Elin

13 februari 2012 01:37

känslorna går berg och dalbana! och det lättar på trycket att få gråta. Med tiden så kommer allt att bli lite lättare, när Denise växer sig starkare. Det är ju under väldigt annorlunda omständigheter ni har fått barn, så väldigt mycket för tidigt. Så mycket att processa. En kram från mig till dig och de dina!

Linda

13 februari 2012 07:35

Underbart att det går så bra för lilla Denise. Hon är ju helt otrolig din lilla tjej :).
Dina känslor kommer antagligen åka upp o ner. Nu börjar du säkert slappna av lite och det är klart att mycket kommer ifatt en allt som man inte kunnat ta hand om innan. Glöm inte prioritera dig själv i den mån det går.
Ta hand om dig.
Kram Linda

Jenny

13 februari 2012 08:43

Hej tjejen! Jag känner inte dej å du inte mej.... Följer din blogg och tycker att du gör det jättebra, vilken jobbig tid detta är! Visste inte om jag skulle skriva något... Men... Du skrev i ett tidigare inlägg att du funderat på antidepressiva tabletter. Min magkänsla var då genast GÖR DET! Å så täntke jag skriva en kommentar..men det kom av sej! Naturligtvis är det inte någon mirakelkur, men om jag inte missförstått det jag läst så har du även tidigare mått lite dåligt psykiskt och då kan det ju vara bra med lite hjälp när livet är jobbigt... En liten hjälp att komma upp någon liten bit iallafall - det ena utesluter ju inte det andra - man kan ju både få samtalsstöd och äta antidepressiva samtidigt... Man kanske t o m måste äta tabletterna för att ens orka med att ta sig ngn vart i ett samtal?? Ja...det var bara min känsla... Själv äter jag antidepressiva igen för tredje gången i livet, utan ngt så stort och jobbigt som du har hamnat i...och ibland så känns det som att vissa tycker att man lite ger upp när man tar tabletter till hjälp - så är det inte!! Behöver man så behöver man...varför må sämre än nödvändigt...?! Hoppas denna dag blir bättre för dej!

Therese

13 februari 2012 11:03

Klart du oroar dig, du är ju mamma nu! Med ansvar för en hel familj så kan det säkert kännas som överväldigande.
Men oroa dig inte, allt löser sig oftast till det bästa och gråt om det känns bättre, jag brukar köra med devisen "bryt ihop och kom igen". :)
Du är stark, och det lossnar så småningom.

Maria

13 februari 2012 11:54

Åhhh, tycker så synd om dig! Skickar MASSOR av goodfeelings till dig. Är ju själv gravid i v.29 och det gör så ont att se någon gå igenom allt du får gå igenom. Men jag blir så glad när jag ser att lilla Denise mår bra. Några måbratips till dig(om det hjälper, ibland spelar inte någonting någon roll): Läsa inredningstidning, äta choklad;), kolla in thesecret.tv, frisk luft, paprika skall tydligen få oss på bra humör.
Hoppas att resten av dagen blir bättre=)!
Hälsningar från Maria.