Tog en rejäl sovmorgon idag och blev smått chockad när jag vaknade halv tio av att telefonen ringde! Men jag antar att jag behövde det.. Känner mig liiiite lättare i sinnet idag, men nog har jag gråtit ett par skvättar även idag. Det är mycket som ska ut!

När jag kom upp till avdelningen idag, så kom en av doktorerna och sa att han hade pratat med Öviks sjukhus idag och det är planerat att vi ska få flytta i slutet av veckan om Denise går upp i vikt! Så nu hoppas vi såklart att hon går upp lite varje dag. Idag har hon börjat få 25% ersättning istället för bröstmjölk, så sakta men säkert ska hon nu övergå till ersättningen eftersom det är det hon måste äta sen eftersom jag inte kan amma henne.

Det händer så mycket nu och jag hinner inte med! Känner mig totalt förvirrad faktiskt. Vet snart inte vad som är höger och vänster ens! Måste skriva kom ihåg lappar om det mesta, glömmer saker, slarvar med mediciner och ibland glömmer jag till och med att äta. Jaja.. Jag är inte sån "egentligen", så det går kanske över när allt lugnat ner sig!

Nu ska Denise snart göra ögonundersökning! Jag är i valet och kvalet. Ska jag våga vara med? Har hittills inte varit med en enda gång, och jag behöver ju såklart inte det heller.. Det kanske bara skulle vara att pressa mig själv nu när jag tänker efter. Varför ska jag vara med på nåt som jag VET kommer svida i hjärtat, när jag redan mår piss?? Nä, bättre att ta det nån gång då jag känner mig gladare och starkare!

Bra dag för Denise.. Skit dag för mig! Usch och fy. Har inte alls mått bra idag. Det blir bara för mycket ibland. Hur ska det bli med allt? Hur ska vi få allt att fungera? Är det ens möjligt? Hur ska man orka ta hand om sig själv, ta hand om varann och ta hand om lilla Denise? Vet liksom ingenting om vad livet har i beredskap för mig och min lilla familj i framtiden..Hur mycket orkar en människa?  Det börjar bli en vana att bryta ihop på helgerna tror jag.

Har väl bölat i si sådär 1,5 -2 timmar ända tills ögonen var helt igensvullna och näsan inte gick att få minsta lilla luft genom.. Huvet pulserar och jag känner mig råförlyld.. Men, dom säger ju att det är nyttigt att gråta. Även om det inte löser ett enda problem så lättar det på trycket lite.

Har syster här ikväll vi har precis kommit ner på rummet efter att ha varit uppe och matat lillan, och pysslat lite med stomin. Till allas stora förvåning så hade hon bajsat I BLÖJAN!!! Vi bara juuuublade! haha. Som vi har väntat på detta bajs, och nu kom det, så nu vet vi att det funkar iaf! Skönt för henne, och skönt för oss som väntat!

En annan bra sak var att stomipåsen satt kvar! Den har nu suttit ända sen klockan ett idag! REKORD!!!

Hoppas på att vakna upp pigg och GLAD imorgon.. och gärna utvilad också!

Ja nu har Denise tjänat sin första femhundring! Tack vare er! Man får ju betalt för varje visning på videoklippen jag lägger upp, och eftersom Denise är filmstjärnan så går självklart pengarna direkt till henne! Det är inte alla bebisar som börjat tjäna pengar när dom är 36 graviditetsveckor! Så fortsätt titta på våra klipp! Det finns förresten två nya klipp från idag. (du hittar dom om du bläddrar ner till videofy-widgeten i vänsterspalten)

Ja idag är Denise alltså 36 veckor! Hon vägen 1388gram och är en ganska nöjd tjej.. Så länge inte stomipåsen lossnar och hon har bajs fulla blöjan så är allt i sin ordning! Vi har nu fått flytta in till en lättvårds sal och bor just nu med tre stooooora nyfödda bebisar! Allihopa föddes inatt, så Denise är äldst, men minst!

Nu ska jag släpa mig ut på en prommis!

Ännu en bra dag att stoppa ner i minnesfacket! Tänk att hon bara kunder sluta sådär tvärt med cpapen! Jag trodde liksom att det krävdes veckor av urträning i långsam takt, men tydligen så kan det även gå så här snabbt.. om bebisen är bestämd!

