Home sweet home! Kom precis hem efter en låååång och seeeeg dag i vår lilla sal. Denise sover mest hela tiden, och jag kan nog säga samma sak om fadern..hrm.. Så vad gör jag då? Ser på tv och surfar på mobilen, vilket har lett till att jag har överskridit datamängden (eller hur man nu säger) på bara några dagar. Så vill jag surfa snabbt så får jag fylla på igen.. Blööööö! Önskar att det fanns internet på sjukhuset, men det gör det inte.. Det märks nog på mitt bloggande antar jag?

Jag sa iaf till sköterskorna att jag lagt märke till att doktorn har smycken.. På deras reaktion så verkade det som om det var något som det talats om förut.. "Läkarna är sämst på att följa hygienrutinerna".. Jaja.. Han hade då fortfarande på sig sin ring och sin klocka när han kom in till oss.. Men som tur är så tar han inte i Denise så mycket mer än att trycka in pekfingret i magen på henne, och lyssna med stetoskopet på tarmar, lungor och hjärta. 

Vi klarar oss mesta tiden alldeles själva.. Känns väldigt konstigt.. Det är så att om jag inte gör saker så blir dom inte gjorda. Det är tex ingen som kommer in och kollar så att jag tagit temp på Denise, att jag gjort överföring.. Och idag är det inte ens någon som kollat en resp på henne.. Om dom nu inte gjorde det under dom 45 minuterna som jag var borta..

Jag vet att man inte ska jämföra, och jag vet att det här inte är samma sak som att ligga på en IVA sal på Barn 4.. Men som jag sagt förut så känns det som ett JÄTTE kliv och det känns som att HELA ansvaret ligger på MIG.. Det är ju jag som måste vara uppmärksam och det är jag som måste tala om ifall något verkar fel. Hur ska jag veta vad jag ska titta efter?? Nä, jag har inte hunnit vänja mig vid det här än.. Och det lär nog ta sin lilla tid, men jag ska prata lite med vår ansvariga ssk till veckan och tala om hur det känns och vad jag tänker.. 

Jag lovar att jag ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran imorgon!! Många frågar efter hennes vikt, men den är ju så missvisande nu eftersom hon samlade på sig så mkt vätska.. Men som mest vägde hon ju 1921.. Men jag kände ju att det var fel, och efter lite vätskedrivande så hade hon tappat ca40 gram.. Så vi får se vad vågen visar imorgon bitti!

Sov gott! Natti Natti

 

Anci

25 februari 2012 23:55

Bra att du sa till iaf och att du ska prata med ansvariga ssk.
Det är väl så att du "ska" ta mer och mer ansvar för Denise, men du ska ju inte behöva ta medicinskt ansvar! Man är ju så invand med rutinerna från det sjukhus man varit på länge, så när man kommer till Ö-vik blir det nästan en chock.

 

Ida

26 februari 2012 00:10

Vi kände samma sak när vi åkte från barn 4 till Göteborg. Att man fick mycket mer ansvar och fick klara det mesta själv. Barn 4 är verkligen underbart, alla är så duktiga och de har bra rutiner på allt! Hoppas det känns bättre snart! Man inser att man blivit "bortskämd" på barn 4 när man hamnar någon annanstans.

http://idamarianne.blogspot.com

 

Yvonne Kvant

26 februari 2012 11:09

Men Lisa jag tror att du ska se det som en övergång till det vanliga livet.För tänk om dom bara hade släppt hem er, hur orolig skulle du då vara hela tiden och hur hade du mått av detta.Du ska kanske göra något annat när Denise sover, lär dig sticka eller brodera. Det är ingen som säger att du ska gilla det du gör men det skingrar tankarna. Jag får energi av allt stickande.Skriv eller måla lite med kriter du ska se att du kommer att utvecklas på detta sätt.Men vad vet jag jag har bara 55 års erfarenhet och 5 egna barn.Du ska givetvis ta upp det med personalen,ta henne i vagnen och gå ut o träffa dom andra patienterna dom tycker kanske oxå att det känns ensamt. Kram Yvonne

Lisa

26 februari 2012 14:08

Ja jag måste bli lite bättre på att göra nåt annan att surfa och kolla på tv! Tyvärr kan jag ju inte ta ut henne på avdelningen eftersom det finns en hel del sjuka barn här! Vissa dagar vill dom inte ens att ja ska ha dörren öppen

 

Stina

26 februari 2012 20:21

Jag tycker faktiskt att det var lite taskigt av Yvonne att säga "Men vad vet jag jag har bara 55 års erfarenhet och 5 egna barn"... Alla uppfattar sin egen, unika situation olika! Det har ingen betydelse hur gammal man är eller hur många barn man har. Var och en har sin egen känsla oavsett, och den har man rätt till.

För övrigt håller jag med Anci - du ska INTE behöva ta medicinskt ansvar! Att succesivt lära sig sköta om sitt barn på egen hand är en sak, men sjukvården ska fortfarande ta hand om SIN del av kakan!

Och SÄG TILL LÄKARSKRÄLLET! "Du, jag vill att du tar av dej detdär. Det är en smittorisk." Och då får han tycka att du är en bitch om han vill. Smycken & armbandsur = NO NO!

 

Annika

26 februari 2012 20:54

Kände också det där när vi kom till vårat hemsjukhus.. och allra hellst när vi fick eget rum där vår dotter bodde med oss.. det blir ett stort kliv, men man vänjer sig. har nog aldrig varit så nervös som första natten vi kom hem och vi skulle sova där! sov inte en blund kollade om hon andades hela tiden! men att dom håller lite avstånd är ju också en träning inför hemgång, se det så :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...