Det gör så ont! Så ont att se sitt lilla lilla barn vrida sig i kuvösen och sjunka i syresättning hela tiden. Hon sprätter och vrider sig och det märks att hon inte mår bra. Det gör så ont att se sin dotter behöva en morfinspruta och sedan ligga helt ledlös och stilla och knappt visa ett livstecken. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska orka med det här. Känner mig apatisk. Alla krafter är borta. Jag behöver min man! Jag behöver att han bara håller om mig och säger att allt ska bli bra, även om det är en lögn!

Hur kunde det bli så här? Var jag dum och naiv som någonsin trodde att jag skulle kunna föda ett barn med min sjukdom? Jag kommer att gå under! 

Jag önskar att man kunde skriva vad som helst.. Men vissa saker går inte att skriva så här öppet.. 

Känner mig totalt sviken och ensam. Ungefär som att allt det här är mitt fel. Jag kämpar hårt här, jag är skör som en tråd och jag orkar inte , men vad har jag för val? 

Jag är en zombie just nu.. Känner mig död inombords..

Ja det är mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu.. Inte bara allt det här med Denise och allt som hänt med mig. Tänker ju även en hel del på hur framtiden kommer att bli. Vad kommer hända med mig och Fredrik? Om Denise överlever, om hon inte överlever? Vad skulle hända med oss? Skulle vi överleva, eller skulle vi glida ifrån varandra? Stöta bort varandra? Aldrig mer ta i varandra?  Leva med nån slags skuld som inte går att hantera.. Bli bitter och deprimerad.. Kommer jag bli en sorglig, bitter, barnlös gammal kärring som inte kunde gå vidare i livet efter att ha förlorat ett barn? Hur ska man orka ta tag i livet igen efter nåt sånt här?

Det känns som om jag gjort comeback till livet väldigt många gånger nu.. Första gången efter  jag blev svårt sjuk 2002.. Sen har jag ju haft några svängar då jag varit långt under isen men lyckats kravla mig upp på nåt vis igen.. Nu hade jag ju haft några riktigt bra år, med bra mående och bra händelser i livet.. Får hoppas att jag lyckats samla så pass mycket kraft de här åren att jag orkar med det här utan att bli ett Basket Case!

Hur det än blir, så kommer det nog att vara jobbigt en lång tid framöver.. Om Denise klarar sig, och blir frisk, så kommer säkert ett bakslag när man väl är hemma.. Känslorna kommer ikapp och det blir garanterat en del tuffa perioder lååååångt fram i tiden. 

Men nu ska jag försöka vara Här & Nu. Vad är viktigt just idag?

Har precis varit uppe på BB/Hemvård och tagit blodtryck.. Lite för högt, som vanligt.. Men inte farligt högt. Får fortsätta med medicinerna ett tag till.. 

Vill egentligen gå upp till Denise nu, men jag måste försöka leta upp var kem/Lab ligger nånstans.. Ska ta blodprov där nån gång mellan tio och tolv. Så det är bara att ta fram karta och kompass och försöka navigera sig fram..

Känner mig helt avtrubbad idag. Som en robot. Orkar liksom inte känna och tänka så mycket just nu. Orkar inte gråta.. Så jag stänger av en stund, och är en robot...