Lillan har haft en jobbig natt! Hon är så vaken. Det ska hon inte vara! Det blir liksom att hon kämpar emot respiratorn, sjunker i syresättning och mår allmänt dåligt! Hon har ju ont!!! Så nu har dom ökat morfinet lite och så får hon catapresan hela tiden, men hon är ändå vaken! Hon får även en blodtransfusion för hon var blek och hade lågt Hb. Känner bara att, visst.. det är bra att hon är stark.. Men det bästa för henne just nu är att sova, vila, återhämta sig och ha lugn och ro, så jag önskar att hon bara kunde ligga och blunda och sova!! 

Inatt när hon fick sin inhalation så sjönk hon så mycket i syresättningen så dom fick lov att handventilera henne! TUR att jag inte var där då, jag hade ju svimmat!

Nu tar jag med mig en kaffe och en meal-bar och sätter mig där uppe hos henne!! Hon är ensam på salen nu för att det ska vara så lugnt som möjligt! Men vissa glömmer bort sig och pratar alldeles för högt och Denise blir oroligare än hon skulle behöva vara..

God Morgon! Har sovit som en liten bebis inatt. Vas sååååå trött igårkväll efter den där fruktansvärt hemska dagen! Jag skulle nästan kunna säga att det är den värsta dagen hittills.. Om jag inte räknar med första dagarna då även jag var super sjuk!

Det är många som frågar om Denise kommer att ha påse på magen hela livet. Svaret på den frågan är NEJ! Tack och lov! När hon väger ca 3kg så kan dom ta bort den och koppla ihop tarmen igen.. Så tyvärr så kommer hon att behöva gå igenom en operation till. Men då kommer hon vara mycket större och starkare och förhoppningsvis kanske man inte behöver vara riktigt lika orolig den gången. Fast det kommer säkert kännas jobbigt då också!

Nu ska jag snart upp på BB/Hemvård och kolla blodtrycket och ta ett blodprov, sen hade jag tänk att jag skulle boka in mig på en Body Pump pass i eftermiddag! Hoo Hooo, jag kommer inte att kunna gå på en vecka! Jag minns ju hur det var sist jag körde ett pass efter att ha varit borta från träningen en längre tid! Men som jag brukar säga: Träningsvärk är BRA värk, så det är bara att köra på!

Önskar att jag hade haft tid och möjlighet att svara på ALLA kommentarer! Men jag försöker göra som jag gör nu: Svara på frågor i ett inlägg, annars blir allt så struligt och det tar hundra år för mig! Men jag börjar känna igen namnen på er som är "trogna" läsare!!Puss på er!

Min lilla plutta! Hon ligger så stilla i sin kuvös.. Slangar, sladdar, påsar och plåster överallt! Men hon ligger och småkikar, rör lite smått på fingrarna så att man ska veta att hon lever..  Tänker på hur ont jag hade efter snittet, och det värker i hjärtat att hon ska behöva ha så ont! Tur att hon ligger ner hela tiden och att hon får morfin mot smärtan!

Här kommer några bilder.. Inget för känsliga!

Två tarmstumpar som sticker upp ur hålet.. Stomi påsen kan hon nog växa i, den är "bara lite" för stor!

En slagen hjälte!    

Längtar efter att få se "rätta Denise" snart igen.. Men som sagt, så lär det nog dröja ett tag. Hon måste återhämta sig både från den här infektionen och bukoperationen! Stackars liten!

Sen kan man ju bara hoppas och be att det får vara slut med infektioner och komplikationer nu!!! Men jag är inte säker på nånting, man kan inte förvänta sig nånting, bara ta en dag i taget! SUCK!

Men jag är glad, lycklig och tacksam för att det gick så bra idag! Det var nog alla era böner och hårt hållna tummar och tår som gjorde susen!! Tack för alla fina kommentarer!!!

Operationen är klar!!! Operationen blev LYCKAD! Dom hittade felet! Dom fick ta bort 17 cm av tarmen som var väldigt väldigt "sjuk", och hade dom väntat längre så hade den förmodligen spruckit inatt sa kirurgen, och då hade allt blivit mycket allvarligare.. Så det var precis i rätt tid som dom opererade, och vi hade en extrem tur att Kai (kirurgen från uppsala) var här just nu, annars hade Denise fått åka till Uppsala!

Känner mig sååå lättad så tårarna bara sprutar! Kändes självklart hemskt att se henne helt utslagen med ett stort sår på magen, men hon LEVER, och hela teamet såg så glada ut och alla var så nöjda med operationen så jag kan inte annat än att känna lycka i allt elände!!

Nu har hon en liten påse på magen istället för att bajsa vanligt. Hon kommer att få fasta i några dagar innan magen klarar av mat igen, och nu hoppas vi att hon blir fri sin infektion, piggar på sig och får komma ur respiratorn igen... Men det är en bit kvar dit. Just nu är det enda jag bryr mig om att hon faktiskt klarade operationen, och att hon nu slipper ha ont!!!

Ska snart upp igen.. dom skulle pyssla lite till där uppe.. ställa i ordning allt och sätta en kiss-kateter på henne, sen får jag hålla om henne igen! Tar med mig kameran så ni får se lite bilder!

Nu är alla förberedelser klara.. OP personalen är på plats, salen är tömd och helt om möblerad för att allt ska gå så smidigt som möjligt.. 

