Kvällsbesök på Barn 4.. Och ett nytt möte med Doktorn.. Den här gången försökte han förklara ett fel som Denise har på sitt lilla hjärta. Han lyckades faktiskt få oss att förstå, och även att det inte var oväntat och att det är väldigt vanligt. Men det kommer ändå bli riskfyllt att åtgärda. Antingen med mediciner som kan ge farliga biverkningar på hennes lilla kropp.. Eller så gör dom en liten operation, och det medför ju stooooora risker!  

Så nu får jag lägga mig med en ny oro.. Och en massa funderingar. Innan Denise blir två veckor så måste det här åtgärdas.. Så imorgon ska dom göra ultraljud på hennes hjärta.. Lilla lilla lilla gumman! 

Men "grannpojken" i kuvösen bredvid Denise.. Han hade samma fel, och det lyckades dom åtgärda. Han är dessutom född en vecka tidigare än henne och har varit svårt sjuk, men nu har han levt i över en månad och är stabil.. Lite hopp!!! 

Nä nu ska jag lägga mig och sova gott.. Det har varit en tung dag!! Natti Natti

Känner mig lite lättare i sinnet nu.. Vi är hemma hos syster och jag har skrattat för första gången på två veckor. Känns ganska skönt faktiskt.

Har tittt igenom en massa bilder som jag inte sett förut. På Denise, men även på mig då jag var som sjukast.. Känns konstigt att se.. Men så här såg det ut.

(klicka på bilderna så blir dom större)

Har även en bild på en "nysnittad" liten Denise.. Tagen bara några sekunder efter snittet.

Känns så konstigt alltihopa, och så dimmigt på nåt vis. Men jag minns att jag tyckte då, att jag var vid mina sinnens fulla bruk. Men nu  i eftrhand så kan jag säga att det var jag absolut inte! Och det var nog tur. Hade jag varit fullt medveten om allt som hände så hade dom nog fått pumpat mig full av lugnande medel för att hålla mig kvar i sängen!

Vill åter igen tacka för alla fina och värmande kommentarer!! Jag kanske inte svarar på alla, men då jag svarar så svarar jag direkt i kommentarsfältet, så svaret hamnar under din kommentar!

Tyngsta dagen på ett tag.. usch, jag skulle bara vilja spola förbi den här dagen...

Hade möte på eftermiddan med läkare och sköterska på Barn 4. Läkaren var väldigt saklig och pratade mycket i sjukhustermer. Han gav mig en massa kalla fakta, och berättade saker som jag kanske egentligen inte behöver höra just nu, och som jag absolut inte orkade höra! Jag bröt ihop.. Han fortsatte att prata, men vände sig till mamma istället. Så var den dagen förstörd. Han tog allt hopp ifrån mig och jag har gråtit oavbrutet sen mötet klockan tre idag.. Jag behöver inte höra allt som skulle kunna hända, vad som ska hända om några månader om vi är kvar, hur många procents chans hon har att överleva, alla infektioner och problem som kan uppstå. Varför ska jag veta allt det??  Det borde väl vilken normal människa som helst fatta att jag inte orkar i det här läget?

Men dom säger ju att det är dom bästa och skickligaste läkarna som är sämst på att ha en känsla för anhöriga, så det här måste vara en super läkare isåfall! Men han är inte svensk, så mycket kan bero på misstolkningar i språket.. Ord,  betoning och alla dom där småsakerna som man tolkar i ett samtal..

Hon har inte blivit sämre , hon är fortfarande stabil. Och hennes chanser ökar för varje dag. Att hon överlevt den här första kritiska veckan är väldigt positivt, men jag kan ändå inte känna en gnutta hopp idag.. 

Jag undrar hur jag ska orka med detta. Ska jag känna så här varje dag så går det inte, jag blir ju apatisk till slut. Jag har inga krafter ikroppen, ingen matlust, ingen ork till nånting.

Idag har jag inte orkat sitta hos Denise så mycket heller. Det kanske känns bättre ikväll.. Jag får ju gå dit vilken tid på dygnet jag än vill. 

Vi har flyttat nu, så nu bor vi på ett litet hotellrum några trappor ner. Inget lyx, inte ens en TV.. Men med internet klarar man sig långt. Ska snart hem till syster en sväng. Jag tror att jag behöver komma utanför sjukhusväggarna lite, så kanske jag orkar hålla om min dotter nån timme ikväll innan det är dax att sova.

God morgon! En ny dag börjar, jag har inte alls någon lust. Dax att kliva upp, ta alla mediciner, prover, en dusch, möte med doktorn och sen är det dax att packa ihop sig och flytta några trappor ner.