Äntligen har jag fått en normal julafton med min älskade dotter. Utan sjukhus och bara en massa mys. Nu var hon sjuk både igår och i förrgår men hon klarade det galant och dagen blev lyckad idag. Hon skulle egentligen vara hos sin pappa idag men han har åkt på influensan så han orkade helt enkelt inte. Tur i oturen får man väl säga då .Här kommer lite bilder från dagen.

Denise fick sina första skidor och självklart provade hon dom också. Hennes fötter är ju så små så det är svårt att få skidorna att sitta på plats men de går nog att lösa på nåt finurligt sätt. Vi skulle säkert kunna få en hel del prylar till henne via Habiliteringen hjäpmedelscentralen eftersom det finns så mkt som hon inte kan göra pga sin "litenhet". Hon är ju så stor i hjärnan och vill ju så mkt. Gör lite ont i hjärtat ibland. Nu ikväll innan hon skulle sova så sa hon: mamma jag kan inte se med ögonen, jag vill ha glasögonen ! Åååh lilla gumman. Glasögonen ligger på specsavers i övik redo att hämtas sedan blir nog livet lite lättare för henne, för hon ser väldigt dåligt.
Nä nu önskar jag alla en god fortsättning och tackar för mig!

Ja min hemmavistelse startar utan tvekan med prövningar och motgångar. Den sista pusselbiten för att livet ska fungera igen är att jag börjar äta min adhd medicin igen.. Men läkaren (som träffat mig EN gång för ca 7 månader sedan ) "tycker inte att jag ska äta den" även fast jag mått bra på den sedan 2008. Jag lämnar rena drogtester och jag gör allt precis som man ska. Men han har bara bestämt sig för att hans personliga åsikt är viktigare. Så jag har nu skrivit en egen vårdbegäran till en annan öppenvårds psykiatrisk mottagning. Har aldrig träffat en läkare som beter sig som den här gammgubben. Det sjuka är att jag träffade en kvinnlig läkare när jag just kommit hem och hon satte in medicinen igen efter att ja lämnat tester. . Men hon åkte iväg sen och då rev den här gubben hennes beslut. Snacka om att leka med folks liv. Jaja. Nog om det. Jag tror jag ska göra en ivo anmälan.
Denise har varit hemma sedan i torsdags nu och allt börjar kännas som det ska på den fronten. Tyvärr ska hon vara hos pappa på julafton men jag får iaf juldagen med henne så det får bli två dagars firande för henne.

I början på januari ska ha träffa försäkringskassan och diskutera återgång i arbete. Det är mitt mål just nu. Att börja arbeta igen. . Men med något annat än demensvård. . Det är för tungt för mig och det är dax att jag börjar inse det.
Fram till dess får jag fokusera på träningen och att försöka skaffa mig någon slags ny umgängeskrets så att jag inte kommer in på fel spår igen.
Trots alla motgångar med smärtor och sjukdom och elände och det här problemet med psyk så mår jag ändå ganska bra. Jag har som alltid.. väldigt svårt att hantera tristess och in dagar utan måsten. . Men jag ska se till att fylla dagar så gott det går

Ja nu har jag varit på hemmaplan i lite mer än en vecka. Känner mig väldigt försiktig med vaer jag kliver och vem jag släpper in i mitt liv just nu. Jag vet mina begränsningar och jag klarar inte av att hantera vissa situationer och därför får jag se till att inte hamna i dom situationerna.
I helgen har jag haft Denise hemma och det känns sååå skönt att äntligen kunna vara hemma och känna sig trygg och att få ha henne hemma över natten igen precis som det ska vara. Självklart är allt inte helt och hållet som det var förut. Men jag har ingen brådska. Bättre att se till så att det blir riktigt bra istället för att det ska gå riktigt fort.
Återkommer framöver med mer uppdateringar