God Morning! Har så grymt ont i nacken så jag håller på att bli GALEN! Men men.. Värmeplåster och alvedon gör susen för en stund!

Blev så glad när jag kom upp på avdelningen imorse. Denise hade fått ett stort paket, med en fin tygkasse full med kläder i exakt den storleken som hon har nu! Tack Linda för dom! Jag blev JÄTTEGLAD!!! Blir så rörd när folk vi inte ens känner skickar gåvor och presenter till min lilla tjej!! När hon vuxit ur kläderna så skänker vi dom vidare till något anna barn här på Barn 4, eller till avdelningen!

Fick många kommentarer om att det är irriterande mycket reklam på "nya bloggen".. Det håller jag verkligen med om! Det är faktiskt det som gör att jag tvekar.. För alla mina widgets kommer att hamna under reklamen och ingen kommer förmodligen att se dom ens för all den där blinkande reklamen stjäl all fokus.. hmm.. Nja, vi får se. Jag kanske blir kvar här trots allt.. Eller så bloggar jag lite på båda ställena  

Nu ska vi dra i oss lite lunch, sen blir det känguru med pappa, urträning och tvättning!

Återkommer nog med nån liten film sen!!!  

Kram till er fina och söttande läsare där ute!!!

Jag har ju glömt att berätta! Fick ju en förfrågan från vimedbarn.se om att börja blogga där istället.. Dom säger att dom kan göra min blogg större. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra än. Antingen flyttar jag bloggen dit, och tar med mig alla relevanta inlägg (på något vis).. eller så börjar jag helt enkelt bara blogga där istället..

Ni följer väl med isåfall??? För att testa så har jag startat en blogg där som ser typ likadan ut som den här och heter typ samma : www.prematurmamma.vimedbarn.se och där har jag börjat skriva lite smått för att "känna" om det känns bra..

Dom har redan välkomnat mig med att publicera mig på deras förstasida! ViMedBarn  

Som sagt så vet jag inte hur det blir än.. Känns lite bökigt med allt.. Har liksom så mycket annat att tänka på...

Idag är jag 35 veckor!!  Ser ni att jag börjar få ögonfransar nu?? Stoooooor tjej!  

Idag tar jag ledigt från allt! Är helt totalt slut i hela kroppen. Jag orkar bara inte! Så jag har överlåtit överföringar, tvättning och vägning och allt vad det heter till personalen ikväll. Jag behöver lite ledigt!

Och så sitter jag här och har dåligt samvete över det.. Men jag slår bort alla negativa tankar. Jag behöver inte ha en jättebra anledning att komma med. Jag är inte tvingad till nånting av någon annan än mig själv. Så om jag känner mig helt utmattad och behöver "ledigt" ikväll så behöver jag inte slå på mig själv för det! PUNKT SLUT!!!

Tv. fika och ligga på sängen. DET är vad jag behöver ikväll. Och en lååååååång varm dusch!

Mamma har gjort mig fin och jag laddar för flytt! Flytt till "andra sidan hyllan" Det drar så kallt från fönstret och eftersom jag inte ligger i kuvös så blir det svårt att hålla värmen, så nu får jag flytta till en plats lite längre bort ifrån alla fönster! 

Jag börjar känna starkare och starkare för varje dag att Det är inte meningen att vi ska vara här!! Känslan av att vi faktiskt en dag ska få komma hem med Denise växer litegrann varje dag som hon mår bra. Men den kan slitas ifrån mig lika snabbt igen. Det har jag fått känna på mer än en gång.

Allt känns så tungt just nu. Känner nästan ett motstånd att gå upp på avdelningen.. Är rädd att jag ska få höra något negativt, samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska göra om det visar sig att allt fortfarande är lika bra som det var igår.. Ska jag bara sitta bredvid henne? Ska jag plocka upp henne ur sängen? Vad ska jag göra? Jag vet aldrig riktigt hur jag ska bete mig.. Har dom där hemska ångestkänslorna i kroppen, så jag vill inte göra något som innebär att jag inte skulle kunna springa ut ur rummet på några sekunder om det skulle behövas.. Ååå om man kunde slippa dom känslorna i alla fall!!  Om jag tar av henne CPAPen och hon ska träna på att andas själv, vad händer då om jag får panikångest och måste springa ut?? Tänk om det inte finns någon som kan vakta henne medans jag flyr för en stund! Sånna konstiga tankar går genom mitt huvud hela tiden, i många situationer! Flykt känslor, klaustrofobi, panikångest.. Jag har haft det här problemet i många år, men inte så här. Det har blivit 100 gånger värre sedan allt det här hände och jag kommer att måsta ta itu med det förr eller senare. Även om jag är ganska bra på att dölja mitt problem så lever jag ständigt med det, och det styr en stor del av mitt liv. 

Ingen ska behöva ha det så!!

Bilder säger mer än ord ibland.. Älskade unge!

En bra dag idag (hittills)! Lillan mår bra, och jag har magen full av choklad! Kan det bli bättre? Just nu, NEJ!

Hon fick lite ur-träning på förmiddan och fick ligga hos pappa samtidigt. Det gick hur bra som helst och vi bara väntar och längtar till den dagen då dom säger att vi kan plocka bort CPAPen för gott! Passade på att tvätta och väga henne när vi ändå höll på och hon fortsätter att öka i vikt. Sakta men säkert. Har inte siffrorna i huvet just nu, men uppåt hade det gått!

Känner mig lite gladare idag. Lite lättare i sinnet och lite mer hoppfull. Man behöver nog bryta ihop ordentligt ibland för att orka.. Och så som jag bröt ihop igår har jag nog inte gjort en enda gång på dom här tretton veckorna!

Här kommer ett par filmsnuttar på plutten när hon ligger hos pappzen!