Ja min hemmavistelse startar utan tvekan med prövningar och motgångar. Den sista pusselbiten för att livet ska fungera igen är att jag börjar äta min adhd medicin igen.. Men läkaren (som träffat mig EN gång för ca 7 månader sedan ) "tycker inte att jag ska äta den" även fast jag mått bra på den sedan 2008. Jag lämnar rena drogtester och jag gör allt precis som man ska. Men han har bara bestämt sig för att hans personliga åsikt är viktigare. Så jag har nu skrivit en egen vårdbegäran till en annan öppenvårds psykiatrisk mottagning. Har aldrig träffat en läkare som beter sig som den här gammgubben. Det sjuka är att jag träffade en kvinnlig läkare när jag just kommit hem och hon satte in medicinen igen efter att ja lämnat tester. . Men hon åkte iväg sen och då rev den här gubben hennes beslut. Snacka om att leka med folks liv. Jaja. Nog om det. Jag tror jag ska göra en ivo anmälan.
Denise har varit hemma sedan i torsdags nu och allt börjar kännas som det ska på den fronten. Tyvärr ska hon vara hos pappa på julafton men jag får iaf juldagen med henne så det får bli två dagars firande för henne.

I början på januari ska ha träffa försäkringskassan och diskutera återgång i arbete. Det är mitt mål just nu. Att börja arbeta igen. . Men med något annat än demensvård. . Det är för tungt för mig och det är dax att jag börjar inse det.
Fram till dess får jag fokusera på träningen och att försöka skaffa mig någon slags ny umgängeskrets så att jag inte kommer in på fel spår igen.
Trots alla motgångar med smärtor och sjukdom och elände och det här problemet med psyk så mår jag ändå ganska bra. Jag har som alltid.. väldigt svårt att hantera tristess och in dagar utan måsten. . Men jag ska se till att fylla dagar så gott det går