Det här är verkligen tortyr! Helt sjukt att allt det här händer, jag fattar det inte!! Så vad ska man göra nu då?? Bara vänta, vänta och vänta! Och vad innebär allt? Det är sånt som snurrar i huvet! Om det är ett speciellt fel, hur kommer det att påverka framtiden? Och är det ett annat fel, hur påverkar det oss? Man vet ju INGENTING.. Och ingen kan ju säga nånting heller, eftersom ingen vet!
Man vet absolut ingenting! Lever hon imorgon? Står jag på benen imorgon? Hur ser livet ut om några månader? Kommer jag att sitta hemma med ett handikappat barn? Kommer jag att sörja min dotter som dog? Kommer vi att vara en lycklig familj? Ingen vet.. Ingen vet nånting! Ta aldrig nånting för givet! Livet och hälsan är ingen självklarhet!
rebecka
4 januari 2012 18:44
Jag hoppas och tror att allt kommer bli bra för er!!
Ni är starka lika så eran lilla prinsessa.
Tappa aldrig hoppet, ni har massa stöd via bloggen, era föräldrar och syskon!
Ni är så starka och ge aldrig upp den styrkan.
Jag håller alla tummar och tår och jag tror på er.
Massa styrkekramar till er
http://becciiish.bloggplatsen.se
Tanna
4 januari 2012 18:55
Jag önskar så hårt jag kan att allt är bra med er. Och att det bara var medicinen som gjorde kramperna. Våran skrutt krampade också en gång, men han är helt frisk idag ! Så håll hoppet uppe !
http://tannaodevil.blogg.se
nienna
4 januari 2012 19:38
Jag håller mina jättehårt att testerna inte visar något allvarligt och att hon får må bra och inte behöver krampa. Kram
http://www.niennas.se
Tess
4 januari 2012 20:14
Håller mina tummar stenhårt... Hoppas på att det är en tillfällig dipp o att hon väääldigt snart gör nya framsteg! Jag tror på Denise, hon är en kämpe <3
Gill
4 januari 2012 20:29
Mina tankar finns hos er <3 Hoppas ni får veta något så snart det bara går... Många styrke kramar
Michelle
4 januari 2012 20:33
Jag snyftar och känner din förtvivlan. ALL STYRKA till Denise nu. Man önskar detta var en film på tv där man kunde få hoppa fram några månader och se ett friskt litet rosigt knytte i sin mammas armar...Men ni får kämpa och ta små små steg frammåt eller bakåt hela tiden. =( Stackars er..Men detta SKA bli en film med lyckligt slut..en lycklig framtid.."Så levde de lyckliga i alla sina dagar" Kramar kramar
JOhanna
4 januari 2012 20:49
Herre gud... vad händer :-((( Usch vilken mardröm, rädsla, oro
Kan bara föreställa mig din förtvivlan och rädsla <3
Många tankar och kärlek till dig och din familj
http://grynisen.bloggplatsen.se
Helena
4 januari 2012 20:54
Men lilla lilla vän! Förstår din oro, ovissheten är nästan det värsta av allt! Håller alla tummar jag har att det var en reaktion på medicinen och att hon mår bättre nu! Borde det inte synas på hjärnan om det var en blödning? Skickar massor med Styrkekramar och håller alla tummar jag har!!!!
madeleine kristiansson
4 januari 2012 21:36
Skänker många varma styrkekramar till er och lille denise. Vet hur ni har det min son föddes också i 23+1 och vägen har varit lång och upp och ner han hade även kramper men idag är han en pigg fyraåring..=)
http://bekkas.bloggplatsen.se/
4 januari 2012 22:14
Usch hoppas verkligen att de vänder för eran del och speciellt för Denise. Håller verkligen tummarna för er nu! många kramar!