Även om Denise är typ världens gladaste bebis så kan hon bli JÄVLIGT sur när hon inte får ha mammas telefon!

Tilläggas bör.. att nu är allt frid och fröjd igen och hon sitter på golvet och skriker Ding, ding bom bom.. haha

Nu har vi varit på Habben på ett hårt pass! Nisen fick träna och jobba mycket idag.. Fast hon märker nog inte skillnad på lek och träning. På Habben ska det vara kul, och det tycker Denise att det är!

Dom tyckte att hon har kommit en bra bit på vägen, och hon utvecklas bra!  Dom misstänker (precis som alla vi andra) att hon kommer hoppa över krypningen och gå direkt på att börja promenera... Skakningarna / darrningarna i händerna har blivit lite värre. Det har jag lagt märke till själv också.. Vi pratade inte så mycket om det eftersom det fortfarande inte gjorts någon MR och så.. Vi får se vad neurologen säger senare. Har fått 5 nya tider, så nu kör vi hårt fram tills det är dax att börja på förskolan till hösten!

Så här trött blev jag!!! Och jag sover och sover och sover..  (måste nog väcka henne snart)

Jahapp.. Då satt man här redo för dagen då! Gröt-matning, Morgoncardio, bebisbus, frukost, dusch, kaffe, smink, kläder.. Ja, allt är klart. Har till och med en tvättmaskin som snurrar och jag har rensat Nisens garderob. Hon ligger och sover och jag skulle verkligen behöva komma iväg till provtagningen.. SUCK!! Sånt här är såååå jobbigt!! Vi ska ju på Habben klockan ett. Hade varit perfekt om jag kunnat matcha in provtagningen till före eller efter det.. Men då har dom ju lunch fram till: just det ETT.. och har bara öppet i en timme, så det hinner jag inte. Känns jävligt omständigt att vänta tills Denise vaknat nu... ge henne mellis, åka upp och sitta där i nån timme, hem igen, ochsen tillbaka upp IGEN! Åååååååh.. Kanske är jag som är omständig, men näää, ja skiter i provtagningen idag! Den får vänta tills imorgon. PUNKT!

Sådär ja, då har jag fått klaga lite idag då! Tycker faktiskt att jag brukar kunna få ihop det ganska bra för det mesta. Så länge jag PLANERAR och förbereder mig och håller ihop tankarna.. Men så fort jag blir stressad eller när det händer oväntade saker så går det inte riktigt lika lätt. Känns hemskt att säga det egentligen, men GUD va skönt det ska bli när Denise kan börja på förskolan!! Och när jag fått min stödfamilj.. Då kan jag liksom passa på att göra alla dom där grejjerna som känns bökiga att ta med henne på. Tänk att få slippa bekymra sig och böka på med allt precis HELA dagarna.. Bara få lite andrum några timmar om dagen, eller några dagar i veckan.. Samla krafter och ta ett djupt andetag!!!