Ingen infektion iaf! Infektionsproverna visade ingenting och det känns ju skönt.. Men jag känner mig inte ett dugg gladare för det. Jag är totalt knäckt! Har gråtit typ hela dan och alldeles nyss bröt jag ihop totalt. Jag tror nog hela sjukhuset hörde mig gråta så jag tappa andan.
Det känns bara som att ALLT kommer på en gång. ALLA känslor, all oro man har och har haft, tankar om framtiden osv osv.. Det känns som om krafterna håller på at ta slut, men jag måste hålla ihop ett tag till. Jag kan inte ge upp NU, inte när vi kommit så här långt!
Hade läkarsamtal idag och gick igenom allt som hänt den senaste tiden.. Jag grät mig väl igenom halva samtalet, men det var ändå skönt att gå igenom allt som varit. Det har ju varit en hel del om man säger så.. Och man hinner glömma en del saker, förtränga och förvränga.. Man får liksom inte riktigt plats med allt, så man kommer bara ihåg vissa saker..
Hon har iaf inte gjort några fler stora dippar ikväll. Men hon har kissat typ 60 gram på bara ett par timmar. Hon hade ju samlat på sig en massa vätska, men hon fick lite furix och det gjorde susen. Idag vägde hon 5 gram mer än igår, och det är ju bra, med tanke på hur mycket vätska hon gjort sig av med! Det är även konstaterat att hennes "ductus" inte finns längre. Ett problem mindre!
Usch, mycket tankar snurrar i min skalle idag, alldeles för mycket! Skulle helst av allt vilja ha en godispåse nu och tröstäta en massa choklad, men jag får nog klara mig tills imorgon! Tyyyypiskt!
Imorgon får Denise vara på förstasidan i Örnsköldsviks Allehanda. Hon får även en helsida i Tidningen Ångermanland!
Alla ska får veta vilken fighter du är!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Anna
3 februari 2012 20:34
Du kommer förvåna dig själv många gånger under den här resan... Ork som man inte tror ska finnas, finns där... Moderskärlek är något fantastiskt och är så starkt. Det är en drivkraft som kan få en att klara det omöjliga! Gråt allt vad du kan, släpp ut alla känslor, prata med kurator(om sådan finns)... Tillåt dig själv att bryta ihop lite då och då för att sedan komma igen lite starkare än innan... Kommer så väl ihåg mina gråtattacker... Ingen kunde trösta mig, och det slutade alltid med att jag mitt i all gråt insåg hur tacksam jag var över all fantastisk personal som vårdade vår kille, och gick iväg och handlade choklad till dem. :0)
Kämpa på nu!!!
http://Wedtorpet.wordpress.com
Jennifer
3 februari 2012 20:40
Fan va ni är tappra! Håll modet uppe!
1335 gram tung? Då har hon snart gått upp 1 kg:) helt otroligt vad hon klarar av denna lilla Denise. Hon tänker då verkligen inte ge upp!
Nienna
3 februari 2012 20:44
Det behövs nog att man får bryta ihop totalt ibland när man befinner sig i en sådan situation som du gör. Kanske kan det kännas lite lite bättre sedan då.
Vilken kämpe Denise är och så himla skönt att ductus är borta nu! Hoppas du får din godispåse imorgon!
http://www.niennas.se
SjungandeMamman
3 februari 2012 21:08
Åh känner verkligen med dig! Men man kan inte vara stark alltid. Det kan ibland behövas en jädrarns massa tårar för att sen hitta styrkan igen. Så på ett vis är tårar en slags styrka i sig tycker jag. Ut med gråten och in kommer själastyrkan!
Här får du en bamsing till kram av mig!
http://sjungandemamman.blogspot.com
Marie
3 februari 2012 21:15
En varm hälsning och styrka till dig!
Marie i Kristianstad
Ronja
3 februari 2012 21:20
Gråt, gråt så mycket du behöver! Anspänningarna måste väl få komma ut på nåt sätt? Herregud, vem kan förstå vad ni går igenom?
