Just nu känns det som om alla problem sakta men säkert löser sig. Allt tar sin tid men bara man inte är stressad så löser sig faktiskt allt. Idag har en STOR börda lättats från mina axlar då jag äntligen fått rättegången överstökad och jag kommer förmodligen få precis det straffet som jag hade hoppats på. Kontakten med Denise blir bättre och bättre. Jag mår bättre och bättre och jag har ork och motion atom att ta tag i allt som behöver göras.
I Lördags hände en liten olycka med Denise och han fick kokande vatten på sin fot.
Hon var hos sin pappa då och han åkte in på akuten med henne och fick en rejäl omläggning. Jag blev såååå ledsen att jag inte kunde vara där med henne men mamma kom hit och hämtade mig och vi åkte till övik och hämtade Denise och hon fick följa med till Sollefteå och jag fick trösta henne och sova med henne. Hon var pigg och kunde gå på foten helt okej igår, men plötsligt fick hon 39 graders feber och jätteont i foten så vi åkte in på akuten igen.

Lilla lilla gumman. Sååå ont!!! Men det var inte infekterat iaf och vi fick åka hem igen efter en ny omläggning. Sen åkte jag tillbaka till behandlingshemmet och Mormor har vabbat idag.
Imorgon är det dax för omläggning igen så jag tar bussen hem imorgon bitti och tar med henne till vårdcentralen. Så skönt att jag har möjligheten att vara mamma samtidigt som jag gör den här behandlingen. Sköter man sig bra så funkar det bra.

Ojojoj va trött jag är! Ligger uppe i sängen och tittar på spöket laban och har varit på Baazinga i några timmar. Vi var uppe redan vid fem imorse så det här är en lååång dag.

Igår var vi på Habben och träffade sjukgymnast och specialpedagoger . Det gick jättebra och dom tyckte att hennes utveckling var god. Det hade hänt mkt sedan sist dom träffade henne. Jag är inte så orolig faktiskt för jag ser att det går framåt.. däremot den fysiska utvecklingen.. Där kommer hon nog behöva en knuff i form av tillväxthormoner.
Efter vi varit hos "doktorn" som Denise säger, så var jag och Denise på stan i några timmar. Vi shoppade, fikade och åkte buss hem sen. Väldigt märkvärdigt att åka buss eftersom det inte händer så ofta. Lilla skrotnisse! !
Ikväll åker jag tillbaka till Höga Kusten och Denise får nog somna i bilen för vi åker inte förrän efter hockeymatchen som fredrik ska på.
Trevlig helg på er

Har spenderat hela helgen med min lilla Denise . Vi har haft det jättebra trots det äckliga vädret. Fredagen spenderad vi hemma hos Fredrik med tacos och massa bus och lek.

Jag och fisen gick och la oss ganska tidigt och somnade tillsammans. Hon vaknade vid fem och frågade vart pappa var. När jag förklarade att han låg nere på soffan så var hon nöjd med det och gosade ner sig och sov vidare. Förut har hon varit väldigt orolig på kvällen och natten och har inte kunnat somna med mig och hela tiden orolig över vart pappa är nånstans så det känns jättebra att hon blir tryggare och tryggare!
Lördagen spenderades på paradisbadet några timmar. Men vi blev såååå trötta allihopa så vi var inte där så jättelänge.

Vi åkte hem och la oss och myste i sängen framför en film i några timmar medan pappzen fick åka iväg på jobb.
Även lördagkväll blev en lyckad läggning och hon somnade utan bråk och protester med huvudet på min mage och sov lugnt hela natten för att ladda upp för en dag på Baazinga!

Där var vi bara jag och Denise..så jag var tvungen att springa omkring i alla labyrinter med henne så jag var rätt så mör när jag kom tillbaka till behandlingshemmet igårkväll.
Sammanfattningsvis så känns allt jävligt bra. Jag mår bra och jag märker att Denise mår bra också. Hon vågar känna en slags trygghet med mig igen. En trygghet som vi tappade bort under en period av förklarliga skäl. Det känns viktigare än nånsin att upprätthålla den här fina relationen som vi har och jag är såååå motiverad till att fortsätta på det här spåret. Alla hinder jag kommer möta kommer jag ta mig igenom. Det enda jag måste komma ihåg är att det tar tid och jag har inte bråttom. Saker som jag väntat på börjar sakta men säkert lösa sig.. en sak i taget i lagom takt. Det är bra att allt tar lite tid för då hinner man landa och känna hyr det verkligen känns. Låter kanske konstigt men så funkar jag.

Avslutar med lite skräckbilder som Denise konstigt nog tycker är såååå roliga så hon har designat flera stycken själv.

Vad händer när man inte är tvingad att göra någonting? Man gör det man har lust med och har en hel del tid över för eftertanke. Man skulle kunna tro att man inte kommer någonstans alls men det är helt fel. Från början när jag kom hit så tänkte jag : Hur ska ja kunna vara här utan att bli galen? På andra ställen jag varit på så är det fullspäckade scheman från morgon till kväll. Möten, grupp, upprepningar och inpräntning. . Här är det en helt annan form av behandling. Man fokuserar mer på här och nu istället för att gräva i det gamla. Tittar på negativa tankemönster och hur man kan ändra på det. Mellan kbt samtalen hinner man tänka, känna och göra en hel del saker och man märker efter ett tag att man faktiskt börjar tänka annorlunda. Jag har inte alls samma tankar som jag hade första veckan och jag märker på mig själv att jag börjar tänka mer realistiskt. Stressar inte fram mina beslut och blir inte påtvingad en tro och ett levnadssätt som jag inte vill ha. Det tar ett rag att "fatta grejen" när man är så van vid tolvstegsmetoden.
Men jag är på väg framåt och jag har till och med sökt 2 månaders förlängning. . De trodde jag aldrig att ja skulle göra

Sådärja. Har bakat ett par goda kakor som mina vänner kan äta imorgon eftermiddag

Själv hinner jag inte ens smaka eftersom jag åker hem tidigt imorgon bitti.
Jag har permission ett par dagar och ska mysa med min lilla skrutt. Oturligt nog så är vi sjuka båda två. Feber, ont i halsen och hosta. Men då kan vi hosta tillsammans så får mormor mata oss med glass ?

Wish me luck! För jag ska även hinna med ett socmöte där ja ska söka förlängning av behandlingen och sedan ett fruktat tandläkarbesök. . Blääää. Men det går nog bra.