Hur många är ni? Jag blir helt paff! 741 unika besökare idag. Besöksrekord vill jag lova! 

Helt otroligt att så många bryr sig om hur det går för oss här på Barn 4! Tack till alla som länkar och alla som kommenterar och stöttar.. Man blir helt paff!

Nu känns det som min skyldighet att verkligen uppdatera ofta och berätta allt som händer här, och det gör jag ju så gärna. Det är ju som en slags terapi för mig att skriva. Jag skulle kunna skriva låååååånga låååååånga inlägg om mina innersta känslor.. Men då skulle det nog bli en oändligt jobbigt läsning, så jag håller mig till det som är här och nu. Det som är viktigt. Min lilla dotter och mina känslor i allt som är NU.. Allt annat är liksom lagt på hyllan tills vidare.

Ibland får jag panik inför alla praktiska saker. Hur är det hemma? Hur der det ut? Har en massa beställningar som jag gjort.. Paket som jag inte hämtat ut.. Min man som inte får sina matlådor som jag alltid brukar fixa.. Hur ska det bli med allt? Rullar världen på som vanligt där ute, även fast jag är här, på sjukhuset, i min lilla bubbla?

Men allt det där får faktiskt vänta.... Saker som var så otroligt viktiga för mig för bara några veckor sedan, känns totalt meningslösa och obetydliga just nu. Va mycket man bryr sig om och lägger energi på, som egentligen inte betyder ett skit! Man slösar sin energi på att störa sig på småsaker, engagera sig i skitsaker, snacka skit om folk, och bry sig om vad folk tycker och tror.. åååååh! Just nu bryr jag mig inte ett skit om sånt, och jag hoppas att jag kommer ihåg det här, när allt det här är över! Jag hoppas att jag kommer ur det här som en mer ödmjuk och förstående människa. En starkare människa som inte låter sig påverkas negativt av omgivningen, och som förstår och har överseende med andra människors brister! Sån ska jag vara!  Jag vill inte bli bitter!

 

Josefine

30 november 2011 00:01

Jag ville bara att du skulle veta vem en av alla dessa läsare är och säga att jag är verkligen rörd av din/er historia! Jag blir så glad varje gång jag läser om Denises framsteg, hejar verkligen på er. Lycka till i fortsättningen och kämpa på! Du är så stark! /Josefine Sjödin, Doris nya matte (Susannes förra hund).

Lisa

30 november 2011 00:18

Tack! Roligt att du hänger med på vår resa!

 

Emma

30 november 2011 00:56

SV; Tack för dem otrolig kloka orden, även fast det är svårt att ta till sig saker så var det de där något som satte sig rakt i hjärtat.. Jag känner mig som värsta nörden när jag sitter och är rädd för allt, när du kämpar igenom en vardag som är min mardröm! <3, du är stark.. Och jag beundrar ditt mod, otroligt! Lycka till med ditt lilla mi-rakel !

http://www.livetihelhet.blogg.se

 

Linnéa

30 november 2011 01:28

Hej! Hittade precis din blogg och blev smått chockad då jag upptäckte att din dotter ligger på barn 4 i umeå. Min syster låg där själv för 7 år sedan, dock var hon bara 4 veckor för tidig men med flertalet komplikationer. Idag mår hon bra och jag hoppas verkligen att din lilla flicka fortsätter att vara en fighter hon med.
Tappa aldrig hoppet och lycka till! /Linnéa

 

usa-mamman

30 november 2011 04:31

Jag ar sa otroligt rord och arad att fa folja er via din blogg. Jag kollar efter nyheter och blir sa glad nar jag laser att hon gor framsteg, lilla Denise.

http://usamamman.myshowroom.se

 

Marlene

30 november 2011 08:55

Tack för dom orden Lisa, för sån vill inte jag heller vara .....

 

Malin

30 november 2011 09:05

Jag läser din blogg var eviga dag, du/ni är i mina tankar dag som natt faktiskt, då jag själv är gravid och inte kan sova på nätterna så hamnar tankarna lätt på er som bor där upp på Barn 4 nu. Åh Lisa vad jag hoppas att allt bara blir bättre och bättre för er.
Undrar om du kommer ihåg mig, vi var på fest tillsammans när Linn flytttade från Sollefteå./ Stora Stora kramar från mig!!

http://malinsliv.bloggplatsen.se

 

Gill

30 november 2011 13:55

Hej Lisa! Tycker att du är otroligt stark som orkar skriva. Själv hade jag inte änns en ända tanke på det då.... Nu sitter jag som fast och läser om er lilla kämpe. Gripande, skrämmande, roligt med framsteg, allt på samma gång ibland.
Tänker på er och hoppas få följa alla henne framsteg! Kämpa på nu!
Många styrke kramar
Gill

http://anglatofflor.blogspot.com

 

Laila

30 november 2011 14:14

hej lisa..ja känner igen dej genom "flickor med adhd/add..o ja beundrar dej(o din man)för din styrka..de e ingen lätt resa ni gör..men ni tillsammans med lilla denise,ni fixar de..jätte många kramar till er<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...