★ 399 gram ★

Alla inlägg den 26 november 2011

Av Lisa - 26 november 2011 22:38

Idag har mina tankar varit ett par veckor bakåt i tiden.. Har tänkt mycket på själva sjukdoms förloppet och allt som hände. De gick ju så snabbt allting, så jag har knappt hunnit reflektera över det..


Skulle väl nästan kunna säga att allting började på Tisdagen, då värken i händerna kom. Alla sa att det var karpaltunnelsyndrom, men nånstans så kände jag på mig att såååå jäkla ont kan väl inte det göra? Och värre blev det.. På Onsdagen var jag på Spec MVC och gjorde UL.. Allt såg bra ut (?) Hur kunde dom missa att mitt barn var ALLDELES för litet? Jag sa till läkaren att jag var så rädd för havandeskapsförgiftning, så jag fick lämna ett urinprov och ta ett blodtryck.. Det visade sig att jag hade protein i urin och högt blodtryck. Så dom tog ett par prover och kollade vikten, sen skickades jag hem. Jag fortsatte må skit och jag svällde mer och mer. På Fredagen ringer läkaren och säger att jag har för långsam sköldkörtel, så jag ska börja med en medicin.. Jag blev lättad och pustade ut när hon sa att det inte fanns några tecken på havandeskapsförgiftning.. Skönt!

På Lördagen är värken i händerna värre än nånsin. Jag har gråtit av smärtan halva natten och jag är helt slut i hela kroppen! Jag ringer förlossningen och berättar mina symtom, men dom säger att det inte verkar akut.. Jag ligger hela dagen, och runt åtta på kvällen så fick jag helt plötsligt Jätte ONT i sidan av magen! Så ont så jag slängde mig på soffan och grät, kunde inte ligga stilla. Fredrik ringde en  ambulans DIREKT, och dom var hos oss på ca tio minuter.. Trodde ja skulle dö av smärta i ambulansen, men nånstans så trodde jag att det var gallsten..

Väl på sjukhuset så släppte smärtan ganska snabbt, utan smärtlindring. Läkaren trodde också att det kunde vara gallsten.. Men jag hade nu gått upp ytterligare 3,5kg sen i onsdags, hade ännu mer protein i urinen, och blodtrycket låg på 180/130..  Fredrik åkte hem, eftersom allt verkade lugnt, men på natten blev allt värre. Jag fick en sån fruktansvärd huvudvärk som vägrade släppa. Jag spydde galla hela natten och hela morgonen och nu var trycket uppe i över 200. Då började jag förstå att jag var väldigt sjuk. Jag fick ett par sprutor och blev skjutsad ner på IVA. Där sattes genast tre olika dropp och jag fick kiss kateter (USCH) Sen tog det bara några minuter så låg jag i en ambulans med blåljus på väg mot umeå.. Fredrik, stackarn blev lämnad kvar i övik med mina väskor, han fick ta sig upp på nåt annat sätt. 

Väl framme i Umeå, hamnade jag på förlossningen. En läkare kom in och sa att jag nog har Hellp syndrom och kommer bli liggandes på sjukhus ända tills barnet kommer.. Men inom en snar framtid så förstod jag ju att dom skulle måsta plocka ut mitt barn ganska snart.

Efter det här är allt ganska luddigt.. Minns bara alla olika dropp jag fick, och alla besked om allt som var fel på mig. Det var bara mer och mer och jag blev sjukare och sjukare. Ett tag tänkte jag att jag dör nog. Det här går ju inte.. Och när ultraljudet gjordes och dom upptäckte att mitt barn inte fick näring.. Då fick jag panik!! Men dom kunde inte snitta förrän jag var lite mer stabil, jag skulle ju överleva också.. Så dom väntade till Måndag morgon. Då var det dax. Jag fick PANIK när jag insåg att jag skulle måsta vara vaken under snittet. Jag ville ju bara slippa! I panik så ville jag bara att mitt barn skulle få ett namn. Skulle hon inte få leva så skulle hon åtminstonde ha ett namn. Vi bestämde oss för Denise, sen var det dax...

