Ännu en bra dag att stoppa ner i minnesfacket! Tänk att hon bara kunder sluta sådär tvärt med cpapen! Jag trodde liksom att det krävdes veckor av urträning i långsam takt, men tydligen så kan det även gå så här snabbt.. om bebisen är bestämd!

Hon andas så bra själv. Hon har gjort några dippar idag, oftast i samband med maten. Ibland håller hon andan och man får liksom peta på henne och påminna henne, eller lyfta upp henne, vända henne, eller ge lite mer nyrgas. Det är ju alltid lite läskigt när det händer. Pulsen går ner och hon ändrar färg, men hon repar sig alltid.

Så har vi då tagit första turen med vagnen! Det kändes riktigt mysigt, även om vi inte riktigt hade nånstans att ta vägen. Det var fullt i dagrummet, så vi tog med oss lite kaffe och satte oss i ett väntrum vid ingången till avdelningen. Denise låg och var nöjd och belåten och nyfiken på världen ända tills hon började bli hungrig, så då var det bara att gå "hem" igen! 

Jag tror att Denise kommer att ligga i en annan sal när jag kommer upp imorgon. Dom skulle flytta henne om det inte blev stressigt inatt. Trodde aldrig att den dagen skulle komma! Denise på lättvårds sal och vi ska flytta upp till föräldrarum! Man hinner knappt med i allt som händer nu. Man hinner ju aldrig vänja sig vid något, för allting ändras så snabbt hela tiden. Det är nog det som är det svåraste för mig, och min personlighet. Jag är ju" lite" kontrollfreak, en stor planerare och ligger alltid steget före i planeringen. Jag kan planera saker i mitt huvud in i minsta detalj, men när det gäller Denise och vår vistelse här så är det bara att hänga med i svängarna! Planera, det får jag göra nån annan gång, här får man dansa efter hennes pipa eller vad man ska säga! Här har jag verkligen fått träna på att inte ha någon kontroll alls, ta en dag i taget, en timme i taget, inte ta något för givet, våga hoppas, våga känna, våga gråta, visa sig svag, vara stark, inte ge upp! Jag lär mig saker varje dag.  Har upptäckt sidor hos mig själv som jag inte visste fanns, på gott och ont..

Jag hoppas och önskar så innerligt att Denise ska slippa vara med om mer hemskheter nu. Inga fler bakslag!!

Ja, allting kommer kännas lite konstigt här framöver, om allt fortsätter som det gör nu. Vi står nu i kö för att få flytta upp till ett föräldrarum så vi kan vara nära Denise mera.. Idag tänkte jag prova på att lägga henne i en barnvagn och dra runt henne lite inne på avdelningen. Kommer nog kännas skiiit skumt. Hon ligger ju i kuvös, kopplad till apparater och slangar.. Nånstans i min hjärna så är hon fortfarande den där lilla plutten på 399 gram!

Idag har hon fått en liten baby-mobil ovanför sängen som hon kan ligga och kika på, och en liten speldosa som spelar "Ack så skönt, slumra in, i bädden så fint" ja ni vet, den där vanliga vaggvisan. Hon verkar gilla den iaf!

Tar väl med mig Iphonen upp sen så vi får föreviga dagens framsteg med en liten film!