Nu håller vi alla tummar och tår för att Denise klarar att andas själv igen! Det blir extubering ändå. Om en stund.. 

Har inte bestämt mig för om jag vill var med eller inte.. Känns som att man har varit med om nog med dramatik på några dagar.. För lite jobbigt är det ju att se, även om det är för en god sak...  Vi får se..

Ganska okej är det idag.. Men bara ganska.. Antibiotikan är utsatt och infektionen verkar vara över! Ingenting konstigt med hjärnaktiviteten har registrerats, men vi väntar på svar från labbet som ska titta lite närmare på kurvan. Det blir nog ingen extubering idag. Doktorn tyckte att eftersom hon fortfarande behöver så pass mycket syrgas så kanske man borde vänta tills imorgon.. Men jag känner, och tror att hon behöver mycket syrgas för att hon är orolig, spänner sig, har ont i magen, och bara är allmänt irriterad på tuben! Och då blir allting fel! Men jag är ju ingen expert. Jag får lita på deras omdöme!

Har precis varit och handlat så nu har man promenerat ytterligare 2.7 km idag! Tänkte slinga håret ikväll. Är så less på mitt hår, men jag vill inte klippa mig eftersom jag håller på att spara, så då kan man ju exerimentera med lite färger istället! Blir det misslyckat så får jag ju en anledning att gå till frissan :)

Jag känner mig trött, less och nervös i hela kroppen. Allt på samma gång! Men det är väl inte så konstigt kanske..

Snabb update här! Kom upp imorse och Denise var väldigt orolig.. Orolig för att hon vill ur respiratorn! Satt och höll om henne nån timme tills hon blev lite lugnare.. Fick höra att doktorn hade pratat om att kanske extubera idag! Men ingenting var bestämt.. Hjärnaktiviteten såg fortfarande normal ut!! :)

Sen stack jag och Fredrik iväg och tränade! Första gym-passet på vääääldigt länge! Kommer ha ont överallt imorgon. En braklunch och en dusch nu, sen ska vi upp och se om det hänt nåt nytt!

See you later!

( bilden har inget med inlägget att göra, behövde bara ett motiv haha) Natten har varit bra! Vi har sovit gott.. Jag har dock drömt konstiga drömmar som vanligt. Känner mig nervös för att gå upp till Denise idag.. Men förhoppningsvis är läget offörändrat eller bättre!! Idag ska jag köpa gym kort! Nu är det dax! Jag behöver avreagera mig!! 

En liten uppdate innan man ska försöka sova! Det har varit en riktigt överjävligt jobbig dag idag! Fy fasen va många tankar som vandrat igenom min lilla sprängfyllda hjärna!

Nu har jag min man här och känner mig mycket lugnare.. Dessutom så har dom hittills inte sett nåt konstigt på hjärnaktiviteten.. Just nu lutar det åt att hon krampade av medicinen hon fick. Men är det nånting jag har lärt mig så är det att man inte ska va säker på nånting. Så jag tror ingenting, och hoppas ingenting!

Var nyss upp en sista gång för idag och hon var väldigt väldigt missnöjd och orolig. Hon vill inte alls ligga i respirator, dessutom så hade hon ont i magen. Vi hjälpte henne lite så hon fick bajsa, vände henne och bäddade om henne.. Men det tog bara en liten stund så började hon kasta sitt lilla huvud fram och tillbaka igen.. Sköterskorna kommer få en hård natt!!

Tycker att det är väldigt bra att jag är lite "trög". När jag upplever nånting eller får höra nånting så tar det en ganska lång stund innan det har sjunkit ner från hjärnan och ner till hjärtat och känslorna. Det är det som får mig att behålla lugnet i dom mest traumatiska och jobbiga situationerna.. Men efter en stund, när allt är över, när jag har tid att reflektera, då kommer ALLT, och då kan jag bryta ihop totalt!

Men nu ska jag sova, sova, sova! Och imorgon ska vi försöka ta oss ut en sväng. Iväg härifrån! Är det inte snöstorm så promenerar vi till Strömpilen och fikar, shoppar lite och bara umgås!

Det här är verkligen tortyr! Helt sjukt att allt det här händer, jag fattar det inte!! Så vad ska man göra nu då?? Bara vänta, vänta och vänta! Och vad innebär allt? Det är sånt som snurrar i huvet! Om det är ett speciellt fel, hur kommer det att påverka framtiden? Och är det ett annat fel, hur påverkar det oss? Man vet ju INGENTING.. Och ingen kan ju säga nånting heller, eftersom ingen vet!

Man vet absolut ingenting! Lever hon imorgon? Står jag  på benen imorgon? Hur ser livet ut om några månader? Kommer jag att sitta hemma med ett handikappat barn? Kommer jag att sörja min dotter som dog? Kommer vi att vara en lycklig familj? Ingen vet.. Ingen vet nånting! Ta aldrig nånting för givet! Livet och hälsan är ingen självklarhet!

Usch och fy, det här var det värsta jag varit med om! Jag sitter där uppe med händerna i kuvösen för Denise är lite orolig. Doktorn kommer in och ordinerar nånting lugnande. Nåt som hon vad jag vet aldrig fått förut.

Bara ett par minuter efter hon fått det så börjar det rycka lite smått i armarna.. Till slut börjar hela hon sprätta och rycka och krampa! Till en början gick det att avleda henne lite genom att gnugga på handen och då slutade hon.. Men sen fortsatte hon bara att rycka..

En annan doktor kommer in och gör ultraljud på huvet, men ser ingenting.. Nu är det full rulle där uppe och dom håller på att koppla in nån slags övervakning på hjärnaktiviteten.. Sätter nålar i huvet som ska mäta hjärnaktiviteten under 24 timmar.

Jag höll mig lugn under hela tiden jag var där, men jag bestämde mig för att gå ner och då brast det! Jag är så rädd att hon ska bli skadad, utvecklingsstörd, eller att hjärnan bara slutar fungera!

Jag vet att det är vanligt med hjärnblödningar och att i de flesta fallen så kan man likna dem vid "skrubbsår" på såna här småttingar. Det brukar läka och inte ge några men..  Ofta..  Men inte alltid!  Ja nu blir det ett jobbigt dygn känns det som.. Jag hoppas och ber till gud att det var den där medicinen som gjorde att hon krampade, och att det INTE är en blödning!!!

Tyckte att mamma var en pain in the ass som lyfte på ögonlappen och tog fram den stora svarta kameran!