Denise vill inte slappna av.. Hon har fått fentanyl x2, och catapresan, men ändå ligger hon och gör motstånd, sprätter och suger på nappen. Hon är stark, trots att hon är väldigt sjuk!

Jag orkade inte stanna kvar längre, så nu sitter jag här och bara väntar.. Dom ringer när det är klart, eller om det uppstår nån komplikation..

Planen var ju att vi skulle åka iväg och vaccinera oss.. typ nu! Men vi får se hur det blir med det. Det tar bara fem minuter att åka dit, men det känns ändå jobbigt att lämna sjukhuset när jag vet att min dotter ligger med uppsprättad mage! Usch, va hemskt det lät, men det är ju så det är!

Undrar hur lång tid det kommer att ta? Undrar om allt går bra? Hittar dom felet? Överlever hon??.. 

Frågorna är många just  nu..

Nu är det full rulle uppe på salen! Denises mage har blivit större inatt och stehård, och det man får upp från magsäcken via sonden är samma färg som hennes bajs.. Så nu förbereder dom för OP.. Hon har fri vätska i buken..  Det kan betyda att tarmen har spruckit nånstans, och det är förmodligen det här som gör att Denise just nu är så sjuk!

Nu kommer hon att få stomi-påse istället för att bajsa normalt..

Mina tankar snurrar ju runt om hon är stark nog att fixa det här när hon är så här dålig... Men man törs inte vänta, för imorgon kan hon vara ännu sämre!

Nu töms salen på barn så att det bara är Denise där inne.. Operations-teamet kommer upp, och dom opererar henne där inne, på hennes plats!

LILLA PLUTTEN, DET HÄR FIXAR DU!!!  Det gör så ont i hjärtat att se henne så dålig, och det gör ont att ens tänka tanken att dom ska skära upp hennes mage! Men samtidigt så vet jag att det är oundvikligt och om hon fixar det här så kommer hon att må så mycket bättre, och slippa allt detta krångel med magen som hon har haft hela tiden!!!

Hoppas och ber att hon inte har nån allvarlig tarmsjukdom.. Jag har ju läst så mycket, och vet flera barn som gått bort pga tarmsjukdom.. Så mina tankar fastnar där nånstans, och jag vågar inte ha särskilt nycket hopp just nu...

God Morgon.. Vaknar av att jag fryyyyser som en tok! Ibland är det så jäkla kallt här så man tror man bor i en igloo!! brr! Som vanligt har jag sovit dåligt och drömt konstiga och hemska drömmar!

Jag blev lite tagen igår.. Fick ett bloggtips och när jag kikade in där så visade sig att det är just den tjejen jag såg på tv bara några dagar innan jag själv åkte in.. Jag tror jag har skrivit om det förut.

Jag låg på soffan och hade den här fruktansvärda värken i händerna, hade svällt upp som en ballong och kände att nåt var fel.. Jag var då i vecka 22+4 tror jag.. Jag tittar på "Sjukhuset", och en tjej kommer in och får göra ett akut kejsarsnitt 17 veckor för tidigt.. Jag grät och minns att jag räknade veckor och dagar och jämförde med hur långt på väg jag va! En av barnmorskorna säger: "Han är född i v 23+5 och det är där nånstans gränsen går"... Dom orden glömmer jag aldrig. Dom orden spelades upp i mitt huvud under ambulansfärden mot sjukhuset i v22+6... Ambulansfärden mot umeå i v23+0.. Jag tänkte hela tiden att jag MÅSTE härda ut till vecka 23+5, annars dör min lilla tjej! Så blev det inte.. 23+1 blev slutpunkten och här är vi nu..

Skänker många tankar till Angelika och till perfekta, söta lilla ängeln  Melwin, som nu tittar ner på oss från himlen!    

Jag har drömt om er inatt! Jag blir så fruktansvärt berörd, men det är väl kanske inte så konstigt.. Jag vill bara att allt ska bli bra nån gång. Jag vill komma ur den här Neo-bubblan och börja leva ett normalt liv tillsammans med Fredrik och våran älskade lilla Denise.. Men vi har en lång väg dit, och hon måste ta sig förbi många hinder! 

Känns lite bättre nu.. Efter att ha spenderat lite quality time hos min dotter och gjort en stor pöl med tårar på golvet så känner jag mig lite lättare i sinnet!

Vi vände henne, och hon protesterade! Hon hade ögonen öppna i några minuter och flaxade lite med armar och ben! Kan det vara så att hon sakta men säkert börjar återhämta sig?? Infektions-värdena har ju stannat av, så hon har rätt antibiotika! Känner jag min dotter rätt så ligger hon i respirator MAX ett dygn till, sen står hon inte ut längre!!

Imorgon ska jag vaccinera mig! Skulle inte alls vara bra om jag fick influensan! Tänk om jag skulle bli super sjuk och inte kunna vara hos Denise på en vecka, eller mer! Hemska tanke! Men jag brukar bli lite tagen av vaccin också, så jag kan nog räkna med lite värk och feber imorgonkväll.. Men då vet jag ju iaf vad det beror på!

Tänk så liten hon var här!!! Mammas lill-plutt!

Har ett till bloggtips till er.. Det är en 25-årig trebarnsmamma som fått diagnosen Dödlig Fetma.. Jag följer hennes kamp mot ett sundare och friskare liv! Kika in HÄR