Hur många är ni? Jag blir helt paff! 741 unika besökare idag. Besöksrekord vill jag lova! 

Helt otroligt att så många bryr sig om hur det går för oss här på Barn 4! Tack till alla som länkar och alla som kommenterar och stöttar.. Man blir helt paff!

Nu känns det som min skyldighet att verkligen uppdatera ofta och berätta allt som händer här, och det gör jag ju så gärna. Det är ju som en slags terapi för mig att skriva. Jag skulle kunna skriva låååååånga låååååånga inlägg om mina innersta känslor.. Men då skulle det nog bli en oändligt jobbigt läsning, så jag håller mig till det som är här och nu. Det som är viktigt. Min lilla dotter och mina känslor i allt som är NU.. Allt annat är liksom lagt på hyllan tills vidare.

Ibland får jag panik inför alla praktiska saker. Hur är det hemma? Hur der det ut? Har en massa beställningar som jag gjort.. Paket som jag inte hämtat ut.. Min man som inte får sina matlådor som jag alltid brukar fixa.. Hur ska det bli med allt? Rullar världen på som vanligt där ute, även fast jag är här, på sjukhuset, i min lilla bubbla?

Men allt det där får faktiskt vänta.... Saker som var så otroligt viktiga för mig för bara några veckor sedan, känns totalt meningslösa och obetydliga just nu. Va mycket man bryr sig om och lägger energi på, som egentligen inte betyder ett skit! Man slösar sin energi på att störa sig på småsaker, engagera sig i skitsaker, snacka skit om folk, och bry sig om vad folk tycker och tror.. åååååh! Just nu bryr jag mig inte ett skit om sånt, och jag hoppas att jag kommer ihåg det här, när allt det här är över! Jag hoppas att jag kommer ur det här som en mer ödmjuk och förstående människa. En starkare människa som inte låter sig påverkas negativt av omgivningen, och som förstår och har överseende med andra människors brister! Sån ska jag vara!  Jag vill inte bli bitter!

Mormor har fotat lilla barnbarnet idag..

Som vanligt är det svårt att få till perfekta bilder genom kuvösen.. 

Så här strålande vacker var jag när jag vaknade imorse...  Sovit gott?

Nu ska vi snart bege oss till mariehem en sväng.. Bort från sjukhusmiljön en stund även idag...

Tack för alla fina och uppmuntrande kommentarer än en gång! Jag uppskattar dom väääääldigt mycket och det värmer att vi får så mycket stöd och peppande ord!!   

Nu börjar det kännas som att det händet saker här.. Kortisonet har gett så god effekt, och Denise mår så mycket bättre idag. Så om allt fortsätter att gå åt det här hållet så vill hennes doktor: Dr. Robot, (som jag börjar tycka bättre och bättre om nu) prova att extubera, redan på Torsdag! Oj, va spänd jag kommer vara då.. Men det är viktigt att veta att man inte ska bli ledsen eller jätteorolig om hon inte klarar det, eller om hon klarar sig utan i några timmar bara. Det är väldigt vanligt att dom får sätta tillbaka tuben igen, men det kan också gå hur bra som helst. Hoppas nu att allt går som det ska fram till Torsdag!

Idag tog vi en promenad, jag och mamma. Det blev iaf 2,5km och ändå höll vi oss på sjukhusområdet. Det känns som att det är dax att börja röra på sig lite igen, man mår så mycket bättre då. Och jag som egentligen är värsta träningsnarkomanen, jag ser bara hur alla muskler förtvinar och förvandlas till dallrigt fläsk på hela kroppen. Längtar faktiskt tills jag kan börja träna igen! Men jag måste vänta tills det gått 2 månader efter snittet, sen kan jag börja tänka mer på det!

Nu ska jag sätta mig och kika igenom och redigera lite bilder som vi tagit idag!

Mina polare i parken! Jag fick goda nyheter när jag kom upp till Denise idag! Kortisonet har gett snabb effekt och hon är mycket stabilare idag!! Idag har hon bara 30% syrgas. Igår hade hon över 70% när jag lämnade henne på kvällen!!!

God morgon! Lyckades sova ända till 10.40 idag.. Helt sjukt, men förmodligen så behövdes det! Nu blir det snabb frukost och sen upp på barn 4 och kika till min lilla skrutta! Som vanligt alltså!