Tänk på sommaren. I sommar är ni säkert hemma med bebis och lever ett "normalt" liv igen. Hoppas tiden fram till hemkomst går superfort! :)
Josefine
3 februari 2012 21:37
Det är inte bara Denise som är en fighter utan du också! Kramar
Victoria
3 februari 2012 21:46
Det är viktigt att få utlopp för alla känslor och spänningar, inte alls konstigt med allt ni går igenom. Tänker på er & skickar några värmande kramar genom nätet!
/Victoria,Tranås
Elisabeth
3 februari 2012 22:00
Var ett tag sen jag kommenterade, för jag hittar inte alltid ord och jag har inte en aning om hur det är att uppleva det du går igenom. Men....Jag beundrar din styrka, du är helt fantastisk som orkar hålla ihop. Någon gång rinner det över och förhoppningsvis känner du dig ännu starkare efter det här sammanbrottet. Denise verkar ha ärvt sin kämparglöd ifrån dig.....ni fixar det här, tillsammans.
Kram
http://knytet.bloggplatsen.se
Helena
3 februari 2012 23:01
NI ÄR SÅ SJUKT DUKTIGA OCH STARKA! Följer bloggen varje dag och är riktigt engagerad i hur det går för er!
Ullis
4 februari 2012 00:19
Hejsan! Jag följer din blogg slaviskt... Har även skrivit till dig tidigare.. 1 av mina 3 barn är född nu i somras i vecka 28. Jag förstår din oro och den maktlösheten man upplever när man går ienom nåt sånt här... Jag förstår dig fullkomligt att du bryter ihop. Det gjorde jag oxå... Det va helt hemskt... Allt var bara mörkt.. Men på nåt konstigt sätt klarar man det! Jag är helt övertygad om att lilla Denise kommer att fixa det här galant... Hon är en stark liten tje!Jag tänker på er!
Rebecca
4 februari 2012 00:25
Att vara stark
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas
Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit
Marie Fredriksson Anthony, 1986
http://rebeccaelisabethandersson.blogg.se
Helen
4 februari 2012 00:52
Kom att tänka på denna dikt när jag läser om er.
Ett barn är ett mirakel
väl värt att vänta på.
Det största och det bästa
en mor och far kan få.
En dotter kan förtjusa
från början med sin charm.
Och gärna blir hon buren
av någon villig arm.
Men snart hon börjar tröttna
på att bara vara rar.
Och livet har så mycket
som lockar och som drar.
Den tiden går så fort
från liten tjej till stor.
Dock är hon alltid älskad
långt mera än hon tror.
Skönt att det inte var nån infektion.
Håll ut. Du är starkare än vad du tror. <3
http://xenas.blogg.se
Denise
4 februari 2012 08:35
Tillåt dig själv att bryta ihop ibland, det skulle vilken människa som helst göra. Men tvivla inte på dina egna krafter och din kapacitet, du kommer klara detta, NI KOMMER KLARA DETTA!!! Kämpa vidare, och jag fortsätter hålla tummarna för lill-Denise :)
Linda
4 februari 2012 08:43
Hej!
Jag är ny här och har aldrig kommenterat!
Men man måste få bryta ihop ibland. Hur ska man annars orka?!
Hon är fantastisk din lilla tös.
Stor styrkekram // Linda
Sofie
4 februari 2012 09:02
Älskade lilla vän :( du är stark och du är en toppen mamma! Denise har fått det efter dig hon är en riktig kämpe! Jag undrar vilken adress kan jag skicka till för att komma fram till dig? Vill gärna skicka en sak på posten. Kram sofie
http://Mammasofie.blogg.se
Marlene
4 februari 2012 09:10
Skickar massa styrkekramar till dig !
Therese
4 februari 2012 10:35
Hej! Har följt din fina blogg och er lilla kämpe. Vill skicka er massor med styrkekramar. Kämpa på! /Therese Värme från Sundsvall!!!
Lisa
4 februari 2012 14:24
Blir så berörd när jag läser, hoppas att allt går bra för er!
Jag är själv gravid och kan inte ens tänka mig vad ni går igenom.
Du verkar ha en riktig kämpe till dotter och jag tror ni fixar detta galant! Styrkekramar till er!
Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...
Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...
Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.
Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...
Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...
