..ja. att vara på ett behandlingshem innebär många saker. Det brukat oftast innebära långa dagar med oändligt många grupper, möten, läsning, uppgifter och sinnesroböner. För mig har mina tidigare behandlingar endast förknippats med en massa måsten, tvång och inpräntning av saker som jag egentligen inte tror på. Man tvingas tycka och till och med säga saker rakt ut som inte stämmer. . Bara för att man till slut ska ändra sig och känna att det är sanningen som man lärt sig. . Jag minns när jag blev tvingad till behandling (LVU) när jag var 19 år.. Första dagen fick jag lär mig att varje gång jag skulle prata så måste jag först säga : Lisa, alkoholist och narkoman. .INTE bara narkoman eller beroende. . För är man narkoman så är man också alkoholist även om alkohol aldrig varit ett problem. Just det där är en grej som förföljt mig så fort jag haft med tolvstegsprogrammet att göra. Även att alla sinnesförändrande mediciner är droger, så har man tagit sina adhd mediciner, Ångestdämpande eller värktabletter så har man tagit återfall. . Ja.. den behandlingsmetoden passar helt enkelt inte alla.
Där jag nu befinner mig har jag blivit lämnad mkt ifred. . Jag har inte alls haft några krav på mig förutom att vara drogfri och allt jag deltar i är på eget initiativ. Jag har varit här i snart tre månader och jag känner själv att jag utvecklats mer än jag någonsin gjort förut. Bara av att få ta saker i min egen takt när jag själv orkar. . Att få landa i sina egna känslor och att få komma fram till saker själv känns som ett bättre alternativ än att bli tvingad. Visst är det jobbigt att vara här ibland och man måste verkligen ha bestämt sig för vad man vill om man ska fixa det här när man har så mkt eget ansvar men det här var precis vad jag behövde för att vakna till.

Känner mig pigg och glad. Börjar bli intresserad av saker igen och jag ser fram emot att få vakna upp till en ny dag när jag lägger mig på kvällen.
Jag har en dotter som jag gör vad som helst för och som jag älskar till månen och tillbaka, och det finns inte en drog i världen som kan mäta sig med känslan i kroppen när jag känner att Denise även älskar sin mamma.
Jag har 5 veckor kvar här nu och jag känner mig stark nog att åka hem och börja leva igen!
Ville bara säga det! ! OCH! ! Jag hade ALDRIG klarat det här utan min fina familj. Mamma som aldrig ger upp hoppet och ställer upp i ur och skur. Och Per och Emma som öppnat sitt hem och tagit hand om Denise som sin egen och gett henne all den kärlek hon behöver. Älskar er allihopa!

Får nästan lite dåligt samvete när ja ser hur många trogna besökare jag har varje dag och att jag skriver så sällan nu. Så jag slänger in ett litet inlägg med en lägesrapport.
Just nu kör jag full fokus på hälsa! Träning, vitaminer och leverrensning.
Började min rensningskur igår och idag mår jag jätteilla! Jag har garanterat EN HEL DEL som behöver rensas ut så det här blir nog en smärre chock för kroppen.
Har tagit tag i träningen igen och jag har löst en massa praktiska småsaker där hemma som gör att det känns enklare och enklare att komma hem igen. Har ju ett tag kvar här men man måste börja planera.

Helgen kommer att spenderas hos min syster med hennes flickor och såklart min lilla stjärna också. Vi ska ha en riktig tjejhelg! Jag längtar! !

Var hos neurologen med Denise förra veckan. Kändes väldigt konstigt för läkaren ville inte riktigt hålla med om att hon har en CP skada. . Hon har ju utvecklats väldigt mkt senaste tiden och är inte längre spastisk. . Men han har inte sett hur hon var förut så det är såklart svårt att sätta sig in i varför hon fått den diagnosen. . "Motoriska problem " ... vad innebär det för framtiden då? Jag blir förvirrad men självklart är det ju bra om det inte är CP skada. . Men jag avvaktar med att tro nånting alls och väntar och ser hur hennes utveckling fortlöper.

Nu är det dax för middag och sedan ett träningspass!

Har haft generöst med permisar sen jag kom hit. Men i helgen tänkte jag faktiskt stanna här. Denise har varit i Sollefteå ett tag nu och kom tillbaka till pappa idag så hon kan behöva ha sin pappa ifred. Jag får längta ända till nästa helg. Hon glömmer mig inte <3 Men jag hade helst varit med henne 24/7

Börjar bli en vana att ha permis på helgerna känns det som. Men jag missar inget på behandlingshemmet för där tar vi det jävligt lugnt på helgerna och behandlingen är i stort sett obefintlig. Så självklart ska jag spener helgerna med min prinsessa. Det är ju trots allt det som är målet.

Tuff tuff tåg! Ja idag har vi åkt tåg, bakat pizza, ätit godis och myst en massa. Sen blev det en liten lessen tjej på kvällskvisten som råkade kissa ner sin omlagda fot och hon blev såååå upprörd när ja var tvungen att ta bort strumpan och tubgasen. Omläggningen rör jag inte.. Men kissblöta grejer kan aldrig va bra att ha runt ett brännsår, så jag var tvungen. Efter det ville hon gå och lägga sig. . Med pappa såklart.
Imorgon är det dax för ett shukhusbesök igen och få en riktig omläggning.. behövs verkligen!
Nu är det idol och en jävligt trött lisa som kommer lägga sig tiiiidigt ikväll!