Kommer upp till lilla plutten och sköterskorna pysslar för fullt med henne. Denise verkar inte alls bekymrad eller störd på nåt vis, utan ligger på rygg med klarvakna ögon och suger intensivt på sin lilla napp. Vi får veta att hennes CRP sjunkit till 128, och hon verkar må mycket bättre! Vilken lättnad! Kan såklart inte känna att det är över, men jag blir så glad att se att hon rör sig, suger på nappen och har ögonen öppna! Det kanske går åt rätt håll nu!

En sak som aldrig hänt någon av dom andra gångerna hon legat i resp är att det kommer snor ur den "fria" näsborren. Det läcker ut snor under tub tejpen och hon blir alldeles kladdig. Kan dom är små bli förkylda? Hon kanske har åkt på en förkylning isåfall? Och då börjar man ju genast slå på sig själv lite mer.. Är jag inte lite snorig jag också? Ja, det är nog jag som orsakat det här ändå.. Det är klart att det är så..

Nä, skärpning!! INGEN mår bra av att jag känner så. INGET blir bättre av sånna tankar. Nu ska vi fokusera på att lillan ska bli frisk, komma ur respiratorn, börja äta igen, och fortsätta växa!

Grattis Denise som blir 34 veckor idag!

Crp: 157.... Det har stigit från 154 på tolv timmar, så det räknas inte som en stegring, för då borde det har stegrat bra mycket mer.. Kan det vara så att det är på väg att vända? Natt ssk sa iaf att det brukar vara ett tecken på att någon av medicinerna hon får biter på bakterien hon drabbats av. Hoppas, hoppas, hoppas att det sjunkit imorgon, jag är såååå rädd att hon inte ska orka mer! Hon är så trött, det bubblar ur munnen på henne och hon är alldeles röd på ögonlocken. Hon ser verkligen riktigt sjuk ut. Fast nu när hon fått blod så är hon iaf inte lika blek längre.. Hoppas på att få sova inatt...Och vakna upp till en ny dag som bringar goda nyheter!

Det är tungt.. Har tyvärr inga glada nyheter att komma med, men det har heller inte blivit sämre. Men hon är inte pigg min lilla kämpe. Vi är så oroliga!

Jag vill tacka för alla värmande kramar och tankar från er läsare!!!

Här känns det som väntans tider.. En väntan på att antibiotikan ska bita ordentligt, en väntan på extubering.. En väntan på bättre tider helt enkelt!

Jag har nyss gjort en intervju med Expressen. Dom fick upp ögonen för oss och ville gärna skriva en liten artikel. Så det lär nog dyka upp något där imorgon skulle jag tro.

Så här vill vi se dig snart igen!! Om du bara visste hur älskad du är och hur många som hoppas på dig!!!  

My Shining Star 

Fjärde gången..och lika jobbigt den här gången.  Denise vill inte ligga i respirator mer nu. Hon kämpar emot och försöker liksom dra sig bort från tuben, och det enda man kan göra är att hålla om henne och försöka få henne lite lugnare. Hon är ju fortfarande så pass dålig så man vet inte om hon skulle klara att andas själv, så doktorn ville avvakta med att plocka bort respiratorn.. Lilla gumman! Det är så jobbigt att se henne när hon vrider sig och är så orolig så att pulsen stiger upp till över 200. Man undrar om hon har ont. Men hon känner defenitivt ett stort obehag. Hon är ju så vaken!! Tänk själv att ligga vaken med en tub instoppad genom näsan?!

Jag känner mig rätt avtrubbad idag. Ingenting går in i skallen på mig, jag glömmer saker, slarvar bort saker och är allmänt vimsig. Vet inte vad jag ska tro, vet inte vad jag ska tycka, vet inte vad jag ska känna och jag vet inte hur nånting kommer att gå. Känner mest bara för att lägga mig ner och sova, men det har jag inte hjärta till.. Måste upp och hålla min dotter sällskap..

Jag gillade artikeln i tidningen och är nöjd med uppslaget.  Här känns det lite hopplöst idag. Jag vill inte riktigt tänka på allt som kan hända och allt som händer. Just nu har vi besök av syster med familj, så vi tar en fika och slappnar av en stund. Sen måste jag upp till lillan och se hur det står till. Hon börjar bli less på respiratorn, det är väl ett gott tecken iaf..

Nu är det dax för mera stick. Förutom alla blodgaser som tagits idag så har hon även fått en ny PCVK som krävde några stick och ungefär en timme av dagen innan det var klart.. Och nu ska doktorn alltså göra en lumbal punktion för att utesluta en hjärnhinneinflammation. Stackars liten!!!! Hon har det så jobbigt nu!

Jag är helt färdig jag också. Det känns som om jag sprungit ett marathon idag. Det blev bara för mycket och jag fick nästan panik där inne på salen. Det kändes som om jag skulle börja skrika nästan. Ni vet, när man gråter sådär intensivt så att man gråter högt, som på film, så jag tog med mig Fredrik ut och satt där utanför och bröt ihop en stund..

Jag är så jävla rädd att det här är nåt som inte går att fixa.. Att det kommer från tarmen och att det inte går att göra något åt.. För dom har ju redan opererat så vad mer kan man göra? Som om det inte vore nog med allt det här, så lyckades jag såklart bita sönder en tand.. En stor bit lossnade och nu har jag världens tandvärk! Hej och hå! När kommer nästa bakslag? Vad mer skit kan hända idag?

Världens längsta dag, världens tyngsta dag! Många, många, många tårar, ångest och en stor hopplöshet! Så kan jag sammanfatta dagen.. Ge oss tillbaka vår pigga, vakna Denise med stora ögon och upptryckt näsa!!

Som ni ser längst upp så har jag ändrat bloggadressen till prematurmamma.bloggplatsen.se, men det går fortfarande att komma in via den gamla adressen.. Kände bara att jag ville byta, så att inte mitt namn är bloggadressen.