Läget fortsätter att vara stabilt.. Man får torka kräk lite då och då, men hon håller sig stark och hon verkar ha en väldigt stark vilja. När hon väl har bestämt sig för att hon inte vill ligga så som hon ligger så ger hon inte upp förrän vi vänt henne, eller bytt blöja, eller vad det nu kan vara som är fel. Det är ju iaf ett bra tecken!

Jag pratade nyss med en kille som också bor här, och han frågade mig hur jag hanterar det här.. Man går ju omkring varje dag, beredd på att ens barn kan dö, när som helst..

Jag fick tänka efter, men jag kom fram till att den här bloggen har STOR betydelse för hur jag hanterar det här. Jag skriver ner allt jag känner och tänker.. Ja kanske inte allt, men jag skriver ju även i dokument som jag sparar på datorn, som ingen annan läser. Jag har ju lite svårt att prata och sätta ord på mina känslor, men när jag skriver så är det som att orden bara sprutar ur mig! Sen att jag får så mycket gensvar och fina kommentarer, och stöd från andra som varit i samma situation är också guld värt!!

Idag tänkte vi försöka ta oss utanför sjukhuset. Hämta Nellie och Tyra på skola/dagis och sen käka middag hos syster. Får väl se hur länge man kan slappna av innan jag känner att jag måste tillbaka hit igen..  Fast egentligen så måste jag ingenting. Denise är i goda händer, men samtidigt så vet jag ju att hon alltid börjar må så mycket bättre när jag sitter där och håller om henne, så jag vill vara där så mycket som möjligt!

 

tvillingmamma

25 november 2011 15:57

Har precis hittat till din blogg och har nog nästan sträckläst alla dina inlägg sedan din fina lilla dotter föddes. Mina pojkar föddes i vecka 25 för ett år sedan, och allt du skriver går rakt in i hjärtat på mig då man upplevt ngt liknande. Under vår tid på Neo så blev jag helt faschinerad av hur oerhört duktiga dessa läkare är, räddar liv på ett sätt man faktiskt inte trodde var möjligt. Jag kommer fortsätta läsa din blogg, gråta och se tillbaks på Neo-tiden, och hålla alla tummar och tår jag har att ert lilla mirakel ska klara detta <3

 

Anonym

25 november 2011 21:52

Jag ville bara lämna ett fotspår, jag tänker på er jätte mycket fast jag inte känner er! Jag fick missfall i vekcka 18 för 3 månader sedan och fick föda fram en liten pojke och när jag ser erat lilla Mirakel så tänker jag på hur eländigt livet är när det inte blir som det var meningen. Men du ska veta att det absolut inte är ditt fel att Denise kom alldeles förtidigt.. Skickar styrka till dig och mina varmaste kramar! Du är otroligt stark verkar det som, och jag tycker du ska göra det du mår bäst av när det är som jobbigast! Tittar till er på bloggen och håller precis som alla andra alla mina tummar och tår! KRAM från mig!

Lisa

25 november 2011 23:16

åå tack! Måste ha varit fruktansvärt att få missfall så sent i graviditeten. Jag kan föreställa mig känslan. :(

 

Ann H

25 november 2011 22:09

Hej.
Ja man frågar sig hur man orkar oxå när man mist någon nära, och på något konstigt vis gör man det,måste vara högre makter som hjälper en genom detta.jag tror på att vi alla har ett öde och om det är meningen att lilla Denise ska leva så gör hon det.Du är en fantastisk mamma som finns där för henne nu när hon behöver dig och din kärlek som mest.Tänk bara för dagen ta vara på vareviga minut,men se oxå till att ta hand om dig själv,för du måste ha krafter för att orka.Kram<3

Lisa

25 november 2011 23:14

Tack! Ja man klarar verkligen mer än man tror.. Just nu går jag på nån slags sparlåga. Det känns som om jag är i ett vaacum.. Vågar inte tänka framåt mer än några timmar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...