Sitter här med en utslagen liten bebis i famnen. Cpapen väser välbekant och det känns som om vi har tagit ett stort kliv bakåt.. Vet fortfarande inte vad som är fel, och crp är normalt fortfarande.. Men hon får antibiotika ändå. Just ni får hon lite blod också, och hon får 15ml vätske ersättning vid varje måltid.. Lungorna är röntgade och nu kan vi bara sitta här och hoppas på bättre tider. Tycker ändå att hon såg lite piggare ut när hon skulle äta klockan tre än vad hon gjorde i morse när jag kom.. Då hade hon det där uttrycks lösa ansiktet, munnen halvöppen och tungan utanför. Hoppas verkligen verkligen att det här vänder!! Men som vanligt är jag beredd på det värsta, redo att åka upp till Umeå igen. Redo att sitta och vaka vid respiratorn i timtal.. Men så ska det inte behöva bli !! Håll alla tummar! Jag känner mig helt förstörd, vill bara sova bort allt det här, spola fram, tänka på nåt annat.. Men man kan inte alltid fly, så är det bara!

Bakslag :( kämpa på min lilla stjärna!

Bra start på dagen! Ben, rygg, mage, kondition! Jag kommer inte kunna gå imorgon!