Tyngsta dagen på ett tag.. usch, jag skulle bara vilja spola förbi den här dagen...

Hade möte på eftermiddan med läkare och sköterska på Barn 4. Läkaren var väldigt saklig och pratade mycket i sjukhustermer. Han gav mig en massa kalla fakta, och berättade saker som jag kanske egentligen inte behöver höra just nu, och som jag absolut inte orkade höra! Jag bröt ihop.. Han fortsatte att prata, men vände sig till mamma istället. Så var den dagen förstörd. Han tog allt hopp ifrån mig och jag har gråtit oavbrutet sen mötet klockan tre idag.. Jag behöver inte höra allt som skulle kunna hända, vad som ska hända om några månader om vi är kvar, hur många procents chans hon har att överleva, alla infektioner och problem som kan uppstå. Varför ska jag veta allt det??  Det borde väl vilken normal människa som helst fatta att jag inte orkar i det här läget?

Men dom säger ju att det är dom bästa och skickligaste läkarna som är sämst på att ha en känsla för anhöriga, så det här måste vara en super läkare isåfall! Men han är inte svensk, så mycket kan bero på misstolkningar i språket.. Ord,  betoning och alla dom där småsakerna som man tolkar i ett samtal..

Hon har inte blivit sämre , hon är fortfarande stabil. Och hennes chanser ökar för varje dag. Att hon överlevt den här första kritiska veckan är väldigt positivt, men jag kan ändå inte känna en gnutta hopp idag.. 

Jag undrar hur jag ska orka med detta. Ska jag känna så här varje dag så går det inte, jag blir ju apatisk till slut. Jag har inga krafter ikroppen, ingen matlust, ingen ork till nånting.

Idag har jag inte orkat sitta hos Denise så mycket heller. Det kanske känns bättre ikväll.. Jag får ju gå dit vilken tid på dygnet jag än vill. 

Vi har flyttat nu, så nu bor vi på ett litet hotellrum några trappor ner. Inget lyx, inte ens en TV.. Men med internet klarar man sig långt. Ska snart hem till syster en sväng. Jag tror att jag behöver komma utanför sjukhusväggarna lite, så kanske jag orkar hålla om min dotter nån timme ikväll innan det är dax att sova.

 

Jörgen Lidén

22 november 2011 18:01

Snälla söta rara du, du måste äta för att orka!

 

Carina

22 november 2011 18:45

Känner så med dig! Orkade inte heller ta in någon som helst information när jag blev mamma på ett sätt jag absolut inte förväntat mig. Bara att försöka förstå att det som hänt hade hänt var svårt nog. De är väldigt duktiga på att ta hand om barnen på neonatalen men som du säger så undrar man om de har någon som helst förståelse för vilken enorm press det är för psyket för mamman att råka ut för nåt sånt här, ja även för pappan givetvis. Styrkekramar från Ystad

 

Anna

22 november 2011 18:57

Lilla du, jag känner så med dig vet inte vad jag ska säga men jag tänker på er jämt... <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...