och all ork till er!
Vill du ändå prata av dig eller skälla av dig så tveka inte att höra av dig till mig.
Proppisoff@hotmail.com
Sofie Rundquist Müller (Facebook)
http://SofieTerezia.blogg.se
Jemima Åström
20 december 2011 10:27
Hej!
Hittade hit från Emmas facebook sida, vilken fin tjej ni har. Och vad duktiga ni är som kämpar på både du och hon. Min kusin föddes i vecka 24 för ca 20 år sedan och hon finns med frisk, snygg och stark idag bland oss.
Camilla 31 år & 8 barnsmamma
20 december 2011 11:11
Hejsan,jag kom in på din blogg,nu minns jag inte hur..ler..men jag är totalt fast.
Jag har aldrig sett ett barn födas så tidigt och överlevt,vilket mirakel.
Jag förstår att det är olika från dag till dag hur allt är och jag måste bara säga av allt jag läst så tycker jag du är jättestark.
Jag håller tummar och tår att allt går bra.
Jag kommer att följa er resa..
Ha en jättebra dag
Mvh Camilla
http://minstorafamilj.se
Ika
20 december 2011 11:48
Hej!
Jag är inte sådär jätteduktig när det gäller att skriva kommentarer, utan jag läser mer och filosoferar än att lämna avtryck. Men jag kände ändå nu att jag måste skriva något. Jag har följt din blogg ett tag, och jag vill bara säga att du är otroligt stark! Var stolt över dig själv! Jag kan inte sätta mig in i situationen eller ens veta i närheten hur svårt det här måste vara, men du är verkligen stark! Jag hoppas att allt ska bli bättre, ni klarar det här! Hoppas du och din dotter får en riktigt bra dag! Många kramar :)
http://emelieeriika.blogg.se
Mamma till prematurkille
20 december 2011 12:46
Gud va härligt att se en bild på Denise med cpap=D
O nappen ser ju så stor ut men jag vet ju, den e ju jätteliten!
Hon är så himla fin!
Lisa
20 december 2011 13:14
Ja den är ju sååå liten, men den täcker ändå nästan hela ansiktet
Marlene Å
20 december 2011 16:17
Skönt att försöka få någon form av rutin på dagen. Bra gjort av dig att aktivera dig lite!
Tänker på er varje dag, är så härligt att läsa om de små, mirakulösa framstegen!! Sänder lite extra styrka, värme och tanke!!
Lisa
20 december 2011 16:29
Tack! Ja just nu känns det så bra, så man bara väntar på att det ska komma ett bakslag!
Tiina
20 december 2011 19:05
Blir så glad när det går bra för er. Många tårar har runnit på mina kinder under tiden jag streckläst din blogg. Vilken kämpe till familj! Hon ser så liiiten ut på bilderna men sååå söt!
Kämpa på!!
Hoppas ni får en fin jul tillsammans trots att ni är på sjukhuset!
Kram till er!