På plats och installerad på nya sjukhuset! Var lite trött och varm efter resan i den varma kuvösen.. Doktorn sa till mamma och pappa att jag inte kommer vara mig själv på ett par dagar och att dom kan förvänta sig att jag kommer vara slö.. Meeeen, jag har varit klarvaken ända sen jag kom fram :)  Mamma har nyss visat sköterskorna hur man gör överföring och nu är vi själva på vårt rum och väntar på att jag ska få mat!! Sen går mamma och pappa hem och sover, och kommer tillbaka imorgon!

Dagens kom ihåg: Jag MÅSTE inte göra ALLT på en och samma dag!! Ta det lugnt kvinna!!! 

Nu är dom nog på väg upp till Umeå för att hämta min lilla plutt!! Jag kommer ha myror i brallan ända tills hon är på plats!!

Vaknar upp i MIN EGEN säng, stapplar upp i bara trosor och nattlinne och häller upp en kopp kaffe, som Fredrik bryggde innan han stack till jobbet! Går in i Denises rum och tittar mig omkring. Samlar ihop alla hennes kläder som prislapparna fortfarande sitter kvar på, slänger in dom i tvättmaskinen tillsammans med en stoooor hög med annan tvätt. Solen skiner ute och jag känner att det här kommer bli en bra dag.

Sitter just nu framför tvn och kollar på BB, fortfarande i trosor och nattlinne. Ska snart slå en pling till barnavdelningen här i Övik och höra om planerna fortfarande följer samma spår som igår. Längtar redan efter Denise, men känner mig orolig över transporten.. TÄNK om det skulle hända nåt! Usch, nej inte tänka så!

Nu ska jag njuta av att kunna strutta omkring utan kläder ett tag till, sen bär det av ner på stan för att handla lite!

There´s no place like home!

Det blev inte sååå många kassar ändå. Upptäckte dock att alla tåg är inställda idag, så det blir buss istället!! Bye bye Umeå och tack för den här tiden! Nu börjar ett nytt kapitel i vårt liv, och en ny kategori här i bloggen "vägen hem"

Är det så att jag ska åka hem idag??? Det ve jag inte än.. Vet inte om tågen går, vet inte hur lillan mår.. Vet faktiskt ingenting. Men jag ska strax springa upp och ta reda på om allt är bra med min älskade dotter, sen är det nog bara att börja packa. Tur att det inte är långt till tåget härifrån. Det blir värre när jag kommer fram i Övik, men då får jag hoppas att min man kommer och möter mig!

Jag är nervööööös!!!

Instagram.. 

Har suttit och tänkt en massa idag.. Blev sådär sorgsen ett tag och tänkte på allt som varit, är, kunde varit och vad som komma skall..

Känner liksom att jag har blivit snuvad på min graviditet. Jag fick ju bara en halv! Jag har blivit snuvad på den där "babylyckan".. Det där som man hör alla nyblivna mammor prata om. Lyckan som uppstår efter förlossningen. Kärleken man känner när man får sitt barn på bröstet för första gången. Den där lilla bubblan man lever i den första tiden då hela världen krymper och allt bara handlar om bebisen..  Det har jag  blivit snuvad på! Vågar fortfarande inte känna total lycka.. Kan inte riktigt vara helt lycklig över att jag blivit mamma. Ibland glömmer jag bort att jag faktiskt blivit mamma! Jag är mamma, det är MITT barn! Allt blir ju så knasigt när det är så här! Denise har spenderat större delen av sitt liv i en kuvös.. Det är svårt att knyta det där speciella bandet till sitt barn när man bara kan kika in genom en lucka, när det enda man kan göra är att lägga en hand på en liten kropp och hålla den stilla så att inte huden ska skadas.. Men nu är det annorlunda! Det är först nu, när jag kan ta upp Denise i famnen som jag vill, trösta henne när hon är ledsen, vagga henne till sömns och bara vara den där mamman som jag velat vara i tre månader. NU kan jag känna att jag faktiskt är hennes mamma! På riktigt! Jag trodde att jag kände det den första tiden.. Men med facit i hand så kan jag säga att det var bara med hjärnan, inte med hjärtat.. Känns lite hemskt när jag tänker på det, och skriver det, men det är faktiskt så.. Det är svårt att känna sig som en mamma när man inte ens kan hålla sitt barn i famnen.. Och jag klarade inte ens av att sitta känguru med henne mer än ett par gånger. Det har jag mått så dåligt över! Jag har anklagat mig själv för att vara egoistisk och elak som inte kunde lägga mig själv och mina känslor åt sidan för en stund. Jävla skit ångest!!! 

