Usch vilken jobbig dag! Många tårar, katastroftankar och mörka moln runt mig. Allt känns omöjligt och jag orkar inte ens försöka hitta en lösning! Jag har känt mig som en vandrande zombie idag. Nån slags overklighetskänsla när jag mött människor. Ungefär som om jag vore drogad eller nåt.

Men "av en händelse" så kom kuratorn och knackade på dörren när jag satt där inne och mådde som allra sämst.. Jag satt där och matade lillan och tårarna rann, och så kom hon precis då.. Nån måste ju ha skickad dit henne.. Tack för det iståfall. Behövde verkligen prata av mig lite! Fredrik kom mitt under samtalet också, så han fick vara med lite på slutet sådär.

Sköterskan som jobbade kväll tyckte att vi skulle gå hem lite tidigare idag, så vi gick redan klockan sju. Sååå skönt! Vi har suttit på golvet i Denises rum och skruvat ihop hennes skötbord/hylla som legat där på golvet ett bra tag nu.

Fick även förslaget att jag kanske kan ta lite "varannan dag".. Att jag kanske kommer tidigt ena dagen, och går hem tidigt, och så kan jag komma senare nästa dag, och stanna lite längre. Det tycker jag lät som en bra ide´så man får någon slags variation på tillvaron.  Nån gång ska man väl börja ta hand om Denise även natte-tid, men som jag mår nu så känner jag mig INTE redo för det alls! En anledning till att jag håller ihop är att jag sover gott om nätterna, så jag kan ju bara tänka mig hur jag skulle må om jag inte fick sömn. Det skulle inte gå!! Inte just nu iaf, men krafterna kommer nog, bara jag gör rätt saker och försöker att tänka i rätt banor.

Jag behöver inte vara perfekt och det är helt okej att bryta ihop ibland. Det är inte ett dugg konstigt att jag mår dåligt efter all skit som har hänt. Men det börjar bli fysiskt nu. Känner mig trött och slut i hela kroppen och ibland känns det som att benen ska vika sig, men vissa dagar känner jag mig som en stålkvinna!

Nu ska jag ta en lååååång varm dusch och inte tänka på nånting annat än vad skönt det är att ha varmt vatten forsandes nerför kroppen!

Ni får en bättre uppdatering om Mini´s status imorgon, men hon mår bra iaf!! Mammas skatt!

Det känns tungt. Det känns som om hela världen vilar på mina axlar. Hur fasen ska jag orka hålla ihop?? De senaste tre dagarna har jag känt mig mer och mer på bristningsgränsen! Det har snart gått 4 månader.. Om nio dagar var det beräknad förlossning. Undrar hur livet sett ut nu om det här aldrig hänt?? Nu är allt bara en enda gröt. Alla planer vi hade har gått i stöpet eller lagts på hyllan. Jag hann inte ta körkortet som jag hade tänkt. Vi äger inte ens en barnvagn, en nappflaska, ingen barnsäng.. Ingenting i vårt hem är förberett för Denises ankomst. När skulle vi ha hunnit fixa det? I fyra månader har ALLT legat på is och vi har levt i en liten bubbla. En sjukhusbubbla, på gränsen mellan liv och död.. Är det konstigt att krafterna tar slut?? Jag vill så mycket och jag har så mycket planer i mitt huvud, men jag orkar inte. Jag sitter här på sängen med min "ofödda". Bebis och väntar på att tiden ska gå, att hon ska mogna så att vi kan åka hem.. Dom gånger jag tar mig ut känner jag mig förvirrad och stressad och det jag planerar att göra känns plötsligt helt oviktigt och onödigt, och jag orkar inte! Diska, tvätta, laga mat.. Sånt gör man ju på rutin, men annat som kan kräva lite tankeverksamhet, det går bort.. Det orkar jag inte .. Är det så här det känns att bryta ihop??

God Morgon.. Kaffe på sängen som vanligt, och nu sitter jag här och funderar.. Jag och Fredrik pratade litegrann och kom överens om att det är bättre att jag kanske går och tränar ikväll när han kommit, och under helgen kan jag träna när jag vill så kan han ta över under tiden. Då behöver jag inte känna mig lika stressad.. Varje gång jag lämnar sjukhuset så känner jag att jag måste stressa tillbaka eftersom jag vet att dom avsätter en personal till Denise.. Jag vet att jag egentligen inte behöver stressa på det viset men det blir så ändå. Men om hon är med Pappa så känns det nog bättre. Så jag går upp dit i vanlig tid idag, men jag har bestämt mig för en lugn morgon här hemma! Ingen tvätt, ingen städning, ingen stress! Bara glida omkring i myskoftan och tofflorna tills det är dax att gå.. Igår var jag så fruktansvärt utmattad och trött så det kändes konstigt i hela kroppen. Det kändes att det var UTMATTNING, eftersom humöret samtidigt var i botten och jag kände för att gråta eller skrika rakt ut! Jag är så rädd att krafterna ska ta slut och att jag ska braka ihop när vi väl blir utskrivna och får komma hem.. Jag måste lära mig att ta det lugnt, släppa kontrollen, låta hjärnan gå på lågvarv ibland, inte grubbla och oroa mig och planera saker in i minsta detalj i mitt huvud.. Jag behöver lära mig att leva i nuet! Bara kunna ligga på sängen med min dotter på bröstet utan att tänka på tusen olika saker samtidigt och oroa mig för det ena och det andra!!!

Avslutar med en liten video och ett litet bloggtips: 2 blir 3   

Så här mycket pengar har NI BLOGGLÄSARE tjänat ihop till Denise!! Hennes första utbetalning!

Mammas lilla MOVIESTAR! hihi