Annika

23 november 2011 22:25

Hej! hittade din blogg via pytteliten, och jag sitter här och gråter nu! för lite mer än ett år sen låg jag själv där i sjukhussängen och mådde exakt som du! vill ge dig massa styrkekramar!! (fast jag inte känner dig!) men blir så berörd! stort lycka till med din fina dotter!

C

24 november 2011 07:29

:( ååååå kära nån... fy... snyft!!! Huga va hemskt.. jag lider med dej!!!!! Vilken jävulska mardrömm!!!!!! <3 <3 <3

Nettan

24 november 2011 07:57

Det gör mig så ont att läsa det du skriver Lisa - ingen ska behöva genomlida det ni gör nu...
KRAM

Susann

24 november 2011 08:44

Jag kan inte för mitt liv, ens inbilla mig att jag förstår hur du känner eftersom jag inte varit i din situation men jag känner så starkt med allt du skriver och önskade att man kunde ta av dig lite av den smärta o sorg du bär på... du kommer att fixa det här, tillsammans med din familj, man är starkare än man tror och man orkar mer än vad man själv ibland förstår... men framförallt ÄR det tillåtet att vara liten o ledsen ibland när livet känns svårt... Massor av kramar

sofie

24 november 2011 11:00

det är samma här för mig som Annika här ovan, så mkt känslor som kommer tillbaka... jag har också varit med om det här, ingen skulle behöva gå igenom detta. Åt du någon medicin under graviditeten? du är stark!

Lisa

24 november 2011 12:05

ja, jag åt både prednisolon, plaquenil och använde fragmin sprutor.. men tydligen så hade jag alldeles för låg dos av fragminet. skulle haft minst 4 ggr starkare dos, så jag är glad att jag inte fick en blodpropp iaf..

sofie

24 november 2011 12:14

okej, åt du en hög dos prednisolon? fragmin, vad är det? jag fick pah i samband med graviditeten och hade ungefär samma sjukdom som dig innan sedan 2002..

Lisa

24 november 2011 12:18

nej jag åt bara 5 mg hela tiden, så det var en ganska låg dos.. Vad är Pah?

sofie

24 november 2011 12:58

jaru, tydligen någonting man kan få om man har mctd, som jag har..det jag kände var ett tryck emot bröstet.. fick komma till umeå och göra undersökningar o där konstaterades det att det var pah.. hjärt o lungsjukdom.. som om de inte va nog liksom!
ja de var en låg dos...jag funderar i banorna om man skulle ha ätit en betydligt högre dos prednisolon, om de hade hjälpt? - inte mkt att fundera på nu ifs.

Lisa

24 november 2011 14:20

ja det är många funderingar kring allt. Jag har ju fått veta att det här kanske aldrig hade hänt om jag haft rätt fragmin dos. (blodförtunnande) Det är inte helt säkert, men förmodligen så hade det inte blivit som det blev i moderkakan om jag haft ordentliget med blodförtunning.. Så lite vill man ju klandra sjukvården och läkare, men jag vet inte om det är nån ide´...

sofie

24 november 2011 15:26

herregud man blir brydd alltså !!det sköttes inte rätt här heller under min graviditet det var därför jag fick åka till både umeå o lund!! jag fick inget blodförtunnande?? nää man orkar inte bråka... ta hand om dej o den lilla o tänk inte på det...jag håller alla tummar för att det ska gå bra! :) du ska se de gör det, som här små krabaterna är starkare än man tror!

Charlotte

2 mars 2012 16:40

Hej!
Hittade din blogg och har sedan dess följt den varje dag!
Nu är det så att vår Emil kom till oss 10 veckor för tidigt, med lungor som inte riktigt är utvecklade som dem ska men annars verkar allt vara som det ska. Emil ligger nu på barn 4 i Umeå och jag måste bara få fråga hur du gjorde för att orka med? jag håller på att gå under känns det som, jag är rädd för att förlora min skatt samtidigt som läkarna säger att han är sjuk men stabil så att än är det inget som påverkar honom.. han ligger med 100% syrgas och en liten del kvävgas för att försöka få lugnorna att ta upp mer syre men än verkar det inte gett så goda resultat som dem hoppats på..
Du har verkligen varit stark genom allt ni gått igenom så jag hoppas jag ska kunna vara de samma under tiden här på barn 4!

Kramar
/Charlotte