Jag kanske får min babylycka när vi kommer hem! Men hur ska man nånsin kunna slappna av och inte vara orolig?? Hur ska jag nånsin kunna släppa henne med blicken när hon inte har övervakningen kvar? Hur ska jag kunna lita på att hon inte slutar andas? 

Det här kanske är min sista natt här på anhörigboendet.. Observera mitt KANSKE.. Tar som vanligt ingenting för givet. Vi får se hur Denise mår imorgon. Det kan fortfarande svänga så jäkla fort och man hinner inte alltid med i svängarna, men jag är redo att åka!! Jag tror att dom kan ta hand om oss i Övik också!

Natti Natti

Vet ni vad jag saknar? Att duka fram fika eller mat och sitta och äta i lugn och ro med tända ljus och allt det där. Jag tror fan jag suttit på sängen och käkat i tre månader. Nästan varje mål käkar jag här inne på rummet. Inte så lyxigt, och man delar ju kök med alla andra som bor här, så spisen och ugnen är ofta upptagen och det är många som ska samsas om den, så man kan inte direkt ställa sig och laga iordning värsta middan som tar lång tid heller.. Ååå va skönt det ska bli när jag kommer hem! Äta hemma i mitt eget vardagsrum, vid min egen matrumsmöbel!!!

Saknar ju såklart även min egen säng! Min sköna, sköna, sköna älskade säng, i vårt fula gula sovrum!

Vad saknar jag mer?? Min man, min familj, mina vänner, att kunna ta en sväng på stan ibland, att kliva upp och koka kaffe utan att behöva klä på sig först. Jag saknar att gå omkring i morgonrock på kvällen, jag saknar alla serier jag brukar se på 5:an, jag saknar att tvätta, dammsuga, diska, laga matlådor.. Det kommer kännas konstigt, men skönt när jag får tillbaka mitt liv.. Fast ingenting kommer ju att bli "som vanligt". Inget kommer att bli som det var förr. Mycket har hänt och vi har en ny familjemedlem! Jag kommer att vilja flytta från vår lägenhet inom kort.. Inte för att jag inte trivs, men det är mycket som inte är barnvänligt om man säger så.. Mycket som är "halvdant", men det får duga ett tag till.. Sen vill vi skaffa radhus. Radhus i Domsjö får det bli!  (finns det några radhus där?? haha)

Nu över till verkligheten och NUET! Jag har vägt, tvättat och matat en söt liten tös alldeles nyss. 1549 gram stannade vågen på idag. Hon har nästan gått upp 200 gram den här veckan. Jag tycker det är bra, men det skulle kunna vara ÄNNU bättre! Jag kände när jag lyfte över henne till vågen att det har hänt grejjer. Hon kändes så "stabbig" på nåt vis. Benen börjar bli knubbiga och hon ser mer och mer ut som en bebis ska göra!

Dom ska ta nytt CRP nu klockan sju.. Det var ju aningen högt idag, men alla tror att det beror på vaccinet, och hon verkar absolut inte sjuk! Tidigare idag var hon lite gnällig och varm och trött, men nu på eftermiddan har hon varit precis som vanligt!

Här kommer dagens klipp, om det är någon som fortfarande gillar att titta på dom  

Myser med en febrig tjej med ett CRP på 27 idag.. Hoppas att det är en reaktion på vaccinet och inget annat!!