Glömmer aldrig känslan när jag ser att dom plockar ut henne, känner hur dom klipper navelsträngen, och jag ser hur mamma tittar förskräckt på henne och säger: så liten! och tårarna rinner.. Jag trodde aldrig att hon skulle överleva, att jag skulle få se henne. Aldrig!

Resten av dagen, och natten fick jag tillbringa på IVA med tusen olika dropp, syrgas, morfin och gud vet vad. Allt är så luddigt, så jag vet ingenting..


Vet inte riktigt hur jag ska avsluta den här berättelsen.. Skulle kunna fortsätta skriva tills jag kom fram till dagen idag. Men efter det här så började ju allt gå framåt för  mig. Jag blev piggare, med ett par bakslag, men jag överlevde iaf! Och min dotter lever än så länge, snart två veckor!! Undrar om jag nånsin vågar bli gravid igen efter det här?

ANNONS
Av Lisa - 26 november 2011 18:55

Hatar att blogga från mobilen men jag ska försöka sammanfatta dagen. Var väldigt orolig tidigare idag, tuben läckte o hon fick väldigt dåligt med syre. Doktorn beslutade att byta tuben till en större storlek och det blev kanon bra! Efter bytet har syresättningen varit ok. Sen hade vi då möte m doktor och ssk och dom tycker att Denise sköter sig bra! Han tycker att hennes chanser är goda!! Det behövde vi verkligen höra! Just nu är hennes största problem att lungorna är så omogna, men det brukar gå att ordna bara man har tålamod. Nu jobbar dom för att hon ska få slippa intuberingen så snabbt som möjligt och byta till cpap. Hoppas det går fort fort fort så jag kan börja sitta känguru utan en massa stök och bök! Det känns okej idag. Känner hopp, och det är skönt att ha min man vid min sida!

ANNONS
Av Lisa - 26 november 2011 17:26

Dålig uppdatering idag.. Har inget internet på rummet idag. Denise har fått ny tub igen och allt blev då mkt bättre. Hon var väldigt svajig innan. Dom har röntgat magen och den såg bra ut. Nu har ja o Fredrik nyss haft möte m doktor Stellan. 

Av Lisa - 26 november 2011 10:14

Tog en Rejäl sovmorgon idag! Eller.. ja.. 9.40 vaknade vi av att mammas telefon ringde. Så länge har jag inte fått sova sen jag kom hit. Det har ju alltid varit sköterskor som kommit in på morgonen och vill sticka mig, och nu i veckan har det varit blodtryck varje morgon. Men inte idag! Skönt!

Snart kommer Fredrik också, så jag tror jag väntar här nere tills han dyker upp, så kan vi gå upp till gumman tillsammans sen.. Jag får påminna mig själv att så länge dom inte ringer från Barn 4, så behöver jag inte vara orolig! Jag behöver inte vara orolig att hon ska dö iaf... Men jag oroar mig ju för andra saker. Tänk om hon vill vända sig och har blöjan full med kiss och bajs och dom inte märker det på en gång? Tänk om hon kräks så de blir alldeles blött under huvet och all personal står vid en annan kuvös? Om jag är där så tar jag ju rätt på det direkt!! 

Nä, nu ska jag inte tänka så. Ska försöka ha en bra helg nu. Försöka ta mig iväg och köpa en ny jacka, försöka!!  Har så jäkla svårt att slita mig härifrån! Men jag lär mig nog med tiden!


11-11-14 föddes en krigare i vecka 23! Här kan ni läsa om vår Neo-resa och livet som prematurmamma. Jag delar även öppet med mig om hur livet kan se ut ur en missbrukares ögon, och min kamp mot att få den hjälp jag behöver för att bli hel igen!

Instagram

 

 

 

 

        

Mer läsning

Denise,Lova,Mi-Rakel

   

 

 

 

 

 

  

 

 

Prematur Bloggar

Kategorier

399 gram

     

 

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7 8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< November 2011 >>>

SLE bloggar

Min&Syrrans låt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se