Det känns tungt. Det känns som om hela världen vilar på mina axlar. Hur fasen ska jag orka hålla ihop?? De senaste tre dagarna har jag känt mig mer och mer på bristningsgränsen! Det har snart gått 4 månader.. Om nio dagar var det beräknad förlossning. Undrar hur livet sett ut nu om det här aldrig hänt?? Nu är allt bara en enda gröt. Alla planer vi hade har gått i stöpet eller lagts på hyllan. Jag hann inte ta körkortet som jag hade tänkt. Vi äger inte ens en barnvagn, en nappflaska, ingen barnsäng.. Ingenting i vårt hem är förberett för Denises ankomst. När skulle vi ha hunnit fixa det? I fyra månader har ALLT legat på is och vi har levt i en liten bubbla. En sjukhusbubbla, på gränsen mellan liv och död.. Är det konstigt att krafterna tar slut?? Jag vill så mycket och jag har så mycket planer i mitt huvud, men jag orkar inte. Jag sitter här på sängen med min "ofödda". Bebis och väntar på att tiden ska gå, att hon ska mogna så att vi kan åka hem.. Dom gånger jag tar mig ut känner jag mig förvirrad och stressad och det jag planerar att göra känns plötsligt helt oviktigt och onödigt, och jag orkar inte! Diska, tvätta, laga mat.. Sånt gör man ju på rutin, men annat som kan kräva lite tankeverksamhet, det går bort.. Det orkar jag inte .. Är det så här det känns att bryta ihop??
Helena
1 mars 2012 11:28
Jag läser alltid din blogg och jag tror att det är så populär dels för att folk så klart är nyfikna på hur det går för er, men också att du är så genuin när du skriver. Du säger det ingen riktigt vågar. Du är så grymt stark och jag tror att din blogg har hjälpt andra mammor i samma situation att förstå att de inte är ensamma, och "bryta ihop"-känslorna får man faktiskt känna. För det är mänskligt! Tack för din blogg!
Elin från Östersund
1 mars 2012 11:54
Skickar iväg ett gäng styrkekramar till dig! Har följt din blogg ett bra tag och beundrar dig väldigt mycket. KRAM
Ronja
1 mars 2012 12:02
Ni hinner nog förbereda, eller efterbereda... Allt behöver ju faktiskt inte vara klart när Denise kommer hem. Visst ser det fint ut när folk har förberett allt i detalj, en puttinuttigt bebisrum med alla möjliga barnartiklar som kan tänkas behövas... Men om ni frågar Denise så behöver hon nog inte mkt ber än mamma och pappa, nånstans att sova, lite kläder och mat. ALLT behöver inte vara fixat samma dag som ni kommer hem... Och jag tvivlar inte ett dugg på att ni kommer klara hemkomsten utmärkt! Ni har ju haft möjlighet att lära känna ert barn i flera månader nu. Är det nån som är expert så är det väl du! Det kommer säkert vara stressigt att åka hem och byta det här livet mot ett...normalt? Men ni kommer landa i det också... Efter ett par veckor är ni säkert rutinerade i hemmalivet och undrar hur sjutton ni kunde stå ut under alla månader på sjukhus :)
Och du. Om du kan... Försök bryta ihop lite oftare, för det är bättre att bryta ihop lagom mkt men ofta, än att bryta ihop fullständigt en enda gång.
Idalokesmamma
1 mars 2012 12:21
Jag står här på jobbet och läser ditt inlägg och känner tårarna komma. Du sätter ord på känslan. Jag kände och kan fortfarande känna exakt likadant (är i en sån svacka nu 14 månader senare). Vi hade ingenting när loke kom 3 mån förtidigt. Man har så mycket planer som gravid som helt plötsligt slås i spillror när man helt plötsligt får fara runt på sjukhus och bo i en väska. Önskar så jag kunde göra något för er, för dig. Kramar i mängder <3
Ninni
1 mars 2012 12:23
När ni väl orkar och ska skaffa vagn har jag en oanvänd bärlift här som jag kan skicka, köpte ny vagn till Juni men hon behöver ej den lift som följde med köpet. Den är svart och jättebra. I förpackning. Så säg bara till om den kan vara till någon nytta! Kram på er alla!
