God Morgon! Vaknar, sätter på lite kaffe och loggar in här! Möts av ett tvåsiffrigt antal kommentarer på mitt senaste inlägg och jag känner mig genast inte längre konstig, eller ensam. Det här är uppenbarligen känslor som många mammor går igenom, även om barnet inte är fött för tidigt.. Tänk vad mycket stöd och insikt man kan få av en blogg.. Verkar ju helskumt, men så är det ju. Jag kan känna igen mig så mycket i era historier och berättelser, och känner att mina tankar&känslor inte alls är så ovanliga som jag går omkring och tror! Vad hade jag gjort utan bloggen? Jag känner ju ingen som varit med om det här som jag kan prata med och jämföra erfarenheter och så med. Och jag är en sån människa som blir som en mussla om jag ska försöka sätta mig ner och prata med en kurator eller nåt. Känner mig förhörd och anklagad av alla frågor!!  Men här finns det hur många som helst som läser, delar med sig och stöttar!! Hur härligt är inte det då?

Vaknade även inatt och sökte! Minns inte om jag letade efter Denise inatt också, men jag satt upp i sängen och lyfte på en massa saker som låg på sängen och kände mig allmänt förvirrad och frustrerad.. hmm.. Drömtydning?

Nu ska jag käka frulle och hälla i mig kaffet.. Sen ska jag väl upp och göra en överföring i stomin på lillan. Det ska ju göras morgon och kväll.. Men jag vet inte.. Funderar på att låta personalen göra det på morgonen, så kan jag göra det på kvällen.  Jag har ju så lätt att stressa upp mig på morgonen och behöver flera timmar på mig innan jag känner mig okej i knopp och kropp. Men vi får se, det är ju egentligen inte så mycket att stressa upp sig för.

Bild lånad från www.weheartit.com  

Jag vet en massa saker.. Jag vet, i huvudet, men det är inte samma sak som att känna det.. 

Jag kan liksom inte riktigt komma ifrån dom här jobbiga känslorna av att man är misslyckad på nåt vis.. Jag VET att det inte är så, och jag tycker absolut inte så om någon annan prematur mamma.. Men nånstans där inne så känner jag ett stort misslyckande. Känner mig sämre än andra kvinnor.  Jag skäms lite  för att jag inte ens kunde bära ett barn, föda ett barn normalt.. Det ska man ju kunna som kvinna. Miljoner kvinnor har gjort det. Varför kunde inte jag det?

Jag vet med hjärnan och mitt sunda förnuft att det inte är så!! Det här kan hända vem som helst.. Men jag antar att det här är en fas man måste gå igenom. Eller vad säger ni andra prematurmammor? Har ni haft liknande känslor?

Tog dom här bilderna igår! Hon såg ju bara så rolig ut! Hon försöker verkligen fokusera blicken, men ögonen går i kors hela tiden, min lilla Muppis!

Jag har varit uppe och pysslat lite med Denise nu ett tag.. Vi har gjort den första överföringen i stomin. Så nu väntar vi bara på att det ska komma bajs i blöjan nån dag framöver! Jag valde att se och lära idag men jag ska npg prova själv imorgon. Jag måste ju lära mig. Man för in en sond några centimeter in i tarmen och så sprutar man sakta in 2ml av det man dragit upp ur påsen.. Lite pillrigt, men ja fixar det säkert.

Sen har vi tvättat och bytt CPAP i vanlig ordning, och även vägt henne.. Nu för tiden ska hon vägas varje dag så jag kanske inte kommer att komma ihåg vikten exakt varje gång (som nu till exempel ) Men hon hade inte gått ner i vikt iaf, så mycket minns jag! Hon var så duktig idag Denise. Hon höll sig lugn och skrek bara litegrann när vi höll på och grejja med henne. Inte alls samma arga, ilskna lilla bebis som ni såg på videoklippet häromdagen! Nä,nä, nu är hon en mätt och nöjd och glad bebis (för det mesta iaf)

Tyvärr hann inte nya bodyn torka, och den fina lilla bodyn som söta Amalia skickade, ja den är såklart också blöt, så det fick bli en "gammal" tröja idag!

Ikväll har hon legat och dragit på smilbanden! Man blir alldeles varm i hela kroppen! Ett litet leende! (som säkert bara beror på magknip eller illamående, men ändå ett leende)

Ja nu har Zabine varit i farten igen så nu är bloggen ny pimpad! Superfint blev det! Tack bruttan!

Jag blev så glad när jag kom hit! Denise låg där och bara mådde så bra! Nu får hon 6 ml mat i timmen och det går hur bra som helst, så doktorn var nästan lite sugen på att höja ännu mer!

Idag ska vi börja med "överföringar".. Alltså man tar ett par ml av det som kommit ut i stomipåsen och sprutar in det med en liten slang i den andra delen av tarmen och sen får det komma ut den naturliga vägen. 2 ggr om dagen ska det göras och första gången blir ikväll.

Känns skönt att ha varit hemma utan att nåt dåligt hänt! Har haft en helt okej dag. Städat, plockat och grejjat. Shoppat lite och bara tagit det lugnt. Fast det kändes lite jobbigt vissa stunder när jag var på stan.. Fick liksom lite ångestkänslor så fort jag tittade på barnkläder eller skulle in i nån barnbutik.. Men det är väl kanske inte så konstigt. Jag vänjer mig väl..

Nu: En kycklingsallad och lite Beverly Hills (tror förresten ALLA har anorexia i nya bevvan)

Lite prematur shopping på babyproffsen :) Blev även lite vuxenshopping och jag inser att jag inte alls hängt med i modet på ett bra tag!

God Morgon! Eller, jag ha varit vaken i tre timmar redan. Vaknade inatt och började leta efter Denise i sängen. Jag puttade på Fredrik och lyfte på hans täcke och kände överallt i sängen om hon låg nånstans, haha. Nu har jag städat lite här hemma och väntar på att DHL ska komma med paketet så jag kan gå ner på stan sen och uträtta lite ärenden innan jag åker upp till Umeå igen. 

Kunde i såklart inte låta bli att ringa och höra hur skruttens kväll har varit.. Den hade varit bra! Det gick så bra med matökningen imorse så doktorn tyckte hon kunde öka upp till 4 ml / timmen redan i eftermiddags. Så nu är hon uppe i den mängden hon hade innan hon blev sjuk!!! Jag kommer sova gott i min älskade säng inatt. Och imorgon bitti ska jag ta emot en leverans från IKEA som stått och väntat i ett magasin ända sen i November. Så schysst av DHL att dom kunde stoppa undan grejjerna tills jag hade möjlighet att ta emot dom! Sen har jag planerat att gå en liten sväng på stan.. Lär väl bli Barnens Hus och babyproffsen och sen åker jag nog upp igen.. Men jag ska försöka att inte stressa , utan njuta av att vara vanlig för en stund!

Hörni, jag tog en tripp hem! Blev faktiskt uppmuntrad till det av Denises sköterska.. Så jag tänkte, varför inte?? Så nu är jag hemma och hoppas på att allt håller sig lugnt och fint i Umeå utan mig :)