Ja då var vi där igen då.. Höll nästan på att känna mig lite bekväm och slapp, men så fick jag ju såklart anledning att oroa mig litegrann igen. 

Denise har varit väldigt trött idag.. Men jag tänkte att hon var ju vaken typ hela dan igår, så hon kanske behöver sömn idag. Men om jag slår ihop hennes trötthet med dagens saturations, och pulsdippar..att det kommit otroligt stora mängder med vätska i stomin och att hon gjort små gråtpauser under måltiderna.. ja då känner jag mig lite orolig.

Berättade vad jag tyckte och att jag kände mig orolig och doktorn ordinerade en kvällsvikt och lite prover. Hon hade gått ner 10 gram sen i morse och det bara fortsätter spruta ur henne. Så nu har hon säkert förlorat en hel del salter och sånt igen. Men vi får se imorgon vad dom säger om proverna.

När jag gav henne kvällsmålet nu så sög hon i sig 55 ml, sen gav jag henne ingenting i sonden.. Det kändes som om det fick räcka och hon verkade ganska mätt..

Åååå hoppas verkligen inte att det är nåt allvarligt problem på G nu! Man är ju beredd på det värsta hela tiden och tror typ att hon ska dö om hon sover lite för djupt, men samtidigt så är det ju bra att man är vaksam. Hade ingen varit uppmärksam på små tecken så hade inte Denise levt idag! 

Själv så mår jag piss just nu! Har värk i händerna så jag kan inte böja fingrarna.. Och jag har inte ansträngt mig eller nåt sånt, så det är nog "bara" den vanliga hederliga SLE värken.. Den måste ju göra sig påmind ibland.. Känner mig som 80 år! God Natt!

Tjenis! Här sitter vi och svullar fredagsgodis och tittar på Revenge. Har haft besök av farbrors fru, och Denise sov så gott i hennes famn så att hon glömde bort att bli hungrig! Kors i taket! Nu ligger hon i famnen på Martin istället, det verkar duga det också.. Plus att jag får vila armarna på samma gång ;)

Ja, idag är det 9 mars.. imorgon hade jag egentligen BF! Imorgon skulle Denise födas men istället så har hon snart varit ute i fyra månader. Jag kan fortfarande inte fatta att en bebis kan födas så mycket för tidigt och ändå leva och utvecklas till en sån fin liten bebis som Denise har blivit. Visst har vägen varit lång och långt ifrån rak, men tack vare skickliga läkare och uppmärksamma sköterskor så har hon överlevt det ena efter det andra! Självklart hade det inte gått utan hennes fantastiska kämparglöd, det ska vi inte glömma! Hon VILL leva, och hon fick börja kämpa för livet redan inne i mammas mage.. Snart ska du få lugn och ro gumman!! Bara växa och må bra! Du ska få det liv du förtjänar, och du kommer bli världens mest bortskämda unge! Älskad av alla!!!!