Hon andas så bra själv. Hon har gjort några dippar idag, oftast i samband med maten. Ibland håller hon andan och man får liksom peta på henne och påminna henne, eller lyfta upp henne, vända henne, eller ge lite mer nyrgas. Det är ju alltid lite läskigt när det händer. Pulsen går ner och hon ändrar färg, men hon repar sig alltid.

Så har vi då tagit första turen med vagnen! Det kändes riktigt mysigt, även om vi inte riktigt hade nånstans att ta vägen. Det var fullt i dagrummet, så vi tog med oss lite kaffe och satte oss i ett väntrum vid ingången till avdelningen. Denise låg och var nöjd och belåten och nyfiken på världen ända tills hon började bli hungrig, så då var det bara att gå "hem" igen! 

Jag tror att Denise kommer att ligga i en annan sal när jag kommer upp imorgon. Dom skulle flytta henne om det inte blev stressigt inatt. Trodde aldrig att den dagen skulle komma! Denise på lättvårds sal och vi ska flytta upp till föräldrarum! Man hinner knappt med i allt som händer nu. Man hinner ju aldrig vänja sig vid något, för allting ändras så snabbt hela tiden. Det är nog det som är det svåraste för mig, och min personlighet. Jag är ju" lite" kontrollfreak, en stor planerare och ligger alltid steget före i planeringen. Jag kan planera saker i mitt huvud in i minsta detalj, men när det gäller Denise och vår vistelse här så är det bara att hänga med i svängarna! Planera, det får jag göra nån annan gång, här får man dansa efter hennes pipa eller vad man ska säga! Här har jag verkligen fått träna på att inte ha någon kontroll alls, ta en dag i taget, en timme i taget, inte ta något för givet, våga hoppas, våga känna, våga gråta, visa sig svag, vara stark, inte ge upp! Jag lär mig saker varje dag.  Har upptäckt sidor hos mig själv som jag inte visste fanns, på gott och ont..

Jag hoppas och önskar så innerligt att Denise ska slippa vara med om mer hemskheter nu. Inga fler bakslag!!

Ja, allting kommer kännas lite konstigt här framöver, om allt fortsätter som det gör nu. Vi står nu i kö för att få flytta upp till ett föräldrarum så vi kan vara nära Denise mera.. Idag tänkte jag prova på att lägga henne i en barnvagn och dra runt henne lite inne på avdelningen. Kommer nog kännas skiiit skumt. Hon ligger ju i kuvös, kopplad till apparater och slangar.. Nånstans i min hjärna så är hon fortfarande den där lilla plutten på 399 gram!

Idag har hon fått en liten baby-mobil ovanför sängen som hon kan ligga och kika på, och en liten speldosa som spelar "Ack så skönt, slumra in, i bädden så fint" ja ni vet, den där vanliga vaggvisan. Hon verkar gilla den iaf!

Tar väl med mig Iphonen upp sen så vi får föreviga dagens framsteg med en liten film!

Jag var ju bara tvungen att gå upp och mata henne en sista gång idag.. Mest bara för att jag var så nyfiken på om hon fortfarande klarade sig utan cpap. Och det gjorde hon minsann! Nu har hon haft grimman i 12 timmar i sträck med 0,02-0,03 i syrgasflöde.. Det är det lägsta man kan ha! Hon bara bestämde sig! Honville VERKLIGEN inte ha tillbaka cpapen idag. Hon blev ju så grymt arg, så det var bara att plocka av den.

Hoppas att hon klarar hela natten nu, för klarar hon det så tror jag nog att hon klarar sig i flera dagar sen.. Men som vanligt så tar jag ingenting för givet. Hon kan lika gärna behöva den igen om några timmar, det vet man aldrig. Hon bestämmer själv!!

Vi kommer nog snart att få flytta till en lättvårds sal. Denise är ju på tok för pigg och högljudd för att ligga i samma sal som nykläckta IVA-bebisar i kuvöser som behöver lugn och ro, och hon kräver ju faktiskt inte intensivvård längre. Känns såååå skönt att kunna säga det!!  Kan det få vara slut med bakslag nu, så vore jag lyckligare än lyckligast!!

Nu ska jag sova! Är supertrött!! Over&out!

Jamen vi tar väl lite mera bääääbis film då, eller? Men först en roligt nyhet: Idag sa doktorn att Denise får vara utan cpap om hon klarar sig utan! Hon blev såååååå arg när vi tog på henne den idag, så vi var tvungen att ta av den igen. Men jag tror att hon behöver ha den ibland, även fast hon inte vill.. Men hon klarar sig längre och längre!!!! Snart är hon nog FRI!