sandra

7 april 2012 12:15

Jag är bra fundersam på hur man ska orka dessa nätter, om/när det väl blir min tur...bra jobbat hörru!:)

Marie

7 april 2012 12:27

Minns precis hur det var, mat, mat och mat. Var tredje timme och tiden man sov emellan kändes som MAX 10 min :)

Linda - Hugos mamma

7 april 2012 15:03

Fy bubblan, kommer ihåg ibörjan när Hugo åt jätteofta. Visst, han fick tutten och jag sov under tiden (på natten), men jobbigt med en bebis som är hungrig jämt ändå! Denise växer ju så det knakar, hon kanske behöver ha mer mat vid varje tillfälle? :) glad påsk!

petra

7 april 2012 15:11

en hungrig liten dam. Bra väl? Jobbigt, de förstår jag.
Styrkekram till en underbar mamma

Lisa - mamma till Knut & gravid med nr 2

7 april 2012 20:39

Grattis till permissionen! Och välkommen till mammavärlden! :D och då menar jag förstås inte på ngt fel sätt, du har ju varit mamma i nästan 5 månader :) men mamma på heltid med bäbis på dagen och natten :) riktigt kul måste det kännas!

Jag kommer ihåg där när Knut var liten och han ibland åt varannan timme! Då vill man bara slita håret av sig! Och så ammade jag, så det fanns ingen möjlighet för Andreas att ta ngn natt (då Knut inte tog nappflaskan). Så jag vet hur det känns det där med att inte få sova på nätterna och snart är jag där igen :) men det är ju definitivt värt det och jag tom längtar till det!

Sen tänkte jag det du tidigare skrivit om att du måste gå omkring och bära på syrgasflaskan. Det ska ju finnas en liten vagn med hjul till syrgasflaskan, be om en sån! Jag vet när jag har patienter som måste gå hem med syrgas och ha det kanske resten av sitt liv, så får dom alltid en vagn till sin portabla syrgastub. Så det borde ju gå och fixa till Denise oxå tycker jag.

Sen så skrev du att du valde att dra ut spjälsängen för att kunna titta på Denise hela tiden. Det du skulle kunna göra är att köpa ett Angel care andnings- och babylarm. Det har vi till Knut, för jag var väldigt nojjig när han var liten och var rädd att han skulle sluta andas. Och jag är helnöjd över det larmet! Vi använder det fortfarande idag, då han fortfarande sover i spjälsängen, även om det inte behövs än idag. Sen när bäbisen kommer så får den ta över larmet :) då kan du ha kvar Denise i sovrummet :)

Sen är ju rutiner väldigt bra nu när ni kommit hem, även om jag tror att ni har mkt rutiner när det kommer till Denise. Men rutiner är bra för barnen och brukar vara lättare, tex vid läggning och sånt. Så det är ett hett tips! Tex att varje kväll vid samma tidpunkt, ta på henne pyjamasen och sen ge kvällsmat och efter en stund lägga henne i sängen för att sova. Sen när hon då ska äta nästa gång, så får hon maten i sovrummet. Nu vet jag ju inte, som jag skrev tidigare så har ni säkert redan flera rutiner och självklart måste det passa in på Denise olika saker. Men en sak då hon nu börjat bli så stor, är ju att lägga henne tidigare än kl 22 för att hon ska få in rutinen sen när hon blir större. Men annars så rutiner nu när ni kommit hem, göra samma saker på samma tid och så :) fast jag vet att det inte alltid går med bäbisar ;)

Och det jag skriver nu är inte för att klanka ner eller så, så jag hoppas att du inte tar det på fel sätt! Utan det är bara tips. Sen gör ni ju hur tusan ni vill, eller hur? Alla tips och råd kan man ju inte följa (ni lär ju få en hel del) :)

Lisa

8 april 2012 15:10

Eftersom vi inte är utskrivna än så har vi inte varit i kontakt med medicin-tekniska, så vi har bara en lånetub från avdelningen, men blir vi utskrivna så blir det nog en annan sak. Då får vi säkert en mindre tub och en syrgaskoncentrator att ha hemma.. Meeen, jag hoppas såklart på att kunna plocka bort syrgasen SNART!!
Andningslarm har jag redan köpt. Snuza Halo heter det, men det talar ju bara om ifall hon slutar andas, och det gör hon sällan.. Däremot så kan hon plötsligt sjunka i saturation i längre perioder och behöva lite extra syrgas i några timmar eller ibland bara några minuter..

Hild

7 april 2012 21:59

Härligt att höra att ni är hemma! Det är tufft att vänja sig vid att ta hela nätter. Kommer ihåg det. Men på något sätt så kommer man igenom det. Tack vare kaffe, promenader, frisk luft och lite skratt. Passa på att sov några gånger under dagen.

Mestis

7 april 2012 23:47

Förstår precis hur ni har det. Dels med en liten och dels hur det är att leva med ett omoget "prematur" barn.
Lycka till med allt. Det kan ju bara bli bättre nu. Hemma och allt ;)