Lisa
1 mars 2012 13:41
Ja det skulle nog inte vara helt fel, om man nu inte köper en vagn där det följer med en.. Men vi får se! Tack för erbjudandet
Anna
1 mars 2012 12:32
Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver att det nästan blir fånigt att kommentera. Känslorna man har och måste få ha! Sorg över det som inte blev och sorg över det dom blev. Och samtidigt sån vansinnig förlamande kärlek. Det är svårt att sänka kraven på sig själv när man är van vid annat, men det tar så otroligt mycket energi att bara finnas där att allt annat känns jobbigt. Jag tycker du är duktig som tar dig för att träna ibland!! Och så tråkigt att du inte bara kan vara mamma på det nya sjukhuset..
http://www.wockatzmirakel.blogspot.com
mila
1 mars 2012 12:53
Styrkekramar! Tycker att ni ska fixa basgrejer som vagn, säng och det ni vill ha! Kan vara lugnande att slippa tänka på det och även lugnande att känna och ta på sakerna!
http://milagoss.blogg.se
nienna
1 mars 2012 13:16
Vi fick ju inte lika tidigt som ni men jag känner ändå igen en del. Nu nio månader efter hans födelse har jag tillslut tagit mod till mig att be om hjälp att bearbeta allt. Jag ska få komma till Kvinnokliniken och prata med deras kurator som förhoppningsvis har insyn i hur det är att vara förälder till ett prematurt barn. Jag hoppas det ska hjälpa mig att lägga det jobbiga lite bakom mig. Jag hoppas att du också kan få hjälp om du önskar det. Skickar massor med kramar till dig!
http://www.niennas.se
Sofie - Mamma till två små
1 mars 2012 13:27
Man läser här varje dag. Man gråter med dig och för dig.
Aldrig varit i din sist eller liknande men som man känner för dig.
man vill liksom bara krama om dig och säga allt kommer bli bra.
Men sen samtidigt känner man vad ska man säga?
Sänder massa styrka till er!
http://lillgarden.blogg.se
Monica
1 mars 2012 15:09
Styrkekramar! Be att få prata av dig med någon,och köp barnvagn som någon sa. Då får du lite annat att tänka på.
Emelie
1 mars 2012 17:48
Jag känner så väl igen känslan av att inte orka, att inte räcka till. Och det trots att min dotter inte var för tidigt född. Det vara bara så att jag inte hade de krafter som jag behövde för att orka ta hand om henne. Min man H var och är min stora räddning. Be om hjälp, är mitt råd. Kram!
http://emmisibirier.bloggagratis.se
Tina
1 mars 2012 19:47
Hej Lisa! Jag följde din blogg förut men tappade bort dig, nu har jag dock hittat tillbaka och har lagt till dig på Bloglovin. Jösses vilken pärs ni har gått igenom. Jag är verkligen ledsen för att ni har behövt gå igenom allt det här. Er prinsessa är så FIN och hon verkar vara en riktig kämpe! Det är helt okej att känna att livet är piss ibland, det får man göra i din situation. Massor av kramar och STYRKA!
http://familjenrosmer.blogspot.com
Kerstin
1 mars 2012 20:34
Du kommer inte att bryta ihop eller gå in i väggen, då det känns som värst så har vi nån inre styrka vi inte visste om. Leta ordentligt, långt in så kommer den fram. Du är ju världens bästa mamma till Denise, tänk på det. Koncentrera dig på att komma ut från sjukhuset med en pigg liten dotter, oroa dig för allt annat sen det finns kvar. Det finns ett babyskydd till bilen hos mig om du är intresserad, använd endast några gånger då våran tjej HATAR att åka bil. Är ett Brio med insats. Gå ut i solen och intala dig själv att du har förtjänat det, varje dag.
Stor kram/Kerstin
Lisa
1 mars 2012 20:50
Det låter intressant! Vad vill du ha för den då? Kan du länka till någon bild på en sån?
Kerstin
1 mars 2012 22:09
Den kostade 1495 ny men för 500 är den din, ska försöka fixa bild. Om du vill och orkar kan du få titta och känna på den på lördag, ska till Ö-vik då. Den är svart och grå. Du bstämmer.
Kram/Kerstin
Lisa
2 mars 2012 19:33
Jag tror jag får avvakta.. Gubben surrar om nån barnvagn med tillhörande bilstol.. Så vi får se bad han säger :)
Kerstin
2 mars 2012 20:12
Inga problem, du vet iallafall vart det finns en. Ha nu en riktigt skön helg, mys mycke med Denise och känn att du duger som du är.
Kram/Kerstin
Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...
Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...
Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.
Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...
Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...
