HållerTummarnaiKlockestrand

13 februari 2012 14:21

Ramlade över bloggen för ngra dagar sedan och är fast. Gråter en skvätt på min sida skärmen, vi har varit med om liknande resa, 2 steg fram - 1 steg bak över längre tid med en nyfödd, avverkat alla landets stora sjukhus och viktigast av llt omvärderat vad som verkligen spelar roll i det stora hela. Man blir aldrig sig lik efteråt och bra det.
Vi håller tummarna för lilla fightern!
Hälsningar!

Elin Gabriella - Också en prematur

13 februari 2012 14:53

Ååååh hon är ju så söt :) Skönt att ha hemmet i sikte :-D

Kram

Elin

13 februari 2012 14:59

Så skönt att ni ska få komma "hem" lite närmare hemma på riktigt =) Jag tror att det är bra att du gråter, släpper ut lite känslor som ligger och lurar och att du känner att du får gråta för det får du!

Sara

13 februari 2012 15:14

En ögonundersökning är inte jobbig för dig att vara med på, hon får en liten droppe i vardera ögon för att vidga puppillen (gör inte ont, har själv gjort det), sedan lyser man med en lampa i ögat helt smärtfritt. Tycker du skall vara med så får du se, då slipper du att oroa dig för det i onödan.
Lycka till och kramar.

Yvonne Kvant

13 februari 2012 16:13

Hej på er där uppe. Vi här nere i Syd har oxå fått lite snö nu, men om du frågar mig så kunde det kvitta vill inte ha sådant blask.I dag på mogonen hade vi -11grader i Lund och -7 i Malmö. Jag tror att du gör rätt i som inte är med på undersökningen det är nog ingen vacker syn. Trösta efteråt i stället. Där kan väl inte vara något fel på dom pigga ögonen man ser ju riktigt vad hon uttrycker. Denise är för säker när hon sträcker ut sina armar ser ut som "ge mig 5" eller som hon vinkar. Jag hoppas att du mår bättre snart, men när man kommer ifrån någon dag så förstår väll alla att det kan flöda över för då har man ju distans till det hela och funderar lite mer.Det är ju lättare när man är i det.Kram Yvonne

lucen

13 februari 2012 17:40

Hej! Åh vad skönt att se att det går framåt. Det är tufft och man behöver gråta. Fick själv en son vecka 26+5 för 10 månader sedan. Nu när han börjar upptäcka välden känner man att det verkligen var värt de 4 tuffa månaderna på sjukhus. Många kramar!

Camilla

13 februari 2012 19:56

Hej!
Även jag ramlade över din blogg och har fastnat. Jag har själv ett prematurbarn, född i v 31+6. När jag väntade henne så krånglade min graviditet sedan vecka 19 och jag fick ligga inne från och till under flera tillfälle under graviditeten. Jag hade tur som hade förvarningen om att hon skulle födas för tidigt,frågan var bara hur tidigt hon skulle komma, jag han och få de 3 sprutor som behövdes för att hennes lungor skulle hinna börja och utvecklas tidigare, tack vare detta behövde hon inte ligga i kuvös länge. En del känner jag igen mig med dig, att ständigt vara orolig och osäker, vågar jag ge mig av hemåt, jag hade en dotter hemma som väntade på mig, så valet var väldigt jobbigt. var jag hemma så var jag förlångt borta från min lilla tjej som låg på Neo, var jag hos henne var jag för långt borta från min andra tjej, jobbigt val. Vill bara ge dig styrkekramar och säga att ni har en riktig kämpe, hon vill hålla sig fast i livet och det kommer säkert ge henne stora fördelar senare i livet. Iaf, vad jag vill säga är att min lilla prematur tjej är nu 8,5 år och är full med liv och envis som en get och har fortfarande ett väldigt behov av närhet som sitter kvar sedan hon var nyfödd, men oj så mysigt det fortfarande är! Det du har upplevt kommer du alltid att bära med dig men vilken erfarenhet du har med dig i bagaget, var stolt över dig själv och tillåt dig att få må dåligt i bland, det är tillåtet!! Det är jobbigt, en jobbig situation som du har hamnat i men du kommer att värdesätta de viktiga sakerna i livet. Ett jätte grattis till erbåda att ha fått en sån söt liten princessa som kommer delge er så mycket känslor och kärlek som bara små pyttebebisar kan. Bamse kramar och styrke kramar från Camilla

Josefine-mamma till prematurkille

13 februari 2012 20:42

Såg att sara skrev att det inte va jobbigt att va med på ögonundersökning..
Men jag måste säga emot henne! Att göra det på en vuxen är nog inga problem. Men jag kan lova att dom små gör allt dom kan för att hålla ögonen stängda från den starka lampan! O läkarn/sköterskan gör allt dom kan för att öppna dom.
Vänta med det tills du verkligen känner dej redo!

Lisa

14 februari 2012 09:20

Ja, jag vet att det är så, och dom håller upp ögonen med hakar. Så jag tror det är bästa att jag inte är med. Det är sällan föräldrar vill vara med på dom där undersökningarna. På oss vuxna är de ju ingen match. Jag gör själv sån undersökning med jämna mellanrum, och det gör ju inte ont, förutom dropparna som svider litegrann.. Men bebisar är ju inte riktigt med på noterna på samma vis..