Ja då satt man på tåget igen då. Är totalt slut! Vardags motion är nåt jag inte upplevt på flera månader. Fasen va jag traskar mycket i vanliga fall. Känns lite konstigt att vara på hemmaplan, och veta att vi snart kommer att vara här jämt! Jag känner att jag fortfarande är i nån sorts bubbla. När jag möter folk så undrar jag om dom ser. Syns det att jag är mitt uppe i mitt livs värsta mardröm? Kan dom se ångesten man bär på och att jag går med gråten i halsen? Jag har varit nära att börja gråta flera gånger idag. Tankar och känslor bara sköljer över mig och allt känns så overkligt. Det känns mer och mer fel att åka nånstans utan Denise ju större hon blir.. Det är ju liksom inte så det ska vara. Man ska vara med sin nyfödda bebis jämt, men allt är ju så invecklat i vårt fall. Önskar att allt bara kunde vara över nån gång!! Jag kommer inte att kunna känna att det är över förrän vi bor hemma alla tre tillsammans i vår lägenhet!

Nu har jag varit och besökt vårt blivande tillfälliga hem. Barnavd. I Övik. Känner mig redan varmt välkommen. Det var väldigt annorlunda jämfört med Barn 4 men det kändes bra och jag tror att vi kommer bli väl omhändertagna!

God Moooorning! Här var man uppe med tuppen! Har redan hunnit ta prover och även suttit med lillan i en timme.

Nu är det bestämt att hon ska få prova att äta var tredje timme istället för varannan timme.. Så då blir det lite större mängd varje gång, men glesare mellan måltiderna. Dessutom så ska hon få träna på att vara utan CPAP tre gånger om dagen istället för två! Jag tror hon klarar det galant!

Nu ska jag packa och fika lite. Ska med tåget till Ö-vik klockan elva. Tänkte lämna av så mycket grejjer som möjligt hemma, och sen ska jag på möte med en av våra blivande sköterskor på barnavdelningen på Ö-viks sjukhus!

Dax att sätta fart! Ha